Kategorier
förändring ledarskap mål motivation

Den här tiden på året

Hösten har alltid gett mig ro. Jag älskar färgerna, luften och känslan av att saker och ting ska starta om. Man kan ha på sig kläder utan att svettas ihjäl och inte minst vara ute i skogen. Men den här tiden på året har också kommit att bli bland det värsta jag vet. Skolan startar igen.

Jag befinner mig i en situation med många andra föräldrar till npf-barn. Om npf är nytt för dig så kan jag berätta att det betyder neuropsykologisk funktionsnedsättning och innefattar diagnoser som adhd, trots, autism, touretttes och mer där till. Läs gärna mer här om du är intresserad.

För oss som har npf-barn och strävar efter rätt anpassad utbildning till barnet kan du tänka dig en situation motsvarande, ditt barn har ett fysiskt handikapp och är rullstolsbunden. Skolan har fridrotts-temadag och lärarna skriker till ditt barn att den ska resa sig upp ur rullstolen och vara med.

Nej, just det. Det händer liksom inte. Har barnet däremot en neuropsykologisk funktionsnedsättning som inte syns alla dagar, då är det helt okej att banka in alla i normalitetsnormen och ha en förväntan att barnet ska bete sig exakt som alla ”normala” barn. Både i beteende och sett till undervisningen utformning.

Det finns tack och lov skolor som jobbar efter skollagen. Att varje elev har rätt till den undervisning man behöver. Efter år av kamp kommer vi att lämna en bedrövlig situation på en av Östersunds friskolor med tema sport och friluftsliv. Vi kommer lämna en ständig olik syn på situationen där jag upplever att skolan allt jämt ser till skolans behov och inte barnets. Efter anmälan till huvudman gjordes vissa medgivande till brister och vi satte all vår tilltro till nya rektorn som tyvärr slutade rätt omgående.

Samtidigt finns kampen om en vårdinsats och medicinskt stöd och behandling. Under ca 7 månader så har min dotter träffat lika många (stafett)läkare på Bup Östersund. Vad gäller mediciner tolkar alla läkare barnet olika och ger olika förslag till lösningar, många gånger säger de emot varandra. Då en svår adhd med inslag av autism hela tiden handlar om struktur, sammanhang, konkreta underlag och inte minst rätt form av bekräftelse så är situationen under all kritik. Direkt kontraproduktiv sett till barnets behov av vård.

Visst ni att jag som vårdnadshavare inte har rätt att begära en fast läkare åt mitt barn? Det är ganska sjukt i sig. Nu har jag emellertid lyckas få en läkare som barnet kan träffa ofta men sannolikt inte alltid. Men det är alltid en kamp. En kamp där mitt barns hälsa är själva insatsen.

Det som jag lärt mig mest av det här är att värdesätta friheten att välja. För jag får inte alltid välja, trots att jag lever i Sverige. Det är heller inte självklart att en individ ska få utvecklas på det sätt som den behöver.

Vi kommer att komma igenom även den här hösten även om vi är skitless på alla samtal med skolan och vården var för sig och gemensamt, alla omvägar (typ patientnämnden) och inte minst på alla som tycker att npf är trams. Jag är tacksam för att jag får se världen med mitt barns ögon, det ger en bas i vad som är annorlundabra. Vi lär och vi utvecklas tillsammans. Det gör att mitt ledarskap alltid fortsätter att utvecklas.

Kategorier
entreprenörskap förändring ledarskap mål

Det enkla har blivit svårt

Sista veckorna har jag kört många mil mellan Östersund och Umeå. För egen del var det skönt att köra något annat än 45:an där jag oftast brukar vara. Och det har gett många stunder till reflektion.

Tänk så svårt det enkla blivit. I skolan, på jobbet och i livet. Att få vara sig själv en stund. att vara närvarande och utvecklas efter sina behov. Jag känner en längtan av att kliva in i den där ölreklamen, fast utan att dricka ölen. Att få vara sig själv en stund. Att skippa allt brus och trams och bara fokusera på det som är viktigt för en.

Att arbeta offentligt skapar inte de förutsättningarna. Under mina sju år som anställd har jag mött knappt en handfull autentiska ledare. Jag tycker det är lite sorgligt men också helt logiskt utefter samhällets utveckling.

Då jag själv är oerhört värderingsstyd och snudd på naiv i min övertygelse om att kunna göra skillnad så har jag insett att mina dagar som offentligt anställd är räknade. Det känns skönt. Nya utmaningar ska antas, frågan är bara när och hur. Jag letar!

