Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mod

Suboptimerat läge

Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas bena ut det här med suboptimerat läge. Men det är dags för läget tar för mycket energi av mig.

Jag brinner för samhällsfrågor. För ledarskap och för utveckling. För lärande och även pedagogik, eller om vi ska vara korrekt didaktik. Länge fick jag utlopp för min energi i rollen som företagare och konsult och somliga höjde på ögonbrynet när jag bytte till offentlig sektor, med en liten paus för staten. För mig var steget inte så långt för frågorna var i stort sett desamma. Det var utveckling.

Jag bytte bana för sju år sedan och har sedan dess också kämpat för en rättvis undervisning till mitt barn. Utan att gå i djupet på detta kan man med all enkelhet konstatera att det är inte självklart att få en anpassad undervisning.

Under dessa sju år har jag haft möjligheten att på nära håll studera ett skrämmande dåligt ledarskap i både skola som offentlig sektor. En offentlig sektor som också är ansvarig för det samhälle dit jag ska skicka både mina döttrar. Det river och sliter i mig. Sorgen över att vi tappat det. Att vi vägrar se hela bilden. Att vad vi gör alltid trumfar hur vi gör (alltså att vi väljer förvaltning före utveckling). Att härskartekniker är en del av vardagen. Att prestige går före behov. Att populism ens finns. Att jobba offentligt när mitt barn inte får hjälp av offentlig sektor. Nej, det räcker nu.

Jag har kommit till en punkt där jag måste optimera mitt liv till bättre status helt enkelt. Jag kan inte fortsätta på inslagen bana, då kommer jag kraschlanda. Utmaningen är bara att hitta eller skapa den där banan. Jag har för litet nätverk i länet för att komma vidare till privata sidan. Kan inte flytta pga familjeskäl. Är generalist och inte specialist. Och jag drömmer om matriser och älskar landsbygd, värdegrund och Buffon (sedan många år tillbaks). Misstänker jag borde jobba remote eller bli digital nomad men tjänster måste definieras och mitt ledarskap anpassas. Det får nog bli temat för nästa inlägg. Och jag kommer säkert lära mig något längs vägen. Det tycker jag känns bra!

Kategorier
lärande processer ledarskap mod

Ett samtal som jag velat vara utan

Jag har de sista dagarna varit hemma och vilat upp mig efter en operation. Sist jag gjorde ett liknande ingrepp var för länge sedan, i ett annat liv och på en annan fysisk plats. Jag mår under omständigheterna bra och har upplevt en stor tacksamhet, både till vården och faktiskt till mig själv. Jag har kommit en lång väg och lärt mig mycket. Men det finns en sak som jag inte kan förlikna mig med. Vare sig då eller nu. Något som jag inte pratat så mycket om men som jag förstår har format mig väldigt mycket. Både privat och i arbetet.

Jag drev företag när det begav sig. Och jag minns exakt vart jag stod när samtalet kom, en kväll på hösten. En projektanställd ringde och berättade att han just kommit ut från polisstationen efter förhör. Han var misstänkt för våldtäkt. Jag mår seriöst illa när jag skriver detta, fortfarande efter 10 år. Den misstänkta våldtäkten skedde på en fest som också hörde till den verksamhet, det uppdrag som jag ansvarade för.

Jag försökte göra allt vad jag kunde för att rädda upp situationen. Jag tog allt ansvar, alla extra arbetspass och jag gick sönder totalt på insidan. Vad som än hände på den kvällen så hände det på mitt pass. Jag vet att jag inte kan förändra något i efterhand men gud vad jag önskar att jag kunde det.

Han var äldre, hon var yngre. Han var vältalig, hon var vacker. Och det är ju så det är runt om oss, fortfarande. Fallet lades ner i brist på bevis och det kommer tyvärr hända igen.

