Kategorier
förändring ledarskap mål mod

Bring it on!

För några dagar sedan gjorde jag något som jag inte brukar och sökte jobb via ett inlägg på min Facebook. Inget märkvärdigt i sig men jag började tänka lite på det. I inlägget förklarar jag varför jag söker jobb och varför det inte fungerar hos nuvarande arbetsgivare. Saken är ju den att jag bloggat om att arbeta offentligt många gånger. Till exempel För engagerad? Men likväl var det en röst inom mig som sa, att jag inte borde skriva inlägget om jobbsökandet.

Jag vet att om jag stannar så kommer jag bli sjuk av det som sitter i väggarna. Sjuk av att aldrig få fälla ut vingarna. Trots detta så tvekade jag och har funderat på skälet. Frågar du mig handlar det om en ovilja att förändras och öppna upp för nya perspektiv hos arbetsgivaren. Jag tvekade för att min låga höll på att slockna av det skälet.

Det är kanske inte så konstigt när ens arbetsuppgifter inte existerar och ens titel som projektledare står utan uppdragsbeskrivning. När man ständigt befinner sig i korridoren utan koppling till beställning eller tanke på resultat. För mig är det tortyr, att inte få bidra och inte få använda min kompetens.

Jag fick i alla fall otroligt fin respons på min sökning och har flera krokar ute. Min energinivå har stigit hela tiden och jag kommer fortsätta söka. Jag har till och med vågat titta på jobb på andra orter. Lärt om svenska nomader och tittat på remote-tjänster.

Ibland känns det som om sista åren har varit helt bortkastade men visst har jag lärt också. Jag har skaffat mer kunskap om förvaltning, ärendehantering och så klart om digital transformation på flera plan. Och jag har träffat fantastiska och kompetenta människor. Sådana som kommer fortsätta göra grymma insatser.

Men nu är jag grymt taggad på kommande tider och nya utmaningar. Bring it on, jag vill fälla ut mina vingar nu!

Kategorier
förändring ledarskap mål mod

Stora penseldrag och små detaljer

Om jag skulle måla en tavla över det gångna året skulle jag nog inte hänga upp den. Kanske mer ställa den åt sidan och titta på den ibland. Funderat på vad och om jag skulle gjort något annorlunda. För penseldragen har varit stora i vissa avseenden men detaljerna finns alltid där.

Saker och ting börjar falla på plats i mitt liv och det handlar i mångt och mycket om detaljer. Bitar av kunskap både kring både mig själv och mina döttrar. Vi har en tendens att förenas i hur det känns att inte passa in, av olika skäl men med samma upplevelse. Att vi tittar på världen med andra ögon och söker förståelse och samband kring beteenden och händelser. På vårt lite okonventionella sätt. Detaljerna har alltid betydelse. Det är en ynnest att försöka förklara samhällsutveckling, kulturella betingelser, fostran och individuella val för en högbegåvad och npf-diagnostiserad tonåring. Min utbildning som beteendevetare har aldrig nyttjats så bra som dessa år.

Och likväl som båda döttrarnas utmaningar i skolsystemet så kan jag konstatera att de tre sista åren i mitt yrkesliv varit i det närmsta helt bortkastade. Där fanns inga penseldrag och noll utrymme för vare sig förändring, utveckling eller resultat. Jag hamnade helt enkelt på fel ställe. Som så andra många gånger finns det en lite mer komplicerad förklaring bakom men oaktat det så blickar jag nu framåt. Jobbet har alltid varit viktigt för mig, en kanal för att orka, kunna och klara resten.

Med det vill jag ha sagt att jag i år fixat två operationer, en strålbehandling, fighten med skolan samtidigt som jobbet varit katastrof. När jag hittat en ny arbetsgivare som ger mig rätt förutsättningar så kommer jag vara galet stark. Penseldragen är fortfarande stora men det är ljusa färger som används!

Till sist, glöm inte att hylla en revisor i din närhet ;-D Mer om det i annat inlägg!

Kategorier
förändring ledarskap mål motivation

Den här tiden på året

Hösten har alltid gett mig ro. Jag älskar färgerna, luften och känslan av att saker och ting ska starta om. Man kan ha på sig kläder utan att svettas ihjäl och inte minst vara ute i skogen. Men den här tiden på året har också kommit att bli bland det värsta jag vet. Skolan startar igen.

