Kategorier
ledarskap mål motivation

Från styrka till hot

Jobbet har alltid varit viktigt för mig. Det ger näring, stimulans och lärande. Därför har jag länge funderat på vad jag ska göra med sista årens erfarenheter på jobbet. Periodvis har jag varit så frustrerad och mått dåligt. Ingenting som jag gjorde eller sa sågs eller hördes av de som behövde det. Man kan faktiskt likna upplevelsen med en Swot-analys. Anställdes som en styrka men snart blev ett hot mot befintliga maktstrukturer och invanda normer. Nu är det dock historia och jag kommer återgå till att vara styrka.

Nya tider väntar inom kort och jag kan inte vara mer glad. Känner kreativiteten vakna till liv igen. Jag ska få vara mig själv igen. Jobba med förändringar, utveckling och ledarskap. Bidra till mer effektivitet och nyttja kapacitet både hos människa, teknik och organisation.

Jag väljer nu aktivt att skapa lärande från de tuffa åren och förmedla mina totala erfarenheter till nya kunder, kollegor och intresserade. Lärande Ledarskap får aldrig stanna av. Inte hos mig och inte hos er.

Kategorier
egensinning kunskap ledarskap motivation utbildning

Borde jag vara någon annan?

Vissa av oss faller lätt in under rubriken eldsjälar. Andra har mycket drivkraft, en del är entreprenörer. Ibland säger vi lite kärleksfullt att de har någon bokstavskombination och en del säger bara sanningen och kör. Skiter i allt. Oavsett incitament ska tilläggas.

Jag har vant mig att vara en sådan som gör oavsett vad det heter. Mestadels väldigt uppskattat då det blir resultat på jobbet och bra träningsresultat genom åren. Och jag har fostrat två extremt starka döttrar. Men att komma hit kostar på. Och jag relaterar inte till en stundande utmattning utan om de värderingar som jag möter på olika plan i olika situationer.

Att det ska vara fel att stå på sig när saker och ting är fel. Att man ska rätta in sig i ledet trots att man vet saker. Att pengar går före väldigt mycket. Att man som kvinna ständigt granskas utifrån förlegade normer. Listan kan kan göras lång.

Som mamma till en tjej med adhd har jag ställt mig frågan om jag fostrat mitt barn fel tusen gånger. Om inte mer, för samhället exkluderar och skaver. Varje gång så landar jag i samma slutsats. Det är inget fel på hennes uppfostran och jag är ingen perfekt mamma. Men vi behöver möta hennes behov. Hennes och alla andra barns behov kring struktur, sammanhang och syfte. Det är direkt fel att bedöma npf-barn utifrån egna värderingar och egen fostran. Det är inte fel på kidsen. Det är samhället det är fel på. Lärare som slutar hälsa. Det är så fel. Barn som tänker, i morgon ska jag vara normal. Det är skamligt hanterat av oss.

Jag har en tuff höst framför mig. Jag måste gå en lång väg för att få till ett skolbyte. (Väljer att inte gå in på detaljerna just nu.) Jag söker jobb och jag har fått struma. När det känns som motigast undrar jag om jag borde vara någon annan. Men varje gång så kommer jag till samma slutsats. Jag är hennes mamma och inget annat. Jag kommer alltid stå på mig, det utvecklar mig. Jag är en bra ledare som har mer att tillföra på jobb. Vi ger oss aldrig!

En får ta fram sitt inre djur ibland 😻
Kategorier
förändring ledarskap mål motivation

Den här tiden på året

Hösten har alltid gett mig ro. Jag älskar färgerna, luften och känslan av att saker och ting ska starta om. Man kan ha på sig kläder utan att svettas ihjäl och inte minst vara ute i skogen. Men den här tiden på året har också kommit att bli bland det värsta jag vet. Skolan startar igen.

Jag befinner mig i en situation med många andra föräldrar till npf-barn. Om npf är nytt för dig så kan jag berätta att det betyder neuropsykologisk funktionsnedsättning och innefattar diagnoser som adhd, trots, autism, touretttes och mer där till. Läs gärna mer här om du är intresserad.

För oss som har npf-barn och strävar efter rätt anpassad utbildning till barnet kan du tänka dig en situation motsvarande, ditt barn har ett fysiskt handikapp och är rullstolsbunden. Skolan har fridrotts-temadag och lärarna skriker till ditt barn att den ska resa sig upp ur rullstolen och vara med.

