Mitt i språnget

Jag tänkte våga mig på en liten reflektion kring att jobba i en politisk organisation. Somliga må tycka att det bör man inte göra…kanske till och med ska inte göra, för att undvika trampa någon på tårna.

Men grejen är ju den att det har varit oerhört intressant! Jag har sällan lärt mig så mycket på jobbet som just på detta jobb. Jag blev placerad mitt på den enhet som hanterar allt bakom kulisserna i vårt demokratiska system. Syftet var att starta processen med en ny nämnd kopplat till mitt uppdrag. Till min hjälp har jag haft skrivtekniska experter (sekreterare och sakkunniga) som ser till att alla politiska beslut och bedömningar kommer fram på rätt sätt. Deras förmåga och engagemang är helt exceptionellt och jag vill verkligen tro att våra politiker (och alla andra så klart) förstår vidden av denna insats. Det är i denna verkstad som vi formar samhället, inte genom att säga ja eller nej. Det är en fantastisk lärdom att ha med sig.

Det är inte bara en allmän summering om kompetenta kollegor. Jag är mitt i språnget och tar mig tid att fundera varför jag valde att söka ett näst intill omöjligt uppdrag. Att jag inte kunde förmå dem att se styrkan i samhandling må svida men det har också gjort att jag trimmat min argumentation lite till. Att jag vänt på mossiga stenar har gjort att jag fått använda mitt ledarskap.

adventure-1868817__340.jpg

Betydelsen av att ha ett fungerande eller åtminstone existerande back-office, eller i detta sammanhang även kallat, kansli ska inte underskattas. Lika ledes ska behovsstyrt inte förväxlas med exekutiv förmåga. För att göra något av de behov som finns behöver man ta ut riktningen och utan mål, så blir det inga mål. Även om ingen sagt ja eller nej kopplat till mitt mitt uppdrag så talar tystnaden ett språk också.

Men på något vis känner jag mig rik. Definitivt lite äldre och med ett grymt uthålligt tålamod. Jag är mitt i språnget. Jag vill lära mer, göra mer. När jag landar så får vi se om det blir mer eller mindre av dessa inlägg.

Ps. Om jag råkat trampa på någons tå ber jag om ursäkt och skyller på en gammal chef jag haft som uppmuntrade till denna typ av reflektion.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.