Jag befinner mig i en situation med många andra föräldrar till npf-barn. Om npf är nytt för dig så kan jag berätta att det betyder neuropsykologisk funktionsnedsättning och innefattar diagnoser som adhd, trots, autism, touretttes och mer där till. Läs gärna mer här om du är intresserad.

För oss som har npf-barn och strävar efter rätt anpassad utbildning till barnet kan du tänka dig en situation motsvarande, ditt barn har ett fysiskt handikapp och är rullstolsbunden. Skolan har fridrotts-temadag och lärarna skriker till ditt barn att den ska resa sig upp ur rullstolen och vara med.

Nej, just det. Det händer liksom inte. Har barnet däremot en neuropsykologisk funktionsnedsättning som inte syns alla dagar, då är det helt okej att banka in alla i normalitetsnormen och ha en förväntan att barnet ska bete sig exakt som alla ”normala” barn. Både i beteende och sett till undervisningen utformning.

Det finns tack och lov skolor som jobbar efter skollagen. Att varje elev har rätt till den undervisning man behöver. Efter år av kamp kommer vi att lämna en bedrövlig situation på en av Östersunds friskolor med tema sport och friluftsliv. Vi kommer lämna en ständig olik syn på situationen där jag upplever att skolan allt jämt ser till skolans behov och inte barnets. Efter anmälan till huvudman gjordes vissa medgivande till brister och vi satte all vår tilltro till nya rektorn som tyvärr slutade rätt omgående.

Samtidigt finns kampen om en vårdinsats och medicinskt stöd och behandling. Under ca 7 månader så har min dotter träffat lika många (stafett)läkare på Bup Östersund. Vad gäller mediciner tolkar alla läkare barnet olika och ger olika förslag till lösningar, många gånger säger de emot varandra. Då en svår adhd med inslag av autism hela tiden handlar om struktur, sammanhang, konkreta underlag och inte minst rätt form av bekräftelse så är situationen under all kritik. Direkt kontraproduktiv sett till barnets behov av vård.

Visst ni att jag som vårdnadshavare inte har rätt att begära en fast läkare åt mitt barn? Det är ganska sjukt i sig. Nu har jag emellertid lyckas få en läkare som barnet kan träffa ofta men sannolikt inte alltid. Men det är alltid en kamp. En kamp där mitt barns hälsa är själva insatsen.

Det som jag lärt mig mest av det här är att värdesätta friheten att välja. För jag får inte alltid välja, trots att jag lever i Sverige. Det är heller inte självklart att en individ ska få utvecklas på det sätt som den behöver.

Vi kommer att komma igenom även den här hösten även om vi är skitless på alla samtal med skolan och vården var för sig och gemensamt, alla omvägar (typ patientnämnden) och inte minst på alla som tycker att npf är trams. Jag är tacksam för att jag får se världen med mitt barns ögon, det ger en bas i vad som är annorlundabra. Vi lär och vi utvecklas tillsammans. Det gör att mitt ledarskap alltid fortsätter att utvecklas.

Kategorier
entreprenörskap förändring ledarskap mål

Det enkla har blivit svårt

Sista veckorna har jag kört många mil mellan Östersund och Umeå. För egen del var det skönt att köra något annat än 45:an där jag oftast brukar vara. Och det har gett många stunder till reflektion.

Tänk så svårt det enkla blivit. I skolan, på jobbet och i livet. Att få vara sig själv en stund. att vara närvarande och utvecklas efter sina behov. Jag känner en längtan av att kliva in i den där ölreklamen, fast utan att dricka ölen. Att få vara sig själv en stund. Att skippa allt brus och trams och bara fokusera på det som är viktigt för en.

Att arbeta offentligt skapar inte de förutsättningarna. Under mina sju år som anställd har jag mött knappt en handfull autentiska ledare. Jag tycker det är lite sorgligt men också helt logiskt utefter samhällets utveckling.

Då jag själv är oerhört värderingsstyd och snudd på naiv i min övertygelse om att kunna göra skillnad så har jag insett att mina dagar som offentligt anställd är räknade. Det känns skönt. Nya utmaningar ska antas, frågan är bara när och hur. Jag letar!