Nej, just det. Det händer liksom inte. Har barnet däremot en neuropsykologisk funktionsnedsättning som inte syns alla dagar, då är det helt okej att banka in alla i normalitetsnormen och ha en förväntan att barnet ska bete sig exakt som alla ”normala” barn. Både i beteende och sett till undervisningen utformning.

Det finns tack och lov skolor som jobbar efter skollagen. Att varje elev har rätt till den undervisning man behöver. Efter år av kamp kommer vi att lämna en bedrövlig situation på en av Östersunds friskolor med tema sport och friluftsliv. Vi kommer lämna en ständig olik syn på situationen där jag upplever att skolan allt jämt ser till skolans behov och inte barnets. Efter anmälan till huvudman gjordes vissa medgivande till brister och vi satte all vår tilltro till nya rektorn som tyvärr slutade rätt omgående.

Samtidigt finns kampen om en vårdinsats och medicinskt stöd och behandling. Under ca 7 månader så har min dotter träffat lika många (stafett)läkare på Bup Östersund. Vad gäller mediciner tolkar alla läkare barnet olika och ger olika förslag till lösningar, många gånger säger de emot varandra. Då en svår adhd med inslag av autism hela tiden handlar om struktur, sammanhang, konkreta underlag och inte minst rätt form av bekräftelse så är situationen under all kritik. Direkt kontraproduktiv sett till barnets behov av vård.

Visst ni att jag som vårdnadshavare inte har rätt att begära en fast läkare åt mitt barn? Det är ganska sjukt i sig. Nu har jag emellertid lyckas få en läkare som barnet kan träffa ofta men sannolikt inte alltid. Men det är alltid en kamp. En kamp där mitt barns hälsa är själva insatsen.

Det som jag lärt mig mest av det här är att värdesätta friheten att välja. För jag får inte alltid välja, trots att jag lever i Sverige. Det är heller inte självklart att en individ ska få utvecklas på det sätt som den behöver.

Vi kommer att komma igenom även den här hösten även om vi är skitless på alla samtal med skolan och vården var för sig och gemensamt, alla omvägar (typ patientnämnden) och inte minst på alla som tycker att npf är trams. Jag är tacksam för att jag får se världen med mitt barns ögon, det ger en bas i vad som är annorlundabra. Vi lär och vi utvecklas tillsammans. Det gör att mitt ledarskap alltid fortsätter att utvecklas.

Kategorier
ledarskap mål mod motivation

Lärande ledarskap

Det är svårt att definiera början på 2021 på annat sätt än omtumlande för egen del. Utöver Covid, världen och teknikutvecklingen alltså. Och i stunder då det är turbulent försöker jag alltid lyssna inåt och lära, för att på så vis komma vidare. Mitt förra blogginlägg satte verkligen skjuts på tankarna även om jag skrev om att snacka. Jag ser saker och ting mer tydligt nu.

Målsättningen att praktisera ett lärande ledarskap och skapa förutsättningar för unga ledare. Det är min fasta övertygelse att vi måste ge unga verktyg att vara med i matchen redan nu. Det är mitt perspektiv på att vara ledare i dag. Att leda i ständig förändring och att vara ett gott exempel. Om vi leder som samhället har sett ut minskar förutsättningarna för utveckling. Alltså om vi gör som vi alltid har gjort

Jag är skitless på alla gamlingar (aka min generation typ) som springer omkring och tycker en massa saker om vad som ska göras. När fokus borde vara att göra. Det finns aldrig något facit på hur det optimala ledarskapet ska vara men en sak framstår tydligt. Vi behöver förändring i ledarskapet för vi lever i förändring. Jag vet vad jag vill göra, om jag lyckas med allt eller en del – det återstår att se. Men jag vet att så länge jag strävar efter ett lärande ledarskap kommer jag i alla fall att kunna visa mina barn att jag försökte.

Kategorier
förändring ledarskap mål mod motivation

Sparka in dörren till den framtid som är vår

Sommaren står för dörren samtidigt som begreppet post-corona börjar etsa sig fast allt tydligare. Det går allt fortare i mediabruset som avspeglar en ostadig tillvaro på många håll. Och mitt i det förväntas du som ledare fatta rätt beslut när digitalisering och andra externa påverkansfaktorer kastat omkull gamla rådande sanningar.

