Kategorier
ledarskap mål mod motivation

Lärande ledarskap

Det är svårt att definiera början på 2021 på annat sätt än omtumlande för egen del. Utöver Covid, världen och teknikutvecklingen alltså. Och i stunder då det är turbulent försöker jag alltid lyssna inåt och lära, för att på så vis komma vidare. Mitt förra blogginlägg satte verkligen skjuts på tankarna även om jag skrev om att snacka. Jag ser saker och ting mer tydligt nu.

Målsättningen att praktisera ett lärande ledarskap och skapa förutsättningar för unga ledare. Det är min fasta övertygelse att vi måste ge unga verktyg att vara med i matchen redan nu. Det är mitt perspektiv på att vara ledare i dag. Att leda i ständig förändring och att vara ett gott exempel. Om vi leder som samhället har sett ut minskar förutsättningarna för utveckling. Alltså om vi gör som vi alltid har gjort

Jag är skitless på alla gamlingar (aka min generation typ) som springer omkring och tycker en massa saker om vad som ska göras. När fokus borde vara att göra. Det finns aldrig något facit på hur det optimala ledarskapet ska vara men en sak framstår tydligt. Vi behöver förändring i ledarskapet för vi lever i förändring. Jag vet vad jag vill göra, om jag lyckas med allt eller en del – det återstår att se. Men jag vet att så länge jag strävar efter ett lärande ledarskap kommer jag i alla fall att kunna visa mina barn att jag försökte.

Kategorier
förändring ledarskap mål mod motivation

Sparka in dörren till den framtid som är vår

Sommaren står för dörren samtidigt som begreppet post-corona börjar etsa sig fast allt tydligare. Det går allt fortare i mediabruset som avspeglar en ostadig tillvaro på många håll. Och mitt i det förväntas du som ledare fatta rätt beslut när digitalisering och andra externa påverkansfaktorer kastat omkull gamla rådande sanningar.

Jag har gått och klurat lite på detta. Vi har under så lång tid sagt att det sker förändringar, att vi måste anpassa beslutsfattande till omvärlden och våga en massa saker. För ca 10 år sedan hade jag och en före detta konsult-kollega långtgående planer på att skapa ett seminarium av speciellt slag. Det skulle heta Sparka in dörren till framtiden och handla om de behov av ledarskap vi såg. Tilltänkta föreläsare och personas på generationsledare var klara. Av någon anledning som jag inte minns blev det aldrig av. Men grejen är ju den att sett till ledarskapet har vi inte sparkat in dörren till framtiden ännu. Möjligen gläntat på den. Lite här och lite där. Men definitivt inte sparkat.

Det finns jobb att göra vad gäller ledarskap. Inte bara i offentlig sektor utan rent generellt, att hålla lågan vid liv. Att ge näring till mod, lärande och tajta beslut. Att vara transparent och lyhörd. Att se hela bilden och arbeta proaktivt. Att se var det brister och redo till åtgärder utan att ta över. Något annat kommer inte fungera när inkommande generation tar sin plats. Det är helt andra värden i pipen så att säga.

När chefer pratar om elefanten i rummet och säger att saker är svåra blir gehöret svalt. Om hen däremot sätter problemet i ett sammanhang och ber att man ska reflektera kring olika lösningar, då snackar vi ledarskap. Att man jobbar som ett lag.

Oavsett post-corona, digitalisering, galna presidenter, fallande börser och förändrade lagstiftningar måste vi alla ta ansvar och lyfta fram det ledarskap som gör skillnad. Det har aldrig varit viktigare. Sparka in dörren till den framtid som är vår.

(Men först – en skön, frisk och vilsam sommar 🙂

pexels-photo-1086113.jpeg
Foto av Samarth Singhai på Pexels.com

 

Kategorier
förändring ledarskap motivation organisation

För engagerad?

Huvudvärken var påtaglig när jag begav mig hemåt efter förmiddagens långa möte. Jag hade tappat räkningen på hur många gånger jag ställde mig själv frågan, ”är jag för engagerad?”. Känslan av att vara dränerad höll i sig några timmar och sakta börjar jag kunna fokusera igen. Jag mind-mappar ofta när jag vill lära mig något. Skriver upp nyckelord och drar lite pilar. Försöker dra slutsatser och se samband, både kända och okända.