Jag kommer oavsett jobba mer med att skriva, kanske prata lite om värderingar. Berätta mer om hur det är att att vara mamma till en tjej med adhd och självklart det faktum att båda mina döttrar är definierat begåvade. Det är en resa i sig. Kolla gärna in mina nya sidor Annorlundabra och Begåvning eller belastning. Och sedan har jag ju gått och blivit med logga! Hoppas ni gillar den!

Kategorier
ledarskap mål mod motivation

Lärande ledarskap

Det är svårt att definiera början på 2021 på annat sätt än omtumlande för egen del. Utöver Covid, världen och teknikutvecklingen alltså. Och i stunder då det är turbulent försöker jag alltid lyssna inåt och lära, för att på så vis komma vidare. Mitt förra blogginlägg satte verkligen skjuts på tankarna även om jag skrev om att snacka. Jag ser saker och ting mer tydligt nu.

Målsättningen att praktisera ett lärande ledarskap och skapa förutsättningar för unga ledare. Det är min fasta övertygelse att vi måste ge unga verktyg att vara med i matchen redan nu. Det är mitt perspektiv på att vara ledare i dag. Att leda i ständig förändring och att vara ett gott exempel. Om vi leder som samhället har sett ut minskar förutsättningarna för utveckling. Alltså om vi gör som vi alltid har gjort

Jag är skitless på alla gamlingar (aka min generation typ) som springer omkring och tycker en massa saker om vad som ska göras. När fokus borde vara att göra. Det finns aldrig något facit på hur det optimala ledarskapet ska vara men en sak framstår tydligt. Vi behöver förändring i ledarskapet för vi lever i förändring. Jag vet vad jag vill göra, om jag lyckas med allt eller en del – det återstår att se. Men jag vet att så länge jag strävar efter ett lärande ledarskap kommer jag i alla fall att kunna visa mina barn att jag försökte.

Kategorier
förändring ledarskap mål mod organisation

Digitalisering – den nya tidens väckelsemöte

Jag har inte bloggat på länge då nytt jobb tagit mycket härligt fokus. Det har varit periodvis omtumlande och enormt stimulerande. Man skulle kunna säga att jag gick från att nöta bänk till att nu spela i främsta ledet. I och med detta får jag också tillbringa dagarna med skarpa hjärnor och drivkraft deluxe. Förändringsledning har fyllts med nya incitament. Och det känns viktigt för mig. Att förändra och framför allt se till helheten.

Dagens reflektion får bli något som vuxit fram i mina tankar under de senaste dagarna framför allt. Jag har allt som ofta fått känslan att jag tittar på ett väckelsemöte när jag ser hur offentlig sektor, i ett brett perspektiv, går lös inom det som kallas för digitalisering. (Alltså hur vi gör saker och ting med hjälp av digitala verktyg, hur vi strukturerar oss och hur vi även blickar framåt.) För mig blir det lite som, att alla räcker upp armarna och messar/sjunger fast ingen vet egentligen varför.

Missförstå mig rätt. Självklart ska vi arbeta hemifrån under pandemin och ha digitala fikastunder.

Men om vi gör detta med digitalisering på gamla strukturer kommer absolut ingenting att hända.

Om vi tänker förvaltning när vi behöver utveckling kommer ingenting hända.

Om vi tänker kostnad när vi behöver investering kommer ingenting hända.

Om vi tänker inköp när vi behöver förändra beteende kommer ingenting hända.

Vi står mitt i en ganska eldig revolution som kommer skaka om samhällsstrukturen i dess grundvalar samtidigt som våra resurser och offentliga medel krymper som ko-rumpan. Ja det var något jag lärde mig när jag var liten. Det är inte bra om man krymper som ko-rumpan. Känslan av att ett väckelsemöte pågår stör mig. Vart är visionen om det nya samhället? Där vi kombinerar vår kunskap inom teknik (tänker inte ens rada ut möjligheterna) med vår kunskap om samhälle, människor och evolution? Det ena behöver inte utesluta det andra. Våga tänk helhet, jag lovar, det gör inte ont.

Jag lyfter på hatten för de som förstått förändringsresans karta och navigerar med upptäckarlust! Men ni behöver bli fler – gör er röst hörd. Även om ni bor på fjället i Norrlands inland, på en ö ute på kusten, är gammal eller ung. Bara du tror på kraften i en hel förändring så gör vi det tillsammans.