Jag kommer oavsett jobba mer med att skriva, kanske prata lite om värderingar. Berätta mer om hur det är att att vara mamma till en tjej med adhd och självklart det faktum att båda mina döttrar är definierat begåvade. Det är en resa i sig. Kolla gärna in mina nya sidor Annorlundabra och Begåvning eller belastning. Och sedan har jag ju gått och blivit med logga! Hoppas ni gillar den!

Kategorier
förändring kunskap mod

Perspektivträngsel

Jag kommer tillbringa tre veckor i Umeå i sommar, med start på onsdag redan. Det känns på många sätt välkommet och fint. Umeå är liksom min hemstad på något vis. De tio år som jag bodde där formade mig i grunden. Och det är norrut. En del av mig gläds extra mycket för det. Norrut, till enkel kommunikation och bred dialekt. Till utrymme och känslan av att alla välkomnas.

Skälet till tre veckor i Umeå är inte fullt så charmerade. Jag ska genomgå tre veckors strålbehandling på onkologen vid NUS, eller Norrlands universitetssjukhus som det egentligen heter. Jag har inte cancer men jag har cellförändringar som vår fantastiska vård upptäckt och ska utrota så det inte blir cancer. Tacksamheten känner inga gränser.

Men jag är inte överraskad, min kropp har varit i kamp under flera år med stress, oro och ångest som följd. Någon gång kommer man till en gräns och jag är där nu. Jag är på sätt och vis starkare än någonsin men också fylld av perspektiv. När jag var på mitt uppstartsmöte för behandlingen kändes det i själen. Alla dessa livsöden som satt i väntrummet. Alla dessa som kämpar mot denna enormt förfärliga sjukdom. Närstående som stöttar och håller handen. Den drabbade som rak i ryggen går i väg till mötet med läkaren. Inte som på andra mottagningar. Det är en annan atmosfär på onkologen. Ödmjukhet inför livet.

Jag vilar i sommar men tillåter mig att bearbeta perspektiven för att undvika trängsel. Letar min plats, med tillförsikt.

Ta hand om er!

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mod

Suboptimerat läge

Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas bena ut det här med suboptimerat läge. Men det är dags för läget tar för mycket energi av mig.

Jag brinner för samhällsfrågor. För ledarskap och för utveckling. För lärande och även pedagogik, eller om vi ska vara korrekt didaktik. Länge fick jag utlopp för min energi i rollen som företagare och konsult och somliga höjde på ögonbrynet när jag bytte till offentlig sektor, med en liten paus för staten. För mig var steget inte så långt för frågorna var i stort sett desamma. Det var utveckling.

Jag bytte bana för sju år sedan och har sedan dess också kämpat för en rättvis undervisning till mitt barn. Utan att gå i djupet på detta kan man med all enkelhet konstatera att det är inte självklart att få en anpassad undervisning.

Under dessa sju år har jag haft möjligheten att på nära håll studera ett skrämmande dåligt ledarskap i både skola som offentlig sektor. En offentlig sektor som också är ansvarig för det samhälle dit jag ska skicka både mina döttrar. Det river och sliter i mig. Sorgen över att vi tappat det. Att vi vägrar se hela bilden. Att vad vi gör alltid trumfar hur vi gör (alltså att vi väljer förvaltning före utveckling). Att härskartekniker är en del av vardagen. Att prestige går före behov. Att populism ens finns. Att jobba offentligt när mitt barn inte får hjälp av offentlig sektor. Nej, det räcker nu.

Jag har kommit till en punkt där jag måste optimera mitt liv till bättre status helt enkelt. Jag kan inte fortsätta på inslagen bana, då kommer jag kraschlanda. Utmaningen är bara att hitta eller skapa den där banan. Jag har för litet nätverk i länet för att komma vidare till privata sidan. Kan inte flytta pga familjeskäl. Är generalist och inte specialist. Och jag drömmer om matriser och älskar landsbygd, värdegrund och Buffon (sedan många år tillbaks). Misstänker jag borde jobba remote eller bli digital nomad men tjänster måste definieras och mitt ledarskap anpassas. Det får nog bli temat för nästa inlägg. Och jag kommer säkert lära mig något längs vägen. Det tycker jag känns bra!