När det kommer till dagens rubrik, engagemang, kopplar jag det till ansvar å ena sidan och målkonflikt å andra sidan. Ur engagemanget föds ofta ett naturligt ansvarstagande. Man tar initiativ och försöker skapa nytta. Inte heller helt ovanligt att här föds många informella ledare fram. Från engagemang till ledarskap, ett steg som är viktigt i alla avseenden. Tyvärr är det inte ett enkelt steg för precis som jag skrev i förra inlägget finns många gånger en inbyggd diskrepans.

Engagemanget behöver finnas rätt sammanhang. Rätt värdegrund. Tas till vara på och utvecklas. Inte invecklas. Eller för all del avvecklas.

Många av mina senaste inlägg har kommit att handla om offentlig sektor på senaste. Skälet är enkelt. Jag är stolt att tillhöra ”kåren”. Under rätt många år har jag upplevt att det varit lite ”fult” att jobba offentligt. Men med åren har jag släppt det. Jag är nu mer stolt och drivs av att göra skillnad i verkställighet som gynnar medborgaren.

Men. Vi (jag menar verkligen alla) behöver fixa till detta med värdegrunden och ledarskapet inom offentlig sektor. Det är många engagerade (eldsjälar) med mig som stångar pannan blodig mot väggen med jämna mellanrum. Som säger ”nu skiter jag i det här” och går hem. Som nästa dag står där längst fram och vill göra till det bättre för det samhälle vi lever i.

germ-2871773_1920

 

Det känns som en gammal norm ekar från gamla tider, alla är ersättningsbara inom offentlig sektor. Det är sorgligt. För jag tror att vi behöver ta vara på alla kompetens, gammal som ny. Och jag tror egentligen inte att jag är för engagerad. Jag har bara så mycket att tillföra, både kunskap och driv som kommer av sig när stuprör och annat kommer i vägen. Precis som för många av mina kollegor. Så på måndag kör vi igen. Det finns inget alternativ.

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mod motivation

Varför pratar vi inte så mycket om Nudging?

Jag åkte och handlade på stormarknaden under eftermiddagen. Det gick snabbt att konstatera att det var lika lite bilar ute som vanligt, de två milen in till stan. Lätt socialt undernärd begav jag mig in på butiken. Kanske träffar jag någon bekant? En mild förhoppning försvann när jag ändå inser att köpströmmen inne på stormarknaden är förändrad. Förhoppningen övergick i fascination.

Jag slickar inte längre på påsarna när jag ska öppna dem. Jag vare sig hostar eller harklar. Fokuserar på min lista. Jag hade inte skrivit ny pocketbok men det behövde jag ändå. En kvinna ställer sig i kö till böckerna, där jag är. Tar min blippare och går vidare mot charken. Likt tvspels-figurer navigerar vi runt varandra på 1-2 meters avstånd. Till och med i frukten. Det är en försiktig atmosfär men också trevlig. Respektfull.

Det har hänt något med mitt och vårt beteende konstaterar jag. Kanske inte överallt men på väsentliga ställen iallafall. Jag åker hem och tvättar händerna länge med en äcklig lime-tvål. Tankarna går till dagens presskonferens med Folkhälsomyndigheten. Orden är bekanta. ”Vi håller avstånd, tvättar händer osv.” Men det är något i sättet som de säger det på…varje dag, samma tid. En känsla av tillit känns i kroppen för stunden.

Samtidigt. Forskare går bananas. Sociala medier kokar över i vanlig ordning av proffstyckare. Journalister som söker rättfärdiga modeller till höger och vänster. Inga beredskapslager. Våra gamla drabbas ont.

Och i morgon återkommer Folkhälsomyndigheten med sitt budskap. Min fundering blir här med, varför pratar vi inte om nudging i Sverige? Det är väl det vi håller på med? Allt från presskonferensen till butikerna uppmaningar om avstånd med klistermärken på golvet. För att inte tala om alla klipp i sociala medier på quarantine-challenge och ramsor på handtvätt. Ja, det finns förhållandevis lite forskning men i alla fall ett Nobelpris. Om vi ändå är sprungen ur Per Albin Hanssons folkhem borde det väl fungera fast anno 2020. Med nudging.

”Den känsla av trygghet till existensen, som förvissningen om bistånd vid arbetslöshet, sjukdom och annan olycka samt på ålderdomen skänker, gör den enskilde mera medveten om sitt medborgarskap. Den alstrar också den samhörighet med det allmänna, den hemkänsla, som är kännetecknande för en god demokrati.”