En tid efteråt sa en klok man till mig, ”en ängel faller alltid hårdare än djävulen”. Det var första gången av många som jag föll och jag har rest mig varje gång sedan dess, alltid med strävan att göra skillnad. Många gånger för tjejer, inte minst i fotbollen. För mina egna döttrar. För arbetskamrater. Jag hoppas även hon reste sig och funnit sin styrka. Vi behöver många starka ledare framöver!

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap

Förtroende som fundament

Senaste dagarna, eller veckorna för all del har har mina tankar pendlat mycket mellan individ och systemnivå och vad man kan göra däremellan. Delvis på grund av det spännande projekt som jag arbetar med men också egna erfarenhet relaterat till barn och skola. Och varje gång kommer samma något bistra insikt. Vi fungerar inte just nu och med vi menar jag stora delar av samhället, strukturer och definitivt offentliga organisationer. Jag berörde frågan i tidigare blogginlägg men skulle vilja återuppta och fördjupa lite. En man som heter John Hagel har länge forskat kring förtroendekapital i samhället. Det är också den saknande pusselbiten i mitt eget tänkande. John berättar på ett pedagogiskt sätt om hur avsaknaden på förtroende påverkar samhället.

Trust is eroding in all our institutions around the world. Most people are aware of the many surveys documenting this, but few have really explored why this trust is eroding, much less what we need to do to restore trust. 

We can easily get caught up in the headlines of the moment that offer graphic evidence of lack of trust, but we need to move beyond the headlines and probe deeper into what is going on across all institutions and all societies.

Här finns det mycket att göra och utbildningsbehovet i frågan är stort, både för politiker och chefer och ledare. Att vi arbetar värdebaserat och i nya, okonventionella riktningar måste bli vardagsmat. Om vi ska överleva paradigmskiftet måste vi ställa om nu och det betyder att nuvarande käbbel, sandlåda och småpåvar blir något som i bästa fall kommer benämnas som – så jobbar vi inte här.

Till sist, att arbeta med digitalisering är inget mål i sig. Det är verktyg som ökar förutsättningar för demokrati och förtroende, ökad tillgänglighet till service och inte minst hållbarhet. Därför duger inte inte silo-tänk och vackra ord.

Vi kan bättre än så här.

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap organisation

Utlånad strateg hittade lyckan på oväntat ställe

De senaste arbetsdagarna har jag vid flera tillfällen frågat mig själv, men hur hamnade jag här? Jag har nämligen fått förmånen att arbeta med en av de allra viktigaste frågorna i samhället nu, inte minst genom kopplingen till tillväxt. Då jag blivit världens förmodligen enda arbetslösa digitala strateg i nuvarande tjänst blev jag utlånad till Forskning och utveckling hos Region Jämtland Härjedalen. Och så stimulerad i mitt yrke har jag nog inte blivit sedan jag började arbeta med en känd tunnel i Malmö 2009.

Vi arbetar med att etablera ProjektCenter där en rad olika Horizon-projekt ingår. Bland annat C3-cloud, ett helt suveränt digitalt verktyg för att behandla och vårda multisjuka. Allt som allt innovation, utveckling och förändring inom hälso- och sjukvård. Jag får lära mig otroligt mycket varje dag och inte minst vara en del av den förändring som krävs för omställning av ett system som är större och mer komplext än vad jag först insåg. Lite som när jag klev på tåget till Malmö och två år senare kunde stora delar av den avancerade teknik som låg till grund. ProjektCenter kommer ni snart att kunna läsa mer om på webben då vi ska etablera en sida på regionens webb inom kommande veckor.

Men åter till skälet att jag blev utlånad. Det är något man kan lära av. Hur man inte ska göra. Jag sökte en spännande tjänst för två år sedan. Ett arbete som E-strateg för Samverkansnämnden. Nytt upplägg, ny nämnd och stort fokus på verkställighet. Perfekt tänkte jag som trivs i uppstarter. Men oj så fel jag hade. Åratal av utredningar, förstudier och rapporter som skrivits under av högsta ledningsnivå och politik låg till grund för att börja foga samma offentliga verksamheter i länet. Men nej. De ångrade sig hela högen. Samverka var inte längre ett prioriterat område för länets utveckling, i alla fall inte i en gemensam nämnd. Därav blev verkställigheten verkningslös och behoven inom e- och It-frågor läggs tillbaka på önskelistan.

