Kategorier
förändring kunskap mod

Perspektivträngsel

Jag kommer tillbringa tre veckor i Umeå i sommar, med start på onsdag redan. Det känns på många sätt välkommet och fint. Umeå är liksom min hemstad på något vis. De tio år som jag bodde där formade mig i grunden. Och det är norrut. En del av mig gläds extra mycket för det. Norrut, till enkel kommunikation och bred dialekt. Till utrymme och känslan av att alla välkomnas.

Skälet till tre veckor i Umeå är inte fullt så charmerade. Jag ska genomgå tre veckors strålbehandling på onkologen vid NUS, eller Norrlands universitetssjukhus som det egentligen heter. Jag har inte cancer men jag har cellförändringar som vår fantastiska vård upptäckt och ska utrota så det inte blir cancer. Tacksamheten känner inga gränser.

Men jag är inte överraskad, min kropp har varit i kamp under flera år med stress, oro och ångest som följd. Någon gång kommer man till en gräns och jag är där nu. Jag är på sätt och vis starkare än någonsin men också fylld av perspektiv. När jag var på mitt uppstartsmöte för behandlingen kändes det i själen. Alla dessa livsöden som satt i väntrummet. Alla dessa som kämpar mot denna enormt förfärliga sjukdom. Närstående som stöttar och håller handen. Den drabbade som rak i ryggen går i väg till mötet med läkaren. Inte som på andra mottagningar. Det är en annan atmosfär på onkologen. Ödmjukhet inför livet.

Jag vilar i sommar men tillåter mig att bearbeta perspektiven för att undvika trängsel. Letar min plats, med tillförsikt.

Ta hand om er!

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap

Förtroende som fundament

Senaste dagarna, eller veckorna för all del har har mina tankar pendlat mycket mellan individ och systemnivå och vad man kan göra däremellan. Delvis på grund av det spännande projekt som jag arbetar med men också egna erfarenhet relaterat till barn och skola. Och varje gång kommer samma något bistra insikt. Vi fungerar inte just nu och med vi menar jag stora delar av samhället, strukturer och definitivt offentliga organisationer. Jag berörde frågan i tidigare blogginlägg men skulle vilja återuppta och fördjupa lite. En man som heter John Hagel har länge forskat kring förtroendekapital i samhället. Det är också den saknande pusselbiten i mitt eget tänkande. John berättar på ett pedagogiskt sätt om hur avsaknaden på förtroende påverkar samhället.

Trust is eroding in all our institutions around the world. Most people are aware of the many surveys documenting this, but few have really explored why this trust is eroding, much less what we need to do to restore trust. 

We can easily get caught up in the headlines of the moment that offer graphic evidence of lack of trust, but we need to move beyond the headlines and probe deeper into what is going on across all institutions and all societies.

Här finns det mycket att göra och utbildningsbehovet i frågan är stort, både för politiker och chefer och ledare. Att vi arbetar värdebaserat och i nya, okonventionella riktningar måste bli vardagsmat. Om vi ska överleva paradigmskiftet måste vi ställa om nu och det betyder att nuvarande käbbel, sandlåda och småpåvar blir något som i bästa fall kommer benämnas som – så jobbar vi inte här.

Till sist, att arbeta med digitalisering är inget mål i sig. Det är verktyg som ökar förutsättningar för demokrati och förtroende, ökad tillgänglighet till service och inte minst hållbarhet. Därför duger inte inte silo-tänk och vackra ord.

Vi kan bättre än så här.

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mod

Dags att snacka ledarskap igen?

Tack vare min dotter har jag lärt mig ett nytt ord. Och det är ett bra ord…Visuospatial förmåga. Jag vill gärna använda det ordet fast kopplat mot vuxna och ledarskap i synnerhet. Kortfattat kan man säga att det handlar om din förmåga att analysera förhållandet mellan helhet och delar.

Just den förmågan, att navigera mellan delar och helhet är enligt mig en av de viktigaste fundamenten för ett modernt och snabbanpassligt ledarskap. Då allt, ja precis allt, är i rörelse behövs också förmåga att leda mjukt och med mod.