Jag hör till de där som tror gott om folk. Helt enkelt väldigt mycket Y-teori. Har gått på pumpen några gånger då det inte alltid stämmer. Men nog vore det skönt om vi kan hålla Sverige levande samtidigt som vi pushar varandra åt rätt håll och går starka ur detta tillsammans!

ground group growth hands

Jag jobbar vidare hemifrån med lite social längtan men också förhoppningar. Ta hand om er och håll er frisk.

Foto av Pixabay på Pexels.com

Kategorier
entreprenörskap ledarskap mål motivation

Nytt år…

..tomt blad. Jag vet att man egentligen ska säga, nya möjligheter. Men för en som ändå har nya möjligheter som religion så kändes det klyschigt. Jag tänker att min möjlighet är att året är oskrivet i sig. Nuvarande tjänst är tämligen kortsiktig och jag tillåter mig bli så pass gammal att jag kan fundera på vad jag verkligen vill göra på arbetet.

Ni som känner mig vet att jag redan startat Östersunds grymmaste managementkonsult-firma i huvudet några gånger. Någon annan kan ha snappat upp att jag skulle vilja bli digital nomad i Italien. En annan kan ha hört att jag gärna skulle viga all min tid till att hjälpa idrottande ungdomar till balans och välbefinnande. Allt det är sant, så tänker jag

Och på tal om möjligheter och konsulter. En del av det slaget skulle nu säga till mig, att det enda hindret är jag själv, Förverkliga dig! Det är en fin tanke i sig och helt rätt på många sätt. Men det är inte gjort i den handvändning som en möjlighets-drypande idealist som jag behöver. Jag kan helt enkelt inte bara hoppa rakt ut nu även om jag älskar det i tanken.

Min mamma brukar på ett jordnära sätt påminna mig att vara tacksam för det jobb jag har. Det är jag också, allt mer och allt oftare. Men..att vara kreativ byråkrat som vill att möjligheterna och initiativen ska vara både fräcka och nytänkande. Går.inte.just.nu.

Ett tomt blad. Det har gått 10 år sedan jag slutlevererade utbildningen inför driften av Citytunneln i Malmö. Fortfarande det roligaste och mest utmanande projekt jag någonsin gjort. Jag blir sjukt peppad och aningens nervös när jag tänker på detta nya decennium. Vad kommer det bära med sig? Engagemang och ansvar oavsett, vi har alla ett val att göra.

startup-883576_640

Jag ska fylla mitt tomma blad med kunskap, träning och glädje. Man vet aldrig vart det bär i väg, det går ju alltid att bli lastbilschaufför om inget annat funkar. Ett och annat blogginlägg ska också skrivas. Jag är redo – nu kör vi!

Kategorier
ledarskap mod motivation

Jag just nu

Vi sitter vid köksbordet alla tre. Yngsta käkar glass och den äldsta söker jobb. Det enda som hörs är egentligen ljudet från tangentborden och kylens durrande. Jag frågade lite på skoj vad jag ska blogga om.

Äldsta dottern sa, skriv om att du klev utanför komfortabla zonen idag när jag fotade dig. Jaa..sa jag till henne före jag tystnade. Det var jäkligt utmanande även fast vi pratade klokt om det och jag hade skitkul. Fast samtidigt var det så jäkla svårt. Jag kan inte riktigt beskriva hur obekväm jag är framför en kamera. Så jag tänkte att jag skriver ingenting.

Fast jag förstår att jag måste. Inte bara för att jag fortfarande träffar vänner som inte vet om jag att klippt mig (det var typ 5 månader sedan). Inte bara för att det är kul med fräscha bilder.Utan att jag måste för att se mig själv i ögonen.

(10 minuter senare)

Jag lever, skrattar och lär. Jag är mamma, kollega och vän. Jag är bra på mitt jobb. Men det är äntligen dags att gå vidare. Hans ord ska inte längre förminska mig efter alla dessa år. Jag är jag, med fel och med styrka. För stor näsa och ett fint leende. Erfarenheter och ärr. Eftertänksamhet och nyfikenhet. 42 år och stark. Värd!

Min dotter och vapendragare fotade mig medan jag letade febrilt efter mig. Tittar på fotot. Jag är ju här nu. Trots att arbetssituationen ser allt annat än klar ut så är jag här nu. Det känns väldigt bra!

Li Zakrisson

Tangentljuden har bytts ut mot musik och knapriga morötter. Älskade barn. Vad ni ger mig styrka. Tack!

 

Kategorier
entreprenörskap lärande processer ledarskap mål motivation

Likasinnade sökes!