Jag har gått och klurat lite på detta. Vi har under så lång tid sagt att det sker förändringar, att vi måste anpassa beslutsfattande till omvärlden och våga en massa saker. För ca 10 år sedan hade jag och en före detta konsult-kollega långtgående planer på att skapa ett seminarium av speciellt slag. Det skulle heta Sparka in dörren till framtiden och handla om de behov av ledarskap vi såg. Tilltänkta föreläsare och personas på generationsledare var klara. Av någon anledning som jag inte minns blev det aldrig av. Men grejen är ju den att sett till ledarskapet har vi inte sparkat in dörren till framtiden ännu. Möjligen gläntat på den. Lite här och lite där. Men definitivt inte sparkat.

Det finns jobb att göra vad gäller ledarskap. Inte bara i offentlig sektor utan rent generellt, att hålla lågan vid liv. Att ge näring till mod, lärande och tajta beslut. Att vara transparent och lyhörd. Att se hela bilden och arbeta proaktivt. Att se var det brister och redo till åtgärder utan att ta över. Något annat kommer inte fungera när inkommande generation tar sin plats. Det är helt andra värden i pipen så att säga.

När chefer pratar om elefanten i rummet och säger att saker är svåra blir gehöret svalt. Om hen däremot sätter problemet i ett sammanhang och ber att man ska reflektera kring olika lösningar, då snackar vi ledarskap. Att man jobbar som ett lag.

Oavsett post-corona, digitalisering, galna presidenter, fallande börser och förändrade lagstiftningar måste vi alla ta ansvar och lyfta fram det ledarskap som gör skillnad. Det har aldrig varit viktigare. Sparka in dörren till den framtid som är vår.

(Men först – en skön, frisk och vilsam sommar 🙂

pexels-photo-1086113.jpeg
Foto av Samarth Singhai på Pexels.com

 

Kategorier
förändring ledarskap motivation organisation

För engagerad?

Huvudvärken var påtaglig när jag begav mig hemåt efter förmiddagens långa möte. Jag hade tappat räkningen på hur många gånger jag ställde mig själv frågan, ”är jag för engagerad?”. Känslan av att vara dränerad höll i sig några timmar och sakta börjar jag kunna fokusera igen. Jag mind-mappar ofta när jag vill lära mig något. Skriver upp nyckelord och drar lite pilar. Försöker dra slutsatser och se samband, både kända och okända.

När det kommer till dagens rubrik, engagemang, kopplar jag det till ansvar å ena sidan och målkonflikt å andra sidan. Ur engagemanget föds ofta ett naturligt ansvarstagande. Man tar initiativ och försöker skapa nytta. Inte heller helt ovanligt att här föds många informella ledare fram. Från engagemang till ledarskap, ett steg som är viktigt i alla avseenden. Tyvärr är det inte ett enkelt steg för precis som jag skrev i förra inlägget finns många gånger en inbyggd diskrepans.

Engagemanget behöver finnas rätt sammanhang. Rätt värdegrund. Tas till vara på och utvecklas. Inte invecklas. Eller för all del avvecklas.

Många av mina senaste inlägg har kommit att handla om offentlig sektor på senaste. Skälet är enkelt. Jag är stolt att tillhöra ”kåren”. Under rätt många år har jag upplevt att det varit lite ”fult” att jobba offentligt. Men med åren har jag släppt det. Jag är nu mer stolt och drivs av att göra skillnad i verkställighet som gynnar medborgaren.

Men. Vi (jag menar verkligen alla) behöver fixa till detta med värdegrunden och ledarskapet inom offentlig sektor. Det är många engagerade (eldsjälar) med mig som stångar pannan blodig mot väggen med jämna mellanrum. Som säger ”nu skiter jag i det här” och går hem. Som nästa dag står där längst fram och vill göra till det bättre för det samhälle vi lever i.

germ-2871773_1920

 

Det känns som en gammal norm ekar från gamla tider, alla är ersättningsbara inom offentlig sektor. Det är sorgligt. För jag tror att vi behöver ta vara på alla kompetens, gammal som ny. Och jag tror egentligen inte att jag är för engagerad. Jag har bara så mycket att tillföra, både kunskap och driv som kommer av sig när stuprör och annat kommer i vägen. Precis som för många av mina kollegor. Så på måndag kör vi igen. Det finns inget alternativ.