Fantasy, Framåt, Science Fiction, Byggnad, Stad, Ljus

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mål mod

Vilken riktning ska vi ta?

Vart ska vi i offentlig sektor egentligen? Länge har vi pratat om att världen förändras i högt tempo. Att vi måste vara på tårna och ta snabba beslut. När jag tittar i bakspegeln undrar jag om det var någon som visste vart vi skulle? Framtiden kan ju ha varit ett potentiellt svar. Att det var dit vi skulle. Och det är ju logiskt i all välmening. Framtiden är ju det som kommer, fram tiden. Kanske lätt att finna trygghet i det som generellt begrepp. Alla gillar väl framtiden. (Lite som projekt och andra hajpade begrepp som tagit våra verksamheter i besittning genom åren). Förmågan att konkretisera framtiden och därefter ta fram en karta är dess värre väldigt liten just nu, upplever jag.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

För vi har inte tid, det ska skäras men ändå investeras. Digitaliseras men ändå behållas stuprör. Utvecklas men ändå invecklas. En djungel av diametrala motsättningar. En stark vilja att göra rätt men det oftast ändå blir fel. För vi ska ju framåt, till framtiden. Oftast är det många som vill leda färden till framtiden men…

Fri tolkning av Alice i underlandet och katten:
Verksamheten (Alice): – Kan du säga oss vad vi ska ska gå?
Katten: – Det beror på vart ni vill gå.
Verksamheten(Alice): – Det vet vi inte.
Katten: – Då spelar det ingen roll vart ni går.

Jag saknar innerligt modet hos många att stanna upp och lägga örat mot rälsen. Vart ska vi egentligen? Vad krävs för att skapa ett hållbart samhälle utan att fastna i Agenda 2030 och dess viktiga målsättningar. Med all respekt för det extremt viktiga styrdokumentet men det är ju inte målet som är resan, det är resan som är målet. Som exempel, för mig är framtiden inte så långt borta då jag tänker att allt jag gör kommer i alla fall yrkesmässigt bidra till ett bättre samhälle. Jag lägger därför en stor vikt på att verkställa och leverera det som skapar förutsättningar för utveckling och lärande. Det är inte alltid mätbart i pengar men det är alltid mätbart i effekter. Och effekterna brukar ge förändrat beteende etc…sedan kan det rulla på.

Enligt min egna lilla teori är också det ett bidrag till framtiden. Men vi behöver mer! Mycket mer. Jag saknar till exempel mer fokus på att vi arbetar med förtroendekapital generellt inom offentlig sektor. Medborgardialog, användarnytta och samhandling. Men mer om det en annan gång.

Vad är framtiden för dig? Är det något du skapar eller något som någon annan känner till?

Ta hand om er och fortsätt håll avstånd ❤

Kategorier
förändring ledarskap mål mod motivation

Sparka in dörren till den framtid som är vår

Sommaren står för dörren samtidigt som begreppet post-corona börjar etsa sig fast allt tydligare. Det går allt fortare i mediabruset som avspeglar en ostadig tillvaro på många håll. Och mitt i det förväntas du som ledare fatta rätt beslut när digitalisering och andra externa påverkansfaktorer kastat omkull gamla rådande sanningar.

Jag har gått och klurat lite på detta. Vi har under så lång tid sagt att det sker förändringar, att vi måste anpassa beslutsfattande till omvärlden och våga en massa saker. För ca 10 år sedan hade jag och en före detta konsult-kollega långtgående planer på att skapa ett seminarium av speciellt slag. Det skulle heta Sparka in dörren till framtiden och handla om de behov av ledarskap vi såg. Tilltänkta föreläsare och personas på generationsledare var klara. Av någon anledning som jag inte minns blev det aldrig av. Men grejen är ju den att sett till ledarskapet har vi inte sparkat in dörren till framtiden ännu. Möjligen gläntat på den. Lite här och lite där. Men definitivt inte sparkat.

Det finns jobb att göra vad gäller ledarskap. Inte bara i offentlig sektor utan rent generellt, att hålla lågan vid liv. Att ge näring till mod, lärande och tajta beslut. Att vara transparent och lyhörd. Att se hela bilden och arbeta proaktivt. Att se var det brister och redo till åtgärder utan att ta över. Något annat kommer inte fungera när inkommande generation tar sin plats. Det är helt andra värden i pipen så att säga.

När chefer pratar om elefanten i rummet och säger att saker är svåra blir gehöret svalt. Om hen däremot sätter problemet i ett sammanhang och ber att man ska reflektera kring olika lösningar, då snackar vi ledarskap. Att man jobbar som ett lag.