Jag har skäl att se mig om efter nya utmaning som det heter…alltså jobb. Utan att gå djupare in på skälen kan jag säga att jobbet finns på en politisk styrd organisation där prioriteringar mycket sannolikt kommer gå mot ett annat håll än där jag arbetar.

I ett sådant läge kommer entreprenören fram i mig. Borde starta den där utbildningen, borde importera det här, borde starta det där. Lite färgad av ett personligt tufft år valde jag att dryfta mina tankar på LinkedIn. Tanken på att konsulta igen vill liksom aldrig släppa. Jag fick jättefin respons men kommer ändå inte riktigt längre.

Så när jag funderar på min framtid slår det mig också att jag vet ju vad jag gör. Vet vad jag vill och kan..så frågan blir mer vad söker jag?

Jag söker en uppdrags- eller arbetsgivare där målsättningen är utveckling. Att sikta på stjärnorna är inget problem för man kan alltid landa i talltopparna. Innovation och digitalisering finns i lärande processer och är inte isolerade ting. Där man värdesätter frågor och där man löser problemen allt eftersom. Humor är också välkommet. Liksom frihet under ansvar. Mandat delas och implementerade satsningar görs där medarbetare drar jämlikt.

Men det är ju här som det blir lite tricky. Ingen är ju perfekt. Men jag tänker att det kanske finns företag eller organisationer som vill åt samma håll som mig?

Och vem är jag. En rätt grym generalist som drivit företag, jobbat statligt, offentligt och älskar att föreläsa och utbilda. Jo, faktiskt. Jag fick en grym energikick bara av att ha möte med en talarförmedling och diskutera avtal. För när jag får använda hela min energi till att inspirera och utveckla andra mår jag som bäst. Blir du om möjligt lite nyfiken så får du gärna ta del av min profil på LinkedIn

Eller läs för all del i min blogg så lär du känna mig. Det kanske är just vi som borde ses över en kaffe någonstans i Jämtland eller via Skype? Då kan i provprata som en klok konsult brukar säga.

Hoppas vis ses 🙂

doors-1767563_1280

 

 

 

Kategorier
entreprenörskap förändring ledarskap motivation omvärld

Med förhoppningar om framtiden

Något jag tänkt mycket på senaste tiden är motivation och ambition. Inte för att det saknas, snarare tvärtom. Jag bor i en stad där entreprenörslusten finns bakom varje hörn. Spännande företag startar. Politiska viljor (och oviljor för all del) stretar kring nya byggnationer både på höjden och konstiga ställen. Kompetenta människor frustar och knyter näven i fickan. Jobbar vidare!

Jag tänker att något som förenar oss är ambitionen. Att göra samhället lite bättre, för en del handlar det om att tjäna pengar. Andra har makten i sikte. Någon vill göra skillnad. Ambition – det någon arbetar för att uppnå. Det finns skapligt många ambitiösa människor som vi tycker om att tycka kring. Ambitiösa sticker ut. Kanske en koppling finns till entreprenören som med banbrytande tjänster och produkter oftast överraskar oss.

Men hur som, ambition är ett fundament så klart. Något vi behöver i samhället likväl som i de egna prestationerna. Men det är inte alltid samma sak som motivation.

Om ambitionen är medioker (läs lagomt svensk) behöver motivationen vara större. Alltså våra drivkrafter för att uppnå målet. De drivkrafterna kan vara djupt rotade i oss och man brukar ofta tala om inre och yttre motivation.

Det jag saknar i sammanhanget är däremot något annat. Vision. När tappade vi den förmågan egentligen? Visionen som uttryck för det som kommer efter målet. Vi behöver bli så mycket bättre på att våga prata visioner i samhället och i näringslivet. Nöjer vi oss med ambition så kan risken vara att det blir bara mer av samma. Motivationen skulle kanske till och med bli större om vi inte stannar vid målet?

För mig handlar vision om förmågan att ta ut riktningen långt. Att skapa förutsättningar för att vi bryter nya vägar. Anpassar och samspelar längs vägen. Behöver vi samverka? Nej, inte alltid. Däremot behöver vi våga skapa visioner så att vi lär oss att forma tillvaron med nya kompetenser och nya metoder. Vi kan inte backa nu. Det blir rätt ibland och definitivt fel flera gånger men då lär vi oss något iallafall.