Så vad kan vi lära oss av detta.

  • skriver du under en avsiktsförklaring – se till att meddela din efterträdare om du byter jobb. Om inte, bidra till att verkställa för din trovärdighets skull
  • om du tror att du är färdig med förankring – förankra lite till
  • om du startar något nytt – jobba med en helhetsbedömning, undvik att vara naiv.
  • ska du göra en swot – gör alltid en riskanalys för att förstå vad du gör
  • om du arbetar på bas av skattemedel – tänk på samhällsnyttor, ledarskap och mod mer än ditt eget perspektiv

Jag har aldrig ångrat en sekund att jag klev på detta jobb men nu är jag mest glad att jag fått ordentliga arbetsuppgifter. Peppad för i morgon!

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mod organisation

Hållbara ledare efterlyses

När personal gick över till att bli HR, human resources för flera år sedan sågs det som ett kliv i rätt riktning. De anställda skulle inte längre bara ses som anställda utan som humant kapital. Mänskliga resurser som krävde nya ledarskapsstilar och nya organisatoriska former. Platt och fint skulle det bli. Jan rev pyramiderna och mer nyligen så var alla lika mycket värda i form av dess olika personligheter. Nya ledarskapsstilar igen och utmaningar kring nya generationer som inte vill jobba 30 år på samma ställe. Fast jag kan tycka det är lika bra, att vi blir utmanande. Det känns som att vi inte är riktigt framme. Och hur fint det än är med mänskliga resurser så rymmer det något gammalt över sig. En resurs är oftast utbytbar. Och ses man som utbytbar ställer det inte lika mycket krav på ledarskapet.

Vi pratar generellt väldigt mycket i offentlig verksamhet om hållbarhet vilket i sig är fantastiskt bra. Men att prata räcker ju inte som bekant. Att prata ger ingen hållbarhet oavsett om det handlar om vår sargade miljö eller om våra gemensamma skattemedel. Att prata hör det gamla till. Att göra hållbarhet handlar om att ta beslut som är långsiktigt hållbara för våra gemensamma resurser. Det kan handla lika mycket om en serverdrift som om matkompostering som humant kapital. Kunskap, bilpool, skattemedel.

Leadership is not about titles, positions, or flow charts. It is about one life influencing another.

— John C. Maxwell

Det är mellantid i svensk politik, snart omval i USA och pandemi. I offentligheten är det av förklarliga skäl begränsat med ekonomiska resurser. Olika koalitioner på olika nivåer pratar och pratar. Sparar och sparar. Säger att vi ska ställa om både här och där. Jag förstår det så väl men tänker samtidigt att om vi bara tar bort, blir det någonting kvar då? Och blir det något kvar, blir det inte då på samma sätt som förut? Jag har svårt att se någon hållbarhet i det resonemanget.

Min förhoppning och vision är att vi kommer se fler ledare som vågar bryta nya vägar inom offentlig verksamhet. Som kan skapa med det vi har på nya sätt. Att vi gemensamt tillåter ett ökat lärandet och att vi tillåter att sunda ledare får mandat.

Det behöver inte vara så komplicerat egentligen, så länge det är hållbart och ger samhällsnytta. Mina tankar kring ledarskap just nu ledde mig tillbaka till en gammal lära. Enkelt och effektfullt. Vilken PAIE-ledare är du?

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap

På tvären och technifik i ett kluster

Det är med lättad känsla och trötta fötter som jag räknar dagarna inför julledigheten. Det är ju inte bara året som ska stängas utan det är ett helt decennium. Sist det blev nytt decennium hade jag precis avslutat ett stort utbildningsprojekt i Malmö. Jag var gift, husägare och vad en del betraktade som framgångsrik entreprenör. Jo faktisk så blev jag intervjuad i lokal-tv i Värmland med epitetet framgångsrik företagare. Ler gott vid det minnet!