Gasa framåt för att strax backa runt hörnet med dålig syn för att sedan växla upp igen med en riktigt snabb motor. Inte helt enkelt alla gånger då stora delar av samhällsstrukturen flåsar i en uppförsbacke utan dess like. Dagens ledarskap är sannolikt förändringsledning till större delen, vi måste lära och leda samtidigt. Det är bara 10 år sedan som ledarskapet såg helt annorlunda ut. Förändringen går fort nu och redan om två år har vi ytterligare tekniska dimensioner som påverkar samhället.

Jag tycker det är dags att vi snackar ledarskap igen, vi får inte glömma att fundera på hur vi gör saker. Jag letar ledarskap som bygger en helhet. Samhället förändras fundamentalt och vi med det. Organisationsstrukturer och silos behöver enas så vi kan skapa hållbarhet där vi står. Och då är det nog bra med en Visuospatial förmåga.

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap organisation

Utlånad strateg hittade lyckan på oväntat ställe

De senaste arbetsdagarna har jag vid flera tillfällen frågat mig själv, men hur hamnade jag här? Jag har nämligen fått förmånen att arbeta med en av de allra viktigaste frågorna i samhället nu, inte minst genom kopplingen till tillväxt. Då jag blivit världens förmodligen enda arbetslösa digitala strateg i nuvarande tjänst blev jag utlånad till Forskning och utveckling hos Region Jämtland Härjedalen. Och så stimulerad i mitt yrke har jag nog inte blivit sedan jag började arbeta med en känd tunnel i Malmö 2009.

Vi arbetar med att etablera ProjektCenter där en rad olika Horizon-projekt ingår. Bland annat C3-cloud, ett helt suveränt digitalt verktyg för att behandla och vårda multisjuka. Allt som allt innovation, utveckling och förändring inom hälso- och sjukvård. Jag får lära mig otroligt mycket varje dag och inte minst vara en del av den förändring som krävs för omställning av ett system som är större och mer komplext än vad jag först insåg. Lite som när jag klev på tåget till Malmö och två år senare kunde stora delar av den avancerade teknik som låg till grund. ProjektCenter kommer ni snart att kunna läsa mer om på webben då vi ska etablera en sida på regionens webb inom kommande veckor.

Men åter till skälet att jag blev utlånad. Det är något man kan lära av. Hur man inte ska göra. Jag sökte en spännande tjänst för två år sedan. Ett arbete som E-strateg för Samverkansnämnden. Nytt upplägg, ny nämnd och stort fokus på verkställighet. Perfekt tänkte jag som trivs i uppstarter. Men oj så fel jag hade. Åratal av utredningar, förstudier och rapporter som skrivits under av högsta ledningsnivå och politik låg till grund för att börja foga samma offentliga verksamheter i länet. Men nej. De ångrade sig hela högen. Samverka var inte längre ett prioriterat område för länets utveckling, i alla fall inte i en gemensam nämnd. Därav blev verkställigheten verkningslös och behoven inom e- och It-frågor läggs tillbaka på önskelistan.

Så vad kan vi lära oss av detta.

  • skriver du under en avsiktsförklaring – se till att meddela din efterträdare om du byter jobb. Om inte, bidra till att verkställa för din trovärdighets skull
  • om du tror att du är färdig med förankring – förankra lite till
  • om du startar något nytt – jobba med en helhetsbedömning, undvik att vara naiv.
  • ska du göra en swot – gör alltid en riskanalys för att förstå vad du gör
  • om du arbetar på bas av skattemedel – tänk på samhällsnyttor, ledarskap och mod mer än ditt eget perspektiv

Jag har aldrig ångrat en sekund att jag klev på detta jobb men nu är jag mest glad att jag fått ordentliga arbetsuppgifter. Peppad för i morgon!

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mål mod

Vilken riktning ska vi ta?