Med förhoppningar om framtiden.

one-way-street-1991865_640

 

 

Kategorier
ledarskap mål motivation

Inspark

Jorå…bollen är i rullning. Du kanske redan börjat jobba och funderar lite över det. Det var en varm sommar med mycket bad och lite mindre grillning. Omställningen till jobb välkomnas av några, utöver mig själv!

Efter en fin vila där det mesta gick ut på att inte ha någon plan alls har nu alla ideér börjat poppa upp i huvudet på mig. För mig som periodvis helt ramlar ner i entreprenörskapsdiket så handlar det ofta om:

  1. Olika affärsideér. Saker som borde göras helt enkelt. Eller saker som kanske inte finns ännu, inte helt ovanligt att temat blir utbildning. Detta slutar ofta med att jag saknar en partner in crime och jag tappar lite fart. Jag ger mig dock inte, någon dag kommer den ultimata affärsidén och rätt tillfälle!
  2. Mental träning. Olika tankar som gör att jag kan bli den bästa varianten av mig själv. Efter att ha läst Brené Brown så ökade jag förståelsen för mig själv väldigt mycket. Det var dock utmanande. Men hur kan vi ta detta vidare? Att stå stadigt i sig själv är inte alltid helt enkelt, inte för mig och inte för andra. Kanske något att diskutera i arbetsgruppen? Våga vara mjuk liksom!

För att göra det hela lite enklare lånar jag temat från fotbollens värld. Inspark. Vi kommer alldeles snart till den period då alla snackar kick-off, upptakt och uppstart. Jag tycker vi släpper det och tänker inspark. Vi har en fantastisk chans att starta höstens arbete (uppspel) genom att placera inspiration (bollen) på rätt ställe vid rätt tidpunkt för att gå mot mål. Men…det kräver att alla är med. Hela laget måste vara på tårna, precis som i fotbollslaget. Och värdegrunden är om möjligt viktigare än någonsin. Våga vara mjuk.

sport ball football team
Photo by Negative Space on Pexels.com

Jag kommer gärna till er och skapar en välplacerad inspark med en föreläsning eller workshop. Läs gärna mer om vad jag kan erbjuda här. Mycket ledarskap, värdegrund, mental träning och som alltid lärande. Och har ni ideér om andra ämnen så välkommen, vi löser det! Jag älskar ideér 😀

 

 

 

 

 

Kategorier
affärsmannaskap entreprenörskap ledarskap motivation

Huvudet är lika viktigt som fötterna

Jag tänkte på det en lång stund efter att ha läst vad min vän skrev på facebook. Vi pratade fotboll och jag hade nämnt att ett nytt uppdrag inom Mental träning är på ingång. Och visst är det så. Huvudet är lika viktigt som fötterna. Att satsa på helheten. På våra olika förmågor och olika behov av mentala verktygslådor. Så att du mår bra både på arbetsplatsen eller i ambitionerna att nå högsta nivå i din idrott.

För en vecka sedan var jag i Mjölby på konferens inklusive ett studiebesök i Väderstad…det sistnämnda som ort hade jag inte riktigt koll på ska erkännas. Studiebesöket på ortens lokala café blev dock en magisk upplevelse som jag kommer bära med mig väldigt länge. Entreprenörskapets hantverk var i lika hög klass som det fika vi bjöds på. En kollega sa med glitter i ögonen att man blev lycklig av chokladbiskvierna och jag tänker på det som ägaren förmedlade. Att bestämma sig var en sak men sedan att leva i stunden var det viktigaste. Och att jobba tillsammans, både som familjemedlemmar och som anställda. Vi ska ingenstans sa han.

germ-2871773_1920

Och trots att man inte ska någonstans var företaget oerhört välmående och expansion och utbyggnad nära förestående. På bygden med en caféverksamhet. Den entreprenörsanda som också intygades av andra företagare gör mig varm i hjärtat. Och någonstans där kommer jag tillbaka till att huvudet är lika viktigt som fötterna. Eller utförandet för all del.

Att växa och utvecklas tålmodigt. Att aldrig ge upp och faktiskt betydelsen om att ta hand om varandra. Lösa problem tillsammans och känna framgångens gemenskap. För mig blev resan till Väderstad viktig för den fick mig att känna hopp på flera sätt. Gnosjöandan får kanske akta sig om Väderstad fortsätter så här. Och vad kan vi lära oss av detta? Ganska mycket tänker jag. Men kanske framför allt vikten av att våga fatta ett beslut. Investera i dig själv och ge aldrig upp.

Nu tar jag på mig löparskorna och tar en tur. Önskar er en härlig midsommarvecka!