Kategorier
ledarskap mål mod motivation

Allt har sin tid

Jag och mina tjejer flyttade till Jämtland och Östersund 2014 och jag minns vart jag satt när jag startade om bloggen. Det var i vår första i lägenhet i köket, delvis möblerad i andra hand, med fruktansvärda köksstolar som inramning. Tjejerna åkte till sin pappa över julen och jag ville som vanligt göra mig hörd. Och ha en hobby.

Allt har sin tid och sedan dess har mycket vatten runnit under broarna som man brukar säga. Efter det här året har jag svårt att summera på annat sätt än att utan lärande ledarskap som både hobby, ansats i yrket och som överlevnad hade jag aldrig klarat det som jag har gjort.

Det är tre saker jag som jag vill lyfta specifik 2021 och som en hyllning till mina rötter i Umeå. Vi pratade om VED på projektledarutbildningen. Vilja, Engagemang och Drivkraft.

Jag bankade in VED redan 2004 😄

Vilja – att aldrig ge upp tron på en bättre tillvaro. Trots två operationer och en strålbehandling.

Engagemang – jag tappade den här punkten helt efter 3 år i offentlig verksamhet. Jag kan inte kortfattat beskriva hur detta förändrat mig som person och hur jag ser på politik. Inte heller hur vi tid efter tid låter skattemedel gå till spillo. Engagemanget fick istället gå till att kriga för mitt barns rätt till anpassad utbildning. Det senare blev en framgång.

Drivkraft – att ständigt och aktivt söka efter möjligheter med hjälp av viljan. Jag fick nytt jobb utanför länet till slut och är så oerhört tacksam.

Det har varit omtumlande det här året, faktiskt mer än vad jag kan beskriva. Men nu är jag fri, stark och sugen på nya äventyr. Tack vare att digitaliseringen tog fart kan jag jobba hemifrån med färre antal resor. Trivsamt som tusan!

Det blir ingen trendspaning i år men jag kan utan problem återbruka 2019 års inlägg. En del har redan skett men det finns lite kvar att jobba vidare på…

Håll fortsatt avstånd och njut av årets sista dagar. Det tänker jag i alla fall jag göra 🙂

Kategorier
ledarskap mål motivation

Från styrka till hot

Jobbet har alltid varit viktigt för mig. Det ger näring, stimulans och lärande. Därför har jag länge funderat på vad jag ska göra med sista årens erfarenheter på jobbet. Periodvis har jag varit så frustrerad och mått dåligt. Ingenting som jag gjorde eller sa sågs eller hördes av de som behövde det. Man kan faktiskt likna upplevelsen med en Swot-analys. Anställdes som en styrka men snart blev ett hot mot befintliga maktstrukturer och invanda normer. Nu är det dock historia och jag kommer återgå till att vara styrka.

Nya tider väntar inom kort och jag kan inte vara mer glad. Känner kreativiteten vakna till liv igen. Jag ska få vara mig själv igen. Jobba med förändringar, utveckling och ledarskap. Bidra till mer effektivitet och nyttja kapacitet både hos människa, teknik och organisation.

Jag väljer nu aktivt att skapa lärande från de tuffa åren och förmedla mina totala erfarenheter till nya kunder, kollegor och intresserade. Lärande Ledarskap får aldrig stanna av. Inte hos mig och inte hos er.

Kategorier
förändring ledarskap mål mod

Bring it on!

För några dagar sedan gjorde jag något som jag inte brukar och sökte jobb via ett inlägg på min Facebook. Inget märkvärdigt i sig men jag började tänka lite på det. I inlägget förklarar jag varför jag söker jobb och varför det inte fungerar hos nuvarande arbetsgivare. Saken är ju den att jag bloggat om att arbeta offentligt många gånger. Till exempel För engagerad? Men likväl var det en röst inom mig som sa, att jag inte borde skriva inlägget om jobbsökandet.

Jag vet att om jag stannar så kommer jag bli sjuk av det som sitter i väggarna. Sjuk av att aldrig få fälla ut vingarna. Trots detta så tvekade jag och har funderat på skälet. Frågar du mig handlar det om en ovilja att förändras och öppna upp för nya perspektiv hos arbetsgivaren. Jag tvekade för att min låga höll på att slockna av det skälet.