Oavsett post-corona, digitalisering, galna presidenter, fallande börser och förändrade lagstiftningar måste vi alla ta ansvar och lyfta fram det ledarskap som gör skillnad. Det har aldrig varit viktigare. Sparka in dörren till den framtid som är vår.

(Men först – en skön, frisk och vilsam sommar 🙂

pexels-photo-1086113.jpeg
Foto av Samarth Singhai på Pexels.com

 

Kategorier
förändring ledarskap mål organisation

Strategi, förändringsledning och kossor

I morse läste jag en intressant artikel om strategiskt arbete. Jag fastnade speciellt för punkt tre då jag arbetat statligt och offentligt de sista åren. Ett enormt spännande fält där behovsbilden är  både tydlig och gemensam på många håll.

”The traditional strategic planning process does not match the speed with which the market is moving and likely needs to be reinvented. The process is too infrequent, and it takes too long to complete.”

Men vänta nu.Offentlig sektor har väl ingen koppling till marknaden? Jag vill bestämt hävda att koppling finns och den är stark. I den värld vi lever i nu har offentlighetens roll som institution blivit förändrad av den enkla anledning att den inte är förändrad. Precis allt annat är förändrat och det är hög tid för offentlig anpassning. Det gäller så väl förhållningssätt till strategier som förmåga att vårda relationer med medborgare, partners, intressenter och andra aktörer. Vi kan inte längre säga att man behöver inga planer för de ligger bara på hyllan. Det är oerhört ansvarslöst.

När jag funderat vidare en stund på artikeln kom ordet motsträvigt upp i mitt huvud. Anledning oklar men fri för tolkning. Jag googlade om det fanns någon bild och blev aningens besviken då en kossa dök upp. Men..allt är ju relativt och jag valde genast att identifiera mig med en ko för att starta dagen med glimten i ögat. En motsträvig kossa (ogillar stuprör) som vet att gräset är grönare på andra sidan, när vi arbetat vidare med att ställa om offentliga verksamheter till vad det förtjänar att vara. Moderna, lättfotade och förtroendeingivande.

Än gladare blev jag när eftermiddagens mötte var tillsammans med en hel flock ko…nej, jag menar likasinnade. Ni hajar. Alliera er med de som ger kraft, kavla upp ärmarna och jobba vidare.

Ps. Kor är ju inte bara heliga (i Indien). De är starka, envisa och förtjusande också.

pexels-photo-382166.jpeg
Foto av Jahoo Clouseau på Pexels.com

 

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mål

Det ska vara lätt att göra rätt.

För mig började det för någon vecka sedan. Tankarna började snurra och rynkan i pannan blev liksom djupare. ”Vad är det jag håller på med egentligen?” För mig går de här funderingarna i cykler, ofta återkommande när mål är otydliga och jag har begränsat med humankapital att förhålla mig till.

Som bekant kom det en kris för en tid sedan. Fokus i offentliga verksamheter riktas helt självklart och naturligt åt samhällets viktigaste funktioner. Och likväl är det inte enkelt att arbeta med utveckling när det är kris. I någon slags självterapi kommer här ett tappert försök att skriva ner några viktiga punkter när man arbetar som ledare inom ramen för digitalisering och digital transformation. Och ja, jag raljerar lite grann men likväl. Det ska vara lätt att göra rätt, eller hur ;-)?

Utan inbördes rangordning ska du ska kunna hantera och förstå komplexa argument för egen del men också för att svara på den förvirring som kan uppstå i ett förändringsarbete. Det mentala arvet är starkt hos en del. Du behöver likt en tapper orienterare navigera på blöta myrar i dimma och hoppa på rätt tuva. Beslutsfattandet blir så kallat agilt. Du ska ha en extremt bra tajming när det handlar om att identifiera utmaningar i både organisation och hos individ. Det gäller i synnerhet i uppstarten av en digital transformation. Alltså när du läser kartan som orienterare.

orienterare_98228369

Se det som ditt livs mission att se på saker på andra sätt. Utmana det tekniska arvet ungefär som Ivanhoe utamanar Brian Guilbert varje år på nyårsdagen. Fast det behöver du göra varje vecka. Du ska inte minst vara en pedagog av rang som kan berätta om hur:et i alla målgrupper. Vidare skapa förutsättningar för tillitsbaserad styrning så alla kan lyckas i en platt organisation.