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mod motivation

Varför pratar vi inte så mycket om Nudging?

Jag åkte och handlade på stormarknaden under eftermiddagen. Det gick snabbt att konstatera att det var lika lite bilar ute som vanligt, de två milen in till stan. Lätt socialt undernärd begav jag mig in på butiken. Kanske träffar jag någon bekant? En mild förhoppning försvann när jag ändå inser att köpströmmen inne på stormarknaden är förändrad. Förhoppningen övergick i fascination.

Jag slickar inte längre på påsarna när jag ska öppna dem. Jag vare sig hostar eller harklar. Fokuserar på min lista. Jag hade inte skrivit ny pocketbok men det behövde jag ändå. En kvinna ställer sig i kö till böckerna, där jag är. Tar min blippare och går vidare mot charken. Likt tvspels-figurer navigerar vi runt varandra på 1-2 meters avstånd. Till och med i frukten. Det är en försiktig atmosfär men också trevlig. Respektfull.

Det har hänt något med mitt och vårt beteende konstaterar jag. Kanske inte överallt men på väsentliga ställen iallafall. Jag åker hem och tvättar händerna länge med en äcklig lime-tvål. Tankarna går till dagens presskonferens med Folkhälsomyndigheten. Orden är bekanta. ”Vi håller avstånd, tvättar händer osv.” Men det är något i sättet som de säger det på…varje dag, samma tid. En känsla av tillit känns i kroppen för stunden.

Samtidigt. Forskare går bananas. Sociala medier kokar över i vanlig ordning av proffstyckare. Journalister som söker rättfärdiga modeller till höger och vänster. Inga beredskapslager. Våra gamla drabbas ont.

Och i morgon återkommer Folkhälsomyndigheten med sitt budskap. Min fundering blir här med, varför pratar vi inte om nudging i Sverige? Det är väl det vi håller på med? Allt från presskonferensen till butikerna uppmaningar om avstånd med klistermärken på golvet. För att inte tala om alla klipp i sociala medier på quarantine-challenge och ramsor på handtvätt. Ja, det finns förhållandevis lite forskning men i alla fall ett Nobelpris. Om vi ändå är sprungen ur Per Albin Hanssons folkhem borde det väl fungera fast anno 2020. Med nudging.

”Den känsla av trygghet till existensen, som förvissningen om bistånd vid arbetslöshet, sjukdom och annan olycka samt på ålderdomen skänker, gör den enskilde mera medveten om sitt medborgarskap. Den alstrar också den samhörighet med det allmänna, den hemkänsla, som är kännetecknande för en god demokrati.”

Jag hör till de där som tror gott om folk. Helt enkelt väldigt mycket Y-teori. Har gått på pumpen några gånger då det inte alltid stämmer. Men nog vore det skönt om vi kan hålla Sverige levande samtidigt som vi pushar varandra åt rätt håll och går starka ur detta tillsammans!

ground group growth hands

Jag jobbar vidare hemifrån med lite social längtan men också förhoppningar. Ta hand om er och håll er frisk.

Foto av Pixabay på Pexels.com

Kategorier
entreprenörskap ledarskap mål motivation

Nytt år…

..tomt blad. Jag vet att man egentligen ska säga, nya möjligheter. Men för en som ändå har nya möjligheter som religion så kändes det klyschigt. Jag tänker att min möjlighet är att året är oskrivet i sig. Nuvarande tjänst är tämligen kortsiktig och jag tillåter mig bli så pass gammal att jag kan fundera på vad jag verkligen vill göra på arbetet.

Ni som känner mig vet att jag redan startat Östersunds grymmaste managementkonsult-firma i huvudet några gånger. Någon annan kan ha snappat upp att jag skulle vilja bli digital nomad i Italien. En annan kan ha hört att jag gärna skulle viga all min tid till att hjälpa idrottande ungdomar till balans och välbefinnande. Allt det är sant, så tänker jag

Och på tal om möjligheter och konsulter. En del av det slaget skulle nu säga till mig, att det enda hindret är jag själv, Förverkliga dig! Det är en fin tanke i sig och helt rätt på många sätt. Men det är inte gjort i den handvändning som en möjlighets-drypande idealist som jag behöver. Jag kan helt enkelt inte bara hoppa rakt ut nu även om jag älskar det i tanken.