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap

Förtroende som fundament

Senaste dagarna, eller veckorna för all del har har mina tankar pendlat mycket mellan individ och systemnivå och vad man kan göra däremellan. Delvis på grund av det spännande projekt som jag arbetar med men också egna erfarenhet relaterat till barn och skola. Och varje gång kommer samma något bistra insikt. Vi fungerar inte just nu och med vi menar jag stora delar av samhället, strukturer och definitivt offentliga organisationer. Jag berörde frågan i tidigare blogginlägg men skulle vilja återuppta och fördjupa lite. En man som heter John Hagel har länge forskat kring förtroendekapital i samhället. Det är också den saknande pusselbiten i mitt eget tänkande. John berättar på ett pedagogiskt sätt om hur avsaknaden på förtroende påverkar samhället.

Trust is eroding in all our institutions around the world. Most people are aware of the many surveys documenting this, but few have really explored why this trust is eroding, much less what we need to do to restore trust. 

We can easily get caught up in the headlines of the moment that offer graphic evidence of lack of trust, but we need to move beyond the headlines and probe deeper into what is going on across all institutions and all societies.

Här finns det mycket att göra och utbildningsbehovet i frågan är stort, både för politiker och chefer och ledare. Att vi arbetar värdebaserat och i nya, okonventionella riktningar måste bli vardagsmat. Om vi ska överleva paradigmskiftet måste vi ställa om nu och det betyder att nuvarande käbbel, sandlåda och småpåvar blir något som i bästa fall kommer benämnas som – så jobbar vi inte här.

Till sist, att arbeta med digitalisering är inget mål i sig. Det är verktyg som ökar förutsättningar för demokrati och förtroende, ökad tillgänglighet till service och inte minst hållbarhet. Därför duger inte inte silo-tänk och vackra ord.

Vi kan bättre än så här.

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mod

Dags att snacka ledarskap igen?

Tack vare min dotter har jag lärt mig ett nytt ord. Och det är ett bra ord…Visuospatial förmåga. Jag vill gärna använda det ordet fast kopplat mot vuxna och ledarskap i synnerhet. Kortfattat kan man säga att det handlar om din förmåga att analysera förhållandet mellan helhet och delar.

Just den förmågan, att navigera mellan delar och helhet är enligt mig en av de viktigaste fundamenten för ett modernt och snabbanpassligt ledarskap. Då allt, ja precis allt, är i rörelse behövs också förmåga att leda mjukt och med mod.

Gasa framåt för att strax backa runt hörnet med dålig syn för att sedan växla upp igen med en riktigt snabb motor. Inte helt enkelt alla gånger då stora delar av samhällsstrukturen flåsar i en uppförsbacke utan dess like. Dagens ledarskap är sannolikt förändringsledning till större delen, vi måste lära och leda samtidigt. Det är bara 10 år sedan som ledarskapet såg helt annorlunda ut. Förändringen går fort nu och redan om två år har vi ytterligare tekniska dimensioner som påverkar samhället.

Jag tycker det är dags att vi snackar ledarskap igen, vi får inte glömma att fundera på hur vi gör saker. Jag letar ledarskap som bygger en helhet. Samhället förändras fundamentalt och vi med det. Organisationsstrukturer och silos behöver enas så vi kan skapa hållbarhet där vi står. Och då är det nog bra med en Visuospatial förmåga.

Kategorier
förändring ledarskap mål mod organisation

Digitalisering – den nya tidens väckelsemöte

Jag har inte bloggat på länge då nytt jobb tagit mycket härligt fokus. Det har varit periodvis omtumlande och enormt stimulerande. Man skulle kunna säga att jag gick från att nöta bänk till att nu spela i främsta ledet. I och med detta får jag också tillbringa dagarna med skarpa hjärnor och drivkraft deluxe. Förändringsledning har fyllts med nya incitament. Och det känns viktigt för mig. Att förändra och framför allt se till helheten.

Dagens reflektion får bli något som vuxit fram i mina tankar under de senaste dagarna framför allt. Jag har allt som ofta fått känslan att jag tittar på ett väckelsemöte när jag ser hur offentlig sektor, i ett brett perspektiv, går lös inom det som kallas för digitalisering. (Alltså hur vi gör saker och ting med hjälp av digitala verktyg, hur vi strukturerar oss och hur vi även blickar framåt.) För mig blir det lite som, att alla räcker upp armarna och messar/sjunger fast ingen vet egentligen varför.

Missförstå mig rätt. Självklart ska vi arbeta hemifrån under pandemin och ha digitala fikastunder.