Vart ska vi i offentlig sektor egentligen? Länge har vi pratat om att världen förändras i högt tempo. Att vi måste vara på tårna och ta snabba beslut. När jag tittar i bakspegeln undrar jag om det var någon som visste vart vi skulle? Framtiden kan ju ha varit ett potentiellt svar. Att det var dit vi skulle. Och det är ju logiskt i all välmening. Framtiden är ju det som kommer, fram tiden. Kanske lätt att finna trygghet i det som generellt begrepp. Alla gillar väl framtiden. (Lite som projekt och andra hajpade begrepp som tagit våra verksamheter i besittning genom åren). Förmågan att konkretisera framtiden och därefter ta fram en karta är dess värre väldigt liten just nu, upplever jag.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

För vi har inte tid, det ska skäras men ändå investeras. Digitaliseras men ändå behållas stuprör. Utvecklas men ändå invecklas. En djungel av diametrala motsättningar. En stark vilja att göra rätt men det oftast ändå blir fel. För vi ska ju framåt, till framtiden. Oftast är det många som vill leda färden till framtiden men…

Fri tolkning av Alice i underlandet och katten:
Verksamheten (Alice): – Kan du säga oss vad vi ska ska gå?
Katten: – Det beror på vart ni vill gå.
Verksamheten(Alice): – Det vet vi inte.
Katten: – Då spelar det ingen roll vart ni går.

Jag saknar innerligt modet hos många att stanna upp och lägga örat mot rälsen. Vart ska vi egentligen? Vad krävs för att skapa ett hållbart samhälle utan att fastna i Agenda 2030 och dess viktiga målsättningar. Med all respekt för det extremt viktiga styrdokumentet men det är ju inte målet som är resan, det är resan som är målet. Som exempel, för mig är framtiden inte så långt borta då jag tänker att allt jag gör kommer i alla fall yrkesmässigt bidra till ett bättre samhälle. Jag lägger därför en stor vikt på att verkställa och leverera det som skapar förutsättningar för utveckling och lärande. Det är inte alltid mätbart i pengar men det är alltid mätbart i effekter. Och effekterna brukar ge förändrat beteende etc…sedan kan det rulla på.

Enligt min egna lilla teori är också det ett bidrag till framtiden. Men vi behöver mer! Mycket mer. Jag saknar till exempel mer fokus på att vi arbetar med förtroendekapital generellt inom offentlig sektor. Medborgardialog, användarnytta och samhandling. Men mer om det en annan gång.

Vad är framtiden för dig? Är det något du skapar eller något som någon annan känner till?

Ta hand om er och fortsätt håll avstånd ❤

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mål

Det ska vara lätt att göra rätt.

För mig började det för någon vecka sedan. Tankarna började snurra och rynkan i pannan blev liksom djupare. ”Vad är det jag håller på med egentligen?” För mig går de här funderingarna i cykler, ofta återkommande när mål är otydliga och jag har begränsat med humankapital att förhålla mig till.

Som bekant kom det en kris för en tid sedan. Fokus i offentliga verksamheter riktas helt självklart och naturligt åt samhällets viktigaste funktioner. Och likväl är det inte enkelt att arbeta med utveckling när det är kris. I någon slags självterapi kommer här ett tappert försök att skriva ner några viktiga punkter när man arbetar som ledare inom ramen för digitalisering och digital transformation. Och ja, jag raljerar lite grann men likväl. Det ska vara lätt att göra rätt, eller hur ;-)?

Utan inbördes rangordning ska du ska kunna hantera och förstå komplexa argument för egen del men också för att svara på den förvirring som kan uppstå i ett förändringsarbete. Det mentala arvet är starkt hos en del. Du behöver likt en tapper orienterare navigera på blöta myrar i dimma och hoppa på rätt tuva. Beslutsfattandet blir så kallat agilt. Du ska ha en extremt bra tajming när det handlar om att identifiera utmaningar i både organisation och hos individ. Det gäller i synnerhet i uppstarten av en digital transformation. Alltså när du läser kartan som orienterare.

orienterare_98228369

Se det som ditt livs mission att se på saker på andra sätt. Utmana det tekniska arvet ungefär som Ivanhoe utamanar Brian Guilbert varje år på nyårsdagen. Fast det behöver du göra varje vecka. Du ska inte minst vara en pedagog av rang som kan berätta om hur:et i alla målgrupper. Vidare skapa förutsättningar för tillitsbaserad styrning så alla kan lyckas i en platt organisation.