Det är kanske inte så konstigt när ens arbetsuppgifter inte existerar och ens titel som projektledare står utan uppdragsbeskrivning. När man ständigt befinner sig i korridoren utan koppling till beställning eller tanke på resultat. För mig är det tortyr, att inte få bidra och inte få använda min kompetens.

Jag fick i alla fall otroligt fin respons på min sökning och har flera krokar ute. Min energinivå har stigit hela tiden och jag kommer fortsätta söka. Jag har till och med vågat titta på jobb på andra orter. Lärt om svenska nomader och tittat på remote-tjänster.

Ibland känns det som om sista åren har varit helt bortkastade men visst har jag lärt också. Jag har skaffat mer kunskap om förvaltning, ärendehantering och så klart om digital transformation på flera plan. Och jag har träffat fantastiska och kompetenta människor. Sådana som kommer fortsätta göra grymma insatser.

Men nu är jag grymt taggad på kommande tider och nya utmaningar. Bring it on, jag vill fälla ut mina vingar nu!

Kategorier
förändring ledarskap mål mod

Stora penseldrag och små detaljer

Om jag skulle måla en tavla över det gångna året skulle jag nog inte hänga upp den. Kanske mer ställa den åt sidan och titta på den ibland. Funderat på vad och om jag skulle gjort något annorlunda. För penseldragen har varit stora i vissa avseenden men detaljerna finns alltid där.

Saker och ting börjar falla på plats i mitt liv och det handlar i mångt och mycket om detaljer. Bitar av kunskap både kring både mig själv och mina döttrar. Vi har en tendens att förenas i hur det känns att inte passa in, av olika skäl men med samma upplevelse. Att vi tittar på världen med andra ögon och söker förståelse och samband kring beteenden och händelser. På vårt lite okonventionella sätt. Detaljerna har alltid betydelse. Det är en ynnest att försöka förklara samhällsutveckling, kulturella betingelser, fostran och individuella val för en högbegåvad och npf-diagnostiserad tonåring. Min utbildning som beteendevetare har aldrig nyttjats så bra som dessa år.

Och likväl som båda döttrarnas utmaningar i skolsystemet så kan jag konstatera att de tre sista åren i mitt yrkesliv varit i det närmsta helt bortkastade. Där fanns inga penseldrag och noll utrymme för vare sig förändring, utveckling eller resultat. Jag hamnade helt enkelt på fel ställe. Som så andra många gånger finns det en lite mer komplicerad förklaring bakom men oaktat det så blickar jag nu framåt. Jobbet har alltid varit viktigt för mig, en kanal för att orka, kunna och klara resten.

Med det vill jag ha sagt att jag i år fixat två operationer, en strålbehandling, fighten med skolan samtidigt som jobbet varit katastrof. När jag hittat en ny arbetsgivare som ger mig rätt förutsättningar så kommer jag vara galet stark. Penseldragen är fortfarande stora men det är ljusa färger som används!

Till sist, glöm inte att hylla en revisor i din närhet ;-D Mer om det i annat inlägg!

Kategorier
förändring ledarskap mål motivation

Den här tiden på året

Hösten har alltid gett mig ro. Jag älskar färgerna, luften och känslan av att saker och ting ska starta om. Man kan ha på sig kläder utan att svettas ihjäl och inte minst vara ute i skogen. Men den här tiden på året har också kommit att bli bland det värsta jag vet. Skolan startar igen.

Jag befinner mig i en situation med många andra föräldrar till npf-barn. Om npf är nytt för dig så kan jag berätta att det betyder neuropsykologisk funktionsnedsättning och innefattar diagnoser som adhd, trots, autism, touretttes och mer där till. Läs gärna mer här om du är intresserad.

För oss som har npf-barn och strävar efter rätt anpassad utbildning till barnet kan du tänka dig en situation motsvarande, ditt barn har ett fysiskt handikapp och är rullstolsbunden. Skolan har fridrotts-temadag och lärarna skriker till ditt barn att den ska resa sig upp ur rullstolen och vara med.

Nej, just det. Det händer liksom inte. Har barnet däremot en neuropsykologisk funktionsnedsättning som inte syns alla dagar, då är det helt okej att banka in alla i normalitetsnormen och ha en förväntan att barnet ska bete sig exakt som alla ”normala” barn. Både i beteende och sett till undervisningen utformning.