Min mamma brukar på ett jordnära sätt påminna mig att vara tacksam för det jobb jag har. Det är jag också, allt mer och allt oftare. Men..att vara kreativ byråkrat som vill att möjligheterna och initiativen ska vara både fräcka och nytänkande. Går.inte.just.nu.

Ett tomt blad. Det har gått 10 år sedan jag slutlevererade utbildningen inför driften av Citytunneln i Malmö. Fortfarande det roligaste och mest utmanande projekt jag någonsin gjort. Jag blir sjukt peppad och aningens nervös när jag tänker på detta nya decennium. Vad kommer det bära med sig? Engagemang och ansvar oavsett, vi har alla ett val att göra.

startup-883576_640

Jag ska fylla mitt tomma blad med kunskap, träning och glädje. Man vet aldrig vart det bär i väg, det går ju alltid att bli lastbilschaufför om inget annat funkar. Ett och annat blogginlägg ska också skrivas. Jag är redo – nu kör vi!

Kategorier
ledarskap mod motivation

Jag just nu

Vi sitter vid köksbordet alla tre. Yngsta käkar glass och den äldsta söker jobb. Det enda som hörs är egentligen ljudet från tangentborden och kylens durrande. Jag frågade lite på skoj vad jag ska blogga om.

Äldsta dottern sa, skriv om att du klev utanför komfortabla zonen idag när jag fotade dig. Jaa..sa jag till henne före jag tystnade. Det var jäkligt utmanande även fast vi pratade klokt om det och jag hade skitkul. Fast samtidigt var det så jäkla svårt. Jag kan inte riktigt beskriva hur obekväm jag är framför en kamera. Så jag tänkte att jag skriver ingenting.

Fast jag förstår att jag måste. Inte bara för att jag fortfarande träffar vänner som inte vet om jag att klippt mig (det var typ 5 månader sedan). Inte bara för att det är kul med fräscha bilder.Utan att jag måste för att se mig själv i ögonen.

(10 minuter senare)

Jag lever, skrattar och lär. Jag är mamma, kollega och vän. Jag är bra på mitt jobb. Men det är äntligen dags att gå vidare. Hans ord ska inte längre förminska mig efter alla dessa år. Jag är jag, med fel och med styrka. För stor näsa och ett fint leende. Erfarenheter och ärr. Eftertänksamhet och nyfikenhet. 42 år och stark. Värd!

Min dotter och vapendragare fotade mig medan jag letade febrilt efter mig. Tittar på fotot. Jag är ju här nu. Trots att arbetssituationen ser allt annat än klar ut så är jag här nu. Det känns väldigt bra!

Li Zakrisson

Tangentljuden har bytts ut mot musik och knapriga morötter. Älskade barn. Vad ni ger mig styrka. Tack!

 

Kategorier
entreprenörskap lärande processer ledarskap mål motivation

Likasinnade sökes!

Jag har skäl att se mig om efter nya utmaning som det heter…alltså jobb. Utan att gå djupare in på skälen kan jag säga att jobbet finns på en politisk styrd organisation där prioriteringar mycket sannolikt kommer gå mot ett annat håll än där jag arbetar.

I ett sådant läge kommer entreprenören fram i mig. Borde starta den där utbildningen, borde importera det här, borde starta det där. Lite färgad av ett personligt tufft år valde jag att dryfta mina tankar på LinkedIn. Tanken på att konsulta igen vill liksom aldrig släppa. Jag fick jättefin respons men kommer ändå inte riktigt längre.

Så när jag funderar på min framtid slår det mig också att jag vet ju vad jag gör. Vet vad jag vill och kan..så frågan blir mer vad söker jag?

Jag söker en uppdrags- eller arbetsgivare där målsättningen är utveckling. Att sikta på stjärnorna är inget problem för man kan alltid landa i talltopparna. Innovation och digitalisering finns i lärande processer och är inte isolerade ting. Där man värdesätter frågor och där man löser problemen allt eftersom. Humor är också välkommet. Liksom frihet under ansvar. Mandat delas och implementerade satsningar görs där medarbetare drar jämlikt.

Men det är ju här som det blir lite tricky. Ingen är ju perfekt. Men jag tänker att det kanske finns företag eller organisationer som vill åt samma håll som mig?

Och vem är jag. En rätt grym generalist som drivit företag, jobbat statligt