Men om vi gör detta med digitalisering på gamla strukturer kommer absolut ingenting att hända.

Om vi tänker förvaltning när vi behöver utveckling kommer ingenting hända.

Om vi tänker kostnad när vi behöver investering kommer ingenting hända.

Om vi tänker inköp när vi behöver förändra beteende kommer ingenting hända.

Vi står mitt i en ganska eldig revolution som kommer skaka om samhällsstrukturen i dess grundvalar samtidigt som våra resurser och offentliga medel krymper som ko-rumpan. Ja det var något jag lärde mig när jag var liten. Det är inte bra om man krymper som ko-rumpan. Känslan av att ett väckelsemöte pågår stör mig. Vart är visionen om det nya samhället? Där vi kombinerar vår kunskap inom teknik (tänker inte ens rada ut möjligheterna) med vår kunskap om samhälle, människor och evolution? Det ena behöver inte utesluta det andra. Våga tänk helhet, jag lovar, det gör inte ont.

Jag lyfter på hatten för de som förstått förändringsresans karta och navigerar med upptäckarlust! Men ni behöver bli fler – gör er röst hörd. Även om ni bor på fjället i Norrlands inland, på en ö ute på kusten, är gammal eller ung. Bara du tror på kraften i en hel förändring så gör vi det tillsammans.

Fantasy, Framåt, Science Fiction, Byggnad, Stad, Ljus

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap organisation

Utlånad strateg hittade lyckan på oväntat ställe

De senaste arbetsdagarna har jag vid flera tillfällen frågat mig själv, men hur hamnade jag här? Jag har nämligen fått förmånen att arbeta med en av de allra viktigaste frågorna i samhället nu, inte minst genom kopplingen till tillväxt. Då jag blivit världens förmodligen enda arbetslösa digitala strateg i nuvarande tjänst blev jag utlånad till Forskning och utveckling hos Region Jämtland Härjedalen. Och så stimulerad i mitt yrke har jag nog inte blivit sedan jag började arbeta med en känd tunnel i Malmö 2009.

Vi arbetar med att etablera ProjektCenter där en rad olika Horizon-projekt ingår. Bland annat C3-cloud, ett helt suveränt digitalt verktyg för att behandla och vårda multisjuka. Allt som allt innovation, utveckling och förändring inom hälso- och sjukvård. Jag får lära mig otroligt mycket varje dag och inte minst vara en del av den förändring som krävs för omställning av ett system som är större och mer komplext än vad jag först insåg. Lite som när jag klev på tåget till Malmö och två år senare kunde stora delar av den avancerade teknik som låg till grund. ProjektCenter kommer ni snart att kunna läsa mer om på webben då vi ska etablera en sida på regionens webb inom kommande veckor.

Men åter till skälet att jag blev utlånad. Det är något man kan lära av. Hur man inte ska göra. Jag sökte en spännande tjänst för två år sedan. Ett arbete som E-strateg för Samverkansnämnden. Nytt upplägg, ny nämnd och stort fokus på verkställighet. Perfekt tänkte jag som trivs i uppstarter. Men oj så fel jag hade. Åratal av utredningar, förstudier och rapporter som skrivits under av högsta ledningsnivå och politik låg till grund för att börja foga samma offentliga verksamheter i länet. Men nej. De ångrade sig hela högen. Samverka var inte längre ett prioriterat område för länets utveckling, i alla fall inte i en gemensam nämnd. Därav blev verkställigheten verkningslös och behoven inom e- och It-frågor läggs tillbaka på önskelistan.

Så vad kan vi lära oss av detta.

  • skriver du under en avsiktsförklaring – se till att meddela din efterträdare om du byter jobb. Om inte, bidra till att verkställa för din trovärdighets skull
  • om du tror att du är färdig med förankring – förankra lite till
  • om du startar något nytt – jobba med en helhetsbedömning, undvik att vara naiv.
  • ska du göra en swot – gör alltid en riskanalys för att förstå vad du gör
  • om du arbetar på bas av skattemedel – tänk på samhällsnyttor, ledarskap och mod mer än ditt eget perspektiv

Jag har aldrig ångrat en sekund att jag klev på detta jobb men nu är jag mest glad att jag fått ordentliga arbetsuppgifter. Peppad för i morgon!