Nåja, från en tid till en annan. Sista decenniet har i huvudsak arbetsmässigt kommit att handla mycket om offentlig sektor. Utan man, hus och tv-inslag för all del men så mycket klokare ändå. Intresset för lärande kvarstår alltid och därav tänkte jag  ge mina bästa tips för ett framgångsrikt lärande nästa år.

  • På tvären.

Och nej, jag menar inte att du ska ställa dig och sura. Kollaborativt lärande borde vara ett stående inslag på varje veckomöte av många olika skäl. När besparingar och effektiviseringar duggar tätt är det desto viktigare att synliggöra kunskapen och dess lösningar som sker därefter. Och visst är det roligare att lösa ett problem med teknikern (som du så sällan möter) än med skrivbordsgrannen. Eller den där långa väntan på att chefen ska svara på din fundering.

  • Våga vara technifik!

I Sverige är vi som bekant lite vana att inte sticka ut och på något sätt vara magnifik. Däremot finns det inga regler kring teknik överhuvudtaget. Det är alltså öppet mål att lära sig allt om AR, VR och moderna arbetsverktyg. Använd till exempel My Analytics (Office365) för att planera dina dagar. Utmana teknik-folket på ditt företag genom att ställ massor av frågor. Varför då? Hur då? När då? Att bli technifik betyder inte att du måste läsa fem år på universitet. Det handlar mer om att våga lära sig nya saker. Och att sätta rätt teknik i rätt sammanhang. Så ta tillfället i akt och gläns med dina nya förmågor.

  • Tänk kluster

I takt med att kunskap kommer värderas högre och högre är det dags att börja tänka på kluster. Länken relaterar till kluster som IT-begrepp men jag föreslår att stora företag och organisationer reclamiar ordet till att fokusera på kunskapsdelning. Att vi klustrar oss efter funktioner och inte administrationer. I ett offentligt perspektiv skulle geografiska gränser suddas ut. Ett kluster kan bli en hub som förenar och förgrenar den kunskap som behövs i det digitala 20-talet. Det är egentligen bara vi själva som begränsar ett kunskapskluster.

Vi kan byta ut prestige mot ödmjukhet som virke. Stuprör blir fastspikade hängrännor som skapar förutsättningar för nya byggen. Både vad gäller företag, samhälle och inte minst offentlighet.

Till sist. Mod. Och det är inte frånvaron av rädsla. Det är viljan att överkomma den. Och man kan vara lika rädd för en ny organisationsstruktur som galna makthavare i väst (och öst för all del). När allt kommer omkring kanske det är mod som är det viktigaste att ta med sig in i nästa decennium. Vad tror du?

person rock climbing
Photo by Анна Рыжкова on Pexels.com

 

 

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mål organisation

Vad signalerar effektivare för dig?

Idag kom effektivitet på tal. Eller rättare sagt var det jag som anmärkte på att det är för många som böjer på ordet. Effektivare anser jag vara vedertaget, framför allt inom myndigheters språk. Det finner jag trist ur två perspektiv. Dels anser jag inte att man kan böja effektiv. Antingen så är du effektiv eller så kan du bli mer effektiv.

Sedan känns det som att effektivare signalerar mellanmjök. Och det är förhållandevis svårt att mäta något som är effektivare. I tider när digitalisering och nedskärningar turas om att ta plats i ledningsrummen växer en tanke hos mig. Och det är inte effektivitet, eller ”effektivare”. Jag tänker snarare på mekanik. Som jag skrev i förra inlägget kräver nya tider nya metoder. Men i vår iver att rätta till och skapa just effektivitet ser jag en stor risk att det bara blir mekanik eller luftslott. Raka rör, centraliserade organisationer och hierarkisk struktur. En form som inte gynnar innovation och lärande. Risk för inlåsning alltså.

Vad är det då som gör en organisation framgångsrik? – Projekt? Försäljning? Ekonomi? Grym marknadsföring?