Det finns tack och lov skolor som jobbar efter skollagen. Att varje elev har rätt till den undervisning man behöver. Efter år av kamp kommer vi att lämna en bedrövlig situation på en av Östersunds friskolor med tema sport och friluftsliv. Vi kommer lämna en ständig olik syn på situationen där jag upplever att skolan allt jämt ser till skolans behov och inte barnets. Efter anmälan till huvudman gjordes vissa medgivande till brister och vi satte all vår tilltro till nya rektorn som tyvärr slutade rätt omgående.

Samtidigt finns kampen om en vårdinsats och medicinskt stöd och behandling. Under ca 7 månader så har min dotter träffat lika många (stafett)läkare på Bup Östersund. Vad gäller mediciner tolkar alla läkare barnet olika och ger olika förslag till lösningar, många gånger säger de emot varandra. Då en svår adhd med inslag av autism hela tiden handlar om struktur, sammanhang, konkreta underlag och inte minst rätt form av bekräftelse så är situationen under all kritik. Direkt kontraproduktiv sett till barnets behov av vård.

Visst ni att jag som vårdnadshavare inte har rätt att begära en fast läkare åt mitt barn? Det är ganska sjukt i sig. Nu har jag emellertid lyckas få en läkare som barnet kan träffa ofta men sannolikt inte alltid. Men det är alltid en kamp. En kamp där mitt barns hälsa är själva insatsen.

Det som jag lärt mig mest av det här är att värdesätta friheten att välja. För jag får inte alltid välja, trots att jag lever i Sverige. Det är heller inte självklart att en individ ska få utvecklas på det sätt som den behöver.

Vi kommer att komma igenom även den här hösten även om vi är skitless på alla samtal med skolan och vården var för sig och gemensamt, alla omvägar (typ patientnämnden) och inte minst på alla som tycker att npf är trams. Jag är tacksam för att jag får se världen med mitt barns ögon, det ger en bas i vad som är annorlundabra. Vi lär och vi utvecklas tillsammans. Det gör att mitt ledarskap alltid fortsätter att utvecklas.

Kategorier
entreprenörskap förändring ledarskap mål

Det enkla har blivit svårt

Sista veckorna har jag kört många mil mellan Östersund och Umeå. För egen del var det skönt att köra något annat än 45:an där jag oftast brukar vara. Och det har gett många stunder till reflektion.

Tänk så svårt det enkla blivit. I skolan, på jobbet och i livet. Att få vara sig själv en stund. att vara närvarande och utvecklas efter sina behov. Jag känner en längtan av att kliva in i den där ölreklamen, fast utan att dricka ölen. Att få vara sig själv en stund. Att skippa allt brus och trams och bara fokusera på det som är viktigt för en.

Att arbeta offentligt skapar inte de förutsättningarna. Under mina sju år som anställd har jag mött knappt en handfull autentiska ledare. Jag tycker det är lite sorgligt men också helt logiskt utefter samhällets utveckling.

Då jag själv är oerhört värderingsstyd och snudd på naiv i min övertygelse om att kunna göra skillnad så har jag insett att mina dagar som offentligt anställd är räknade. Det känns skönt. Nya utmaningar ska antas, frågan är bara när och hur. Jag letar!

Jag kommer oavsett jobba mer med att skriva, kanske prata lite om värderingar. Berätta mer om hur det är att att vara mamma till en tjej med adhd och självklart det faktum att båda mina döttrar är definierat begåvade. Det är en resa i sig. Kolla gärna in mina nya sidor Annorlundabra och Begåvning eller belastning. Och sedan har jag ju gått och blivit med logga! Hoppas ni gillar den!

Kategorier
ledarskap mål mod motivation

Lärande ledarskap

Det är svårt att definiera början på 2021 på annat sätt än omtumlande för egen del. Utöver Covid, världen och teknikutvecklingen alltså. Och i stunder då det är turbulent försöker jag alltid lyssna inåt och lära, för att på så vis komma vidare. Mitt förra blogginlägg satte verkligen skjuts på tankarna även om jag skrev om att snacka. Jag ser saker och ting mer tydligt nu.