Sist men inte minst ska du stå upp när det blåser storm och gamla maktordningar ruckas. När åskan slår ner och moderniteten tar en ny fas ska du le och vinka som pingvinerna i Madagaskar.

Detta läses alltså bäst med glimten i ögat 😀

I morgon blir det hemuppgift i utbildningen Digital transformation i offentlig sektor hos Hello future. Bra så Li.

 

 

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mod motivation

Varför pratar vi inte så mycket om Nudging?

Jag åkte och handlade på stormarknaden under eftermiddagen. Det gick snabbt att konstatera att det var lika lite bilar ute som vanligt, de två milen in till stan. Lätt socialt undernärd begav jag mig in på butiken. Kanske träffar jag någon bekant? En mild förhoppning försvann när jag ändå inser att köpströmmen inne på stormarknaden är förändrad. Förhoppningen övergick i fascination.

Jag slickar inte längre på påsarna när jag ska öppna dem. Jag vare sig hostar eller harklar. Fokuserar på min lista. Jag hade inte skrivit ny pocketbok men det behövde jag ändå. En kvinna ställer sig i kö till böckerna, där jag är. Tar min blippare och går vidare mot charken. Likt tvspels-figurer navigerar vi runt varandra på 1-2 meters avstånd. Till och med i frukten. Det är en försiktig atmosfär men också trevlig. Respektfull.

Det har hänt något med mitt och vårt beteende konstaterar jag. Kanske inte överallt men på väsentliga ställen iallafall. Jag åker hem och tvättar händerna länge med en äcklig lime-tvål. Tankarna går till dagens presskonferens med Folkhälsomyndigheten. Orden är bekanta. ”Vi håller avstånd, tvättar händer osv.” Men det är något i sättet som de säger det på…varje dag, samma tid. En känsla av tillit känns i kroppen för stunden.

Samtidigt. Forskare går bananas. Sociala medier kokar över i vanlig ordning av proffstyckare. Journalister som söker rättfärdiga modeller till höger och vänster. Inga beredskapslager. Våra gamla drabbas ont.

Och i morgon återkommer Folkhälsomyndigheten med sitt budskap. Min fundering blir här med, varför pratar vi inte om nudging i Sverige? Det är väl det vi håller på med? Allt från presskonferensen till butikerna uppmaningar om avstånd med klistermärken på golvet. För att inte tala om alla klipp i sociala medier på quarantine-challenge och ramsor på handtvätt. Ja, det finns förhållandevis lite forskning men i alla fall ett Nobelpris. Om vi ändå är sprungen ur Per Albin Hanssons folkhem borde det väl fungera fast anno 2020. Med nudging.

”Den känsla av trygghet till existensen, som förvissningen om bistånd vid arbetslöshet, sjukdom och annan olycka samt på ålderdomen skänker, gör den enskilde mera medveten om sitt medborgarskap. Den alstrar också den samhörighet med det allmänna, den hemkänsla, som är kännetecknande för en god demokrati.”

Jag hör till de där som tror gott om folk. Helt enkelt väldigt mycket Y-teori. Har gått på pumpen några gånger då det inte alltid stämmer. Men nog vore det skönt om vi kan hålla Sverige levande samtidigt som vi pushar varandra åt rätt håll och går starka ur detta tillsammans!

ground group growth hands

Jag jobbar vidare hemifrån med lite social längtan men också förhoppningar. Ta hand om er och håll er frisk.

Foto av Pixabay på Pexels.com

Kategorier
entreprenörskap förändring kunskap ledarskap

En ny valuta växer fram

I januari skrev jag att rådande sanningar kring arbetssätt och silos i offentlig sektor behövde kastas omkull. Jag skrev om min lockelse kring disruptiva faktorer i samhället. Lite som Schumpeters teori om entreprenörskapet som samhällsomstörtande. Några veckor senare om att vi måste orka och stå kvar.

Tajmingen gentemot Corona som disruptiv faktor. Tajmingen mot samhällsstrukturen som faller ihop. Det kändes lite märkligt.