Nej, det är arbetsplatsens kultur som är fundamentet och det är människor, medarbetare som frigör magin. Magin att skapa lösningar på de behov av effektivitet som finns. Det som behövs för detta kostar inte så mycket. Trygghet, användarfokus och horisontella processer. Rakt igenom. Inte upp ifrån och ner.

Ni har hört många säga det. Kulturen som värdeskapare. Jag säger, underskatta aldrig det! Organisationen som jobbar med att skapa värde på fler sätt än en produkt eller tjänst. Jag tycker vi lämnar mellanmjölken nu och och tillåter oss bli nyskapande och om vi är riktigt modiga…bäst! Inte effektivare.

christmas-2910468_1280

 

 

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap

Vi behöver alla lära

När jag var nyexaminerad fick jag ofta rådet att inte satsa som konsult. Jag hade ju liksom inte den erfarenhet som krävdes.

Mitt entreprenörshjärta kunde ändå inte riktigt släppa tanken på att driva företag samtidigt som att jag kunde bidra och göra det jag tyckte allra mest om. Förändra verksamhet och utveckla företag. Vägen blev lång och prövande på många sätt. Mitt genombrott kom när jag mötte de som var villig att se min styrka och min kunskap, trots jag saknade den ”ordinarie erfarenheten”. Det tog inte så lång tid till dess att jag hade fått mitt första stora projektledaruppdrag, vilket levererades med framgång. Jag arbetade i team med erfarna konsulter som ödmjukt ville lyssna på mina kunskaper och inspel. Samtidigt som jag ville lära.

book macbook pro working studying
Photo by Startup Stock Photos on Pexels.com

Och varför skriver jag detta? Jo, en fråga från tidigare inlägg handlade om kompetens och en läsare ville veta mer om mina tankar.

Varför ställer vi inte om kompetensförsörjningen även internt och arbetar mer med trainee-program?

Lärdomen från detta blir otvivelaktigt att ny kunskap behöver gammal erfarenhet. Jag hade turen att hamna i ett slags outtalat trainee-program vilket också bidrog till att forma mig till den jag är idag.

Sedan dess har jag intresserat mig för kompetensfrågan överlag, inte minst generationsväxlingar. Och just bristen på kompetens har följt mig som en skugga i drygt 10 år. Varje år säger man samma sak. ”Vi hittar ingen kompetens”. All respekt för det men letar vi verkligen överallt? Eller är det så att vi inte tillåter all kompetens? Ny kompetens kan upplevas som hotande för invanda strukturer.

Jag har långt ifrån svar och paradoxalt nog inte erfarenhet i frågan men jag ser ett behov att vi måste fortsätta ifrågasätta invanda sanningar. Antalet trainee-program i Sverige har ökat markant i Sverige de senaste åren. Det är glädjande men det handlar mesta dels om stora företag som är placerade i stora städer. Det blir skevt i långa loppet. Kompetens behövs i företag och offentlig sektor i hela landet.

Borde inte offentlig sektor kunna starta en gig-pool där kompetenta människor jobbar i korta uppdrag och roterar tvärsektoriellt? Processorienterat? Kan vi skola om olika yrkeskategorier inom ramen för branschen eller kanske företaget specifikt. Hur kan vi använda befintlig kompetens till att skapa nya flöden, innovation och fler arbetstillfällen? Hur kan vi göra för att locka kompetens till rätt plats och rätt jobb?

Många frågor blir det. Så det bästa jag kan göra är att skicka med dig en fråga hem – hur kan du bidra till att skapa ny modern kompetensförsörjning?

Det finns goda exempel och nya idéer tycks vara i flöde men än är det relativt få i förhållande till problemets omfattning. Googla, snacka med grannen, tänk högt på bussen. Våga ifrågasätt. Läs kloka bloggar som denna.

Nya tider kräver som sagt nya metoder. På alla plan.

 

 

 

Kategorier
entreprenörskap lärande processer ledarskap mål motivation

Likasinnade sökes!