Målsättningen att praktisera ett lärande ledarskap och skapa förutsättningar för unga ledare. Det är min fasta övertygelse att vi måste ge unga verktyg att vara med i matchen redan nu. Det är mitt perspektiv på att vara ledare i dag. Att leda i ständig förändring och att vara ett gott exempel. Om vi leder som samhället har sett ut minskar förutsättningarna för utveckling. Alltså om vi gör som vi alltid har gjort

Jag är skitless på alla gamlingar (aka min generation typ) som springer omkring och tycker en massa saker om vad som ska göras. När fokus borde vara att göra. Det finns aldrig något facit på hur det optimala ledarskapet ska vara men en sak framstår tydligt. Vi behöver förändring i ledarskapet för vi lever i förändring. Jag vet vad jag vill göra, om jag lyckas med allt eller en del – det återstår att se. Men jag vet att så länge jag strävar efter ett lärande ledarskap kommer jag i alla fall att kunna visa mina barn att jag försökte.

Kategorier
förändring ledarskap mål mod organisation

Digitalisering – den nya tidens väckelsemöte

Jag har inte bloggat på länge då nytt jobb tagit mycket härligt fokus. Det har varit periodvis omtumlande och enormt stimulerande. Man skulle kunna säga att jag gick från att nöta bänk till att nu spela i främsta ledet. I och med detta får jag också tillbringa dagarna med skarpa hjärnor och drivkraft deluxe. Förändringsledning har fyllts med nya incitament. Och det känns viktigt för mig. Att förändra och framför allt se till helheten.

Dagens reflektion får bli något som vuxit fram i mina tankar under de senaste dagarna framför allt. Jag har allt som ofta fått känslan att jag tittar på ett väckelsemöte när jag ser hur offentlig sektor, i ett brett perspektiv, går lös inom det som kallas för digitalisering. (Alltså hur vi gör saker och ting med hjälp av digitala verktyg, hur vi strukturerar oss och hur vi även blickar framåt.) För mig blir det lite som, att alla räcker upp armarna och messar/sjunger fast ingen vet egentligen varför.

Missförstå mig rätt. Självklart ska vi arbeta hemifrån under pandemin och ha digitala fikastunder.

Men om vi gör detta med digitalisering på gamla strukturer kommer absolut ingenting att hända.

Om vi tänker förvaltning när vi behöver utveckling kommer ingenting hända.

Om vi tänker kostnad när vi behöver investering kommer ingenting hända.

Om vi tänker inköp när vi behöver förändra beteende kommer ingenting hända.

Vi står mitt i en ganska eldig revolution som kommer skaka om samhällsstrukturen i dess grundvalar samtidigt som våra resurser och offentliga medel krymper som ko-rumpan. Ja det var något jag lärde mig när jag var liten. Det är inte bra om man krymper som ko-rumpan. Känslan av att ett väckelsemöte pågår stör mig. Vart är visionen om det nya samhället? Där vi kombinerar vår kunskap inom teknik (tänker inte ens rada ut möjligheterna) med vår kunskap om samhälle, människor och evolution? Det ena behöver inte utesluta det andra. Våga tänk helhet, jag lovar, det gör inte ont.

Jag lyfter på hatten för de som förstått förändringsresans karta och navigerar med upptäckarlust! Men ni behöver bli fler – gör er röst hörd. Även om ni bor på fjället i Norrlands inland, på en ö ute på kusten, är gammal eller ung. Bara du tror på kraften i en hel förändring så gör vi det tillsammans.

Fantasy, Framåt, Science Fiction, Byggnad, Stad, Ljus

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mål mod

Vilken riktning ska vi ta?

Vart ska vi i offentlig sektor egentligen? Länge har vi pratat om att världen förändras i högt tempo. Att vi måste vara på tårna och ta snabba beslut. När jag tittar i bakspegeln undrar jag om det var någon som visste vart vi skulle? Framtiden kan ju ha varit ett potentiellt svar. Att det var dit vi skulle. Och det är ju logiskt i all välmening. Framtiden är ju det som kommer, fram tiden. Kanske lätt att finna trygghet i det som generellt begrepp. Alla gillar väl framtiden. (Lite som projekt och andra hajpade begrepp som tagit våra verksamheter i besittning genom åren). Förmågan att konkretisera framtiden och därefter ta fram en karta är dess värre väldigt liten just nu, upplever jag.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