 Jag tror det handlar om en förlorad trygghet. Som när någon drar undan mattan och du befinner dig i luften på väg ner. En förlorad trygghet och smärtan över att det som alltid varit inte längre är. Som en tavla eller skylt som legat i solen för länge. Febrilt försöker vi minnas färger och tavlans prakt när den var ny.

Vi har aldrig hört att man pratar så mycket om företag och näringsliv som nu. Om varsel, permitteringar och livsverk som går i krasch. Allt det som många gånger togs för givet går sönder. Här står vi nu, mitt i stormens öga. Det är svårt att ta in. Det talas om generationer som förloras, men vilken ska vi välja? De gamla eller de företagande? Kan vi rädda båda? Oavsett vilket så var de med och byggde Sverige. Det Sverige som var. Inflödet till samhällets kärna är avbruten. Kärnan där de så kallade lätta jobben med de fantastiska entreprenörerna fanns.

I det Sverige som kommer formas ser jag en ny valuta som kommer vara helt avgörande. För oavsett om du som restaurangägare, frisör, konsult eller livsmedelsproducent inte klarar krisen så finns det en sak som ingen kan ta ifrån dig. Det är kunskap.

Kunskap kring de produkter, varor och tjänster som du behövt för din verksamhet. Beprövat, värdefullt även i tider av kaos. Hur kan vi använda kunskapen för att korta näringslivskedjorna från globalt till lokalt? Eller ska vi kanske byta riktning på det hela. Att näringslivsstrukturer som av tid och hävd alltid gått i riktning mot staden, nu ska gå mot bygden. På alla plan. Kan en bransch helt plötsligt gå ihop med en annan? Nya kluster och formationer som aldrig fanns på kartan i det gamla Sverige.

love-1100261_640

Oavsett hur det blir så har vi bytt hacka och spade mot Teams och algoritmer på sociala medier på allvar nu. Digitaliseringen handlar egentligen inte om något annat än att göra saker på nytt sätt. Jag tror att de som lyckas packa ihop sin kunskap till nytt format vinner nu. Överlever. Kommer igenom bruset i ett landskap som inte längre är en snårig åker. Det är kunskap, information och öppna data som vi ska bemästra precis om åkern en gång slogs med lie.

Mitt bästa tips är helt enkelt att öva dig på nya tankebanor. Kroka arm digitalt med någon du aldrig krokat arm med tidigare. Jobba omställning i vilken roll du än har. Och ge aldrig upp.

#tillsammansärvistarka #hållsverigelevande

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mod omvärld

Think global – act local?

Jag har jobbat i drygt 1,5 år i min nuvarande roll och klev rakt in med stora ambitioner att förändra och utveckla de insatser som sker inom ramen för offentliga kärnuppdrag i vårt län. Jag förstod rätt snabbt att jag stod inför min största utmaning hittills. Att skapa förutsättningar för behovsdriven utveckling med stöd av IT och digitalisering för 8 kommuner och 1 region i samverkan. Tjänstepersoner före mig hade slitit hårt och länge med att få både politik och ledning att inse att digitalisering inte är någon enskild företeelse som bara sker i företag. Eller via en app. Eller för all del att det handlar om bredbandsuppkoppling.

Några veckor före Corona-utbrottet skrev jag därför en debattartikel som publicerades i vår lokaltidning i samband med utbrottet för ca veckan sedan (det blev märklig tajming). ”Nu måste politikerna ta digitaliseringen av verksamheterna i offentlig sektor på allvar”. Efter att ha lobbat, diskuterat, utbildat och informerat utan gehör i ett års tid var det liksom dags. Egentligen borde någon ha skrivit den artikeln för 10 år sedan. 

Vi har dock inte tid att vara efterkloka i det tider som råder med Coronautbrottet. Det enda vi kan göra är att  vi nu gemensamt skapar de bästa förutsättningarna för våra offentliga sektorer i den digitala tid som råder. Förtroende för demokrati och kunskap är i gungning i den svåra tid som råder. Experter och politiker grillas på bål dagligen i sociala medier. Ifrågasätts, hånas och kränks medan vi tittar på och det är inte okej någonstans någon gång.