Jag har skäl att se mig om efter nya utmaning som det heter…alltså jobb. Utan att gå djupare in på skälen kan jag säga att jobbet finns på en politisk styrd organisation där prioriteringar mycket sannolikt kommer gå mot ett annat håll än där jag arbetar.

I ett sådant läge kommer entreprenören fram i mig. Borde starta den där utbildningen, borde importera det här, borde starta det där. Lite färgad av ett personligt tufft år valde jag att dryfta mina tankar på LinkedIn. Tanken på att konsulta igen vill liksom aldrig släppa. Jag fick jättefin respons men kommer ändå inte riktigt längre.

Så när jag funderar på min framtid slår det mig också att jag vet ju vad jag gör. Vet vad jag vill och kan..så frågan blir mer vad söker jag?

Jag söker en uppdrags- eller arbetsgivare där målsättningen är utveckling. Att sikta på stjärnorna är inget problem för man kan alltid landa i talltopparna. Innovation och digitalisering finns i lärande processer och är inte isolerade ting. Där man värdesätter frågor och där man löser problemen allt eftersom. Humor är också välkommet. Liksom frihet under ansvar. Mandat delas och implementerade satsningar görs där medarbetare drar jämlikt.

Men det är ju här som det blir lite tricky. Ingen är ju perfekt. Men jag tänker att det kanske finns företag eller organisationer som vill åt samma håll som mig?

Och vem är jag. En rätt grym generalist som drivit företag, jobbat statligt, offentligt och älskar att föreläsa och utbilda. Jo, faktiskt. Jag fick en grym energikick bara av att ha möte med en talarförmedling och diskutera avtal. För när jag får använda hela min energi till att inspirera och utveckla andra mår jag som bäst. Blir du om möjligt lite nyfiken så får du gärna ta del av min profil på LinkedIn

Eller läs för all del i min blogg så lär du känna mig. Det kanske är just vi som borde ses över en kaffe någonstans i Jämtland eller via Skype? Då kan i provprata som en klok konsult brukar säga.

Hoppas vis ses 🙂

doors-1767563_1280

 

 

 

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap organisation

Att göra det som man inte gör

Det var så välkommet när han sa det, ”jag jobbar egentligen med det vi inte gör”, som inledning på en dagslång utbildning om digitalisering och vilka verktyg som kan användas.

Och jag kände att åren som jag arbetat med förändring och utbildning helt plötsligt fick en ny färg och innebörd. Att göra det som man inte gör är ju den, eller de insatser som driver förändringen. Och förändring behöver vi ha i flera avseenden. Mina bästa tips för att göra det som man inte gör är tämligen enkla.

  • Identifiera spelplanen i organisationen – vart finns mandat för frågorna? Vem är mottagare? Utan dessa hörnflaggor kan det bli svårt men början är hälften av det hela. Alltså har du ingen hörnflagga alls, börja bygg ett lag så kan mandatet växa fram.
  • Följ reglerna (både uttalade och outtalade) i organisationen – då blir det lättare med förankringen av nya insatser. Det är alltid viktigt att visa respekt för de som skapat bottenplattan i verksamheten. Tanka av kunskap, erfarenhet och lär in organisationens styrdokument.
  • Lägg ihop oväntade processer – de metoder som driver verksamheten läggs ihop med nya sätt, det skapar lärande. Det är själva essensen av att jobba med det man inte gör.

Det finns lite olika argument som brukar uppstå när det okända möter det beprövade. Till exempel chefen som bestämt hävdar att ”vi jobbar faktiskt inte med utveckling” och håller så hårt i regler, lagar och förordningar att knogarna vitnar. Och visst är det så att vissa regelverk eller uppdrag går inte att ändra på. Men man kanske kan sätta saker och ting i nya sammanhang.

Det gör inte så ont att göra det man inte gör och det kan det få fantastiska resultat 🙂 Jag känner mig helt enkelt redo för en ny vecka där jag ofta jobbar med både det okända och det beprövade!

coffee-2564947_1920