Jag just nu

Vi sitter vid köksbordet alla tre. Yngsta käkar glass och den äldsta söker jobb. Det enda som hörs är egentligen ljudet från tangentborden och kylens durrande. Jag frågade lite på skoj vad jag ska blogga om.

Äldsta dottern sa, skriv om att du klev utanför komfortabla zonen idag när jag fotade dig. Jaa..sa jag till henne före jag tystnade. Det var jäkligt utmanande även fast vi pratade klokt om det och jag hade skitkul. Fast samtidigt var det så jäkla svårt. Jag kan inte riktigt beskriva hur obekväm jag är framför en kamera. Så jag tänkte att jag skriver ingenting.

Fast jag förstår att jag måste. Inte bara för att jag fortfarande träffar vänner som inte vet om jag att klippt mig (det var typ 5 månader sedan). Inte bara för att det är kul med fräscha bilder.Utan att jag måste för att se mig själv i ögonen.

(10 minuter senare)

Jag lever, skrattar och lär. Jag är mamma, kollega och vän. Jag är bra på mitt jobb. Men det är äntligen dags att gå vidare. Hans ord ska inte längre förminska mig efter alla dessa år. Jag är jag, med fel och med styrka. För stor näsa och ett fint leende. Erfarenheter och ärr. Eftertänksamhet och nyfikenhet. 42 år och stark. Värd!

Min dotter och vapendragare fotade mig medan jag letade febrilt efter mig. Tittar på fotot. Jag är ju här nu. Trots att arbetssituationen ser allt annat än klar ut så är jag här nu. Det känns väldigt bra!

Li Zakrisson

Tangentljuden har bytts ut mot musik och knapriga morötter. Älskade barn. Vad ni ger mig styrka. Tack!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.