För vi har inte tid, det ska skäras men ändå investeras. Digitaliseras men ändå behållas stuprör. Utvecklas men ändå invecklas. En djungel av diametrala motsättningar. En stark vilja att göra rätt men det oftast ändå blir fel. För vi ska ju framåt, till framtiden. Oftast är det många som vill leda färden till framtiden men…

Fri tolkning av Alice i underlandet och katten:
Verksamheten (Alice): – Kan du säga oss vad vi ska ska gå?
Katten: – Det beror på vart ni vill gå.
Verksamheten(Alice): – Det vet vi inte.
Katten: – Då spelar det ingen roll vart ni går.

Jag saknar innerligt modet hos många att stanna upp och lägga örat mot rälsen. Vart ska vi egentligen? Vad krävs för att skapa ett hållbart samhälle utan att fastna i Agenda 2030 och dess viktiga målsättningar. Med all respekt för det extremt viktiga styrdokumentet men det är ju inte målet som är resan, det är resan som är målet. Som exempel, för mig är framtiden inte så långt borta då jag tänker att allt jag gör kommer i alla fall yrkesmässigt bidra till ett bättre samhälle. Jag lägger därför en stor vikt på att verkställa och leverera det som skapar förutsättningar för utveckling och lärande. Det är inte alltid mätbart i pengar men det är alltid mätbart i effekter. Och effekterna brukar ge förändrat beteende etc…sedan kan det rulla på.

Enligt min egna lilla teori är också det ett bidrag till framtiden. Men vi behöver mer! Mycket mer. Jag saknar till exempel mer fokus på att vi arbetar med förtroendekapital generellt inom offentlig sektor. Medborgardialog, användarnytta och samhandling. Men mer om det en annan gång.

Vad är framtiden för dig? Är det något du skapar eller något som någon annan känner till?

Ta hand om er och fortsätt håll avstånd ❤

Kategorier
förändring ledarskap mål mod motivation

Sparka in dörren till den framtid som är vår

Sommaren står för dörren samtidigt som begreppet post-corona börjar etsa sig fast allt tydligare. Det går allt fortare i mediabruset som avspeglar en ostadig tillvaro på många håll. Och mitt i det förväntas du som ledare fatta rätt beslut när digitalisering och andra externa påverkansfaktorer kastat omkull gamla rådande sanningar.

Jag har gått och klurat lite på detta. Vi har under så lång tid sagt att det sker förändringar, att vi måste anpassa beslutsfattande till omvärlden och våga en massa saker. För ca 10 år sedan hade jag och en före detta konsult-kollega långtgående planer på att skapa ett seminarium av speciellt slag. Det skulle heta Sparka in dörren till framtiden och handla om de behov av ledarskap vi såg. Tilltänkta föreläsare och personas på generationsledare var klara. Av någon anledning som jag inte minns blev det aldrig av. Men grejen är ju den att sett till ledarskapet har vi inte sparkat in dörren till framtiden ännu. Möjligen gläntat på den. Lite här och lite där. Men definitivt inte sparkat.

Det finns jobb att göra vad gäller ledarskap. Inte bara i offentlig sektor utan rent generellt, att hålla lågan vid liv. Att ge näring till mod, lärande och tajta beslut. Att vara transparent och lyhörd. Att se hela bilden och arbeta proaktivt. Att se var det brister och redo till åtgärder utan att ta över. Något annat kommer inte fungera när inkommande generation tar sin plats. Det är helt andra värden i pipen så att säga.

När chefer pratar om elefanten i rummet och säger att saker är svåra blir gehöret svalt. Om hen däremot sätter problemet i ett sammanhang och ber att man ska reflektera kring olika lösningar, då snackar vi ledarskap. Att man jobbar som ett lag.

Oavsett post-corona, digitalisering, galna presidenter, fallande börser och förändrade lagstiftningar måste vi alla ta ansvar och lyfta fram det ledarskap som gör skillnad. Det har aldrig varit viktigare. Sparka in dörren till den framtid som är vår.

(Men först – en skön, frisk och vilsam sommar 🙂

pexels-photo-1086113.jpeg
Foto av Samarth Singhai på Pexels.com