Distansmöten fick en ny innebörd över en natt. Politiker frågar hur man startar ett Skype-möte. Vad får vi och vad ska vi enligt kommunallagen? Överbelastade nät. Teams som laggar. Netflix sänker kapaciteten på streamingen på begäran från EU. Med mera. Med mera. Tekniken i våra liv som några tog för givet var inte för given.

startup-883576_640

Min förhoppning är ärligt att krisen kommer leda till att vi återgår till mer småskaligt fast på ett smart sätt. Att vi med hjälp av ny teknik skapar nya sätt att mötas, andra näringslivskedjor, innovativa rörelser även i offentliga sektorer och inte minst att vi värdesätter kunskap på ett annat sätt än i dag. Utan subjektivism. Med förtroende. Vi kan göra ett val.

Det kanske är dags att vi dammar av Think global men act local på ett helt nytt sätt. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Ta hand om er!

 

 

 

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap

På tvären och technifik i ett kluster

Det är med lättad känsla och trötta fötter som jag räknar dagarna inför julledigheten. Det är ju inte bara året som ska stängas utan det är ett helt decennium. Sist det blev nytt decennium hade jag precis avslutat ett stort utbildningsprojekt i Malmö. Jag var gift, husägare och vad en del betraktade som framgångsrik entreprenör. Jo faktisk så blev jag intervjuad i lokal-tv i Värmland med epitetet framgångsrik företagare. Ler gott vid det minnet!

Nåja, från en tid till en annan. Sista decenniet har i huvudsak arbetsmässigt kommit att handla mycket om offentlig sektor. Utan man, hus och tv-inslag för all del men så mycket klokare ändå. Intresset för lärande kvarstår alltid och därav tänkte jag  ge mina bästa tips för ett framgångsrikt lärande nästa år.

  • På tvären.

Och nej, jag menar inte att du ska ställa dig och sura. Kollaborativt lärande borde vara ett stående inslag på varje veckomöte av många olika skäl. När besparingar och effektiviseringar duggar tätt är det desto viktigare att synliggöra kunskapen och dess lösningar som sker därefter. Och visst är det roligare att lösa ett problem med teknikern (som du så sällan möter) än med skrivbordsgrannen. Eller den där långa väntan på att chefen ska svara på din fundering.

  • Våga vara technifik!

I Sverige är vi som bekant lite vana att inte sticka ut och på något sätt vara magnifik. Däremot finns det inga regler kring teknik överhuvudtaget. Det är alltså öppet mål att lära sig allt om AR, VR och moderna arbetsverktyg. Använd till exempel My Analytics (Office365) för att planera dina dagar. Utmana teknik-folket på ditt företag genom att ställ massor av frågor. Varför då? Hur då? När då? Att bli technifik betyder inte att du måste läsa fem år på universitet. Det handlar mer om att våga lära sig nya saker. Och att sätta rätt teknik i rätt sammanhang. Så ta tillfället i akt och gläns med dina nya förmågor.

  • Tänk kluster

I takt med att kunskap kommer värderas högre och högre är det dags att börja tänka på kluster. Länken relaterar till kluster som IT-begrepp men jag föreslår att stora företag och organisationer reclamiar ordet till att fokusera på kunskapsdelning. Att vi klustrar oss efter funktioner och inte administrationer. I ett offentligt perspektiv skulle geografiska gränser suddas ut. Ett kluster kan bli en hub som förenar och förgrenar den kunskap som behövs i det digitala 20-talet. Det är egentligen bara vi själva som begränsar ett kunskapskluster.

Vi kan byta ut prestige mot ödmjukhet som virke. Stuprör blir fastspikade hängrännor som skapar förutsättningar för nya byggen. Både vad gäller företag, samhälle och inte minst offentlighet.

Till sist. Mod. Och det är inte frånvaron av rädsla. Det är viljan att överkomma den. Och man kan vara lika rädd för en ny organisationsstruktur som galna makthavare i väst (och öst för all del). När allt kommer omkring kanske det är mod som är det viktigaste att ta med sig in i nästa decennium. Vad tror du?

person rock climbing
Photo by Анна Рыжкова on Pexels.com