Sist men inte minst ska du stå upp när det blåser storm och gamla maktordningar ruckas. När åskan slår ner och moderniteten tar en ny fas ska du le och vinka som pingvinerna i Madagaskar.

Detta läses alltså bäst med glimten i ögat 😀

I morgon blir det hemuppgift i utbildningen Digital transformation i offentlig sektor hos Hello future. Bra så Li.

 

 

Kategorier
entreprenörskap ledarskap mål motivation

Nytt år…

..tomt blad. Jag vet att man egentligen ska säga, nya möjligheter. Men för en som ändå har nya möjligheter som religion så kändes det klyschigt. Jag tänker att min möjlighet är att året är oskrivet i sig. Nuvarande tjänst är tämligen kortsiktig och jag tillåter mig bli så pass gammal att jag kan fundera på vad jag verkligen vill göra på arbetet.

Ni som känner mig vet att jag redan startat Östersunds grymmaste managementkonsult-firma i huvudet några gånger. Någon annan kan ha snappat upp att jag skulle vilja bli digital nomad i Italien. En annan kan ha hört att jag gärna skulle viga all min tid till att hjälpa idrottande ungdomar till balans och välbefinnande. Allt det är sant, så tänker jag

Och på tal om möjligheter och konsulter. En del av det slaget skulle nu säga till mig, att det enda hindret är jag själv, Förverkliga dig! Det är en fin tanke i sig och helt rätt på många sätt. Men det är inte gjort i den handvändning som en möjlighets-drypande idealist som jag behöver. Jag kan helt enkelt inte bara hoppa rakt ut nu även om jag älskar det i tanken.

Min mamma brukar på ett jordnära sätt påminna mig att vara tacksam för det jobb jag har. Det är jag också, allt mer och allt oftare. Men..att vara kreativ byråkrat som vill att möjligheterna och initiativen ska vara både fräcka och nytänkande. Går.inte.just.nu.

Ett tomt blad. Det har gått 10 år sedan jag slutlevererade utbildningen inför driften av Citytunneln i Malmö. Fortfarande det roligaste och mest utmanande projekt jag någonsin gjort. Jag blir sjukt peppad och aningens nervös när jag tänker på detta nya decennium. Vad kommer det bära med sig? Engagemang och ansvar oavsett, vi har alla ett val att göra.

startup-883576_640

Jag ska fylla mitt tomma blad med kunskap, träning och glädje. Man vet aldrig vart det bär i väg, det går ju alltid att bli lastbilschaufför om inget annat funkar. Ett och annat blogginlägg ska också skrivas. Jag är redo – nu kör vi!

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mål organisation

Vad signalerar effektivare för dig?

Idag kom effektivitet på tal. Eller rättare sagt var det jag som anmärkte på att det är för många som böjer på ordet. Effektivare anser jag vara vedertaget, framför allt inom myndigheters språk. Det finner jag trist ur två perspektiv. Dels anser jag inte att man kan böja effektiv. Antingen så är du effektiv eller så kan du bli mer effektiv.

Sedan känns det som att effektivare signalerar mellanmjök. Och det är förhållandevis svårt att mäta något som är effektivare. I tider när digitalisering och nedskärningar turas om att ta plats i ledningsrummen växer en tanke hos mig. Och det är inte effektivitet, eller ”effektivare”. Jag tänker snarare på mekanik. Som jag skrev i förra inlägget kräver nya tider nya metoder. Men i vår iver att rätta till och skapa just effektivitet ser jag en stor risk att det bara blir mekanik eller luftslott. Raka rör, centraliserade organisationer och hierarkisk struktur. En form som inte gynnar innovation och lärande. Risk för inlåsning alltså.

Vad är det då som gör en organisation framgångsrik? – Projekt? Försäljning? Ekonomi? Grym marknadsföring?

Nej, det är arbetsplatsens kultur som är fundamentet och det är människor, medarbetare som frigör magin. Magin att skapa lösningar på de behov av effektivitet som finns. Det som behövs för detta kostar inte så mycket. Trygghet, användarfokus och horisontella processer. Rakt igenom. Inte upp ifrån och ner.

Ni har hört många säga det. Kulturen som värdeskapare. Jag säger, underskatta aldrig det! Organisationen som jobbar med att skapa värde på fler sätt än en produkt eller tjänst. Jag tycker vi lämnar mellanmjölken nu och och tillåter oss bli nyskapande och om vi är riktigt modiga…bäst! Inte effektivare.

christmas-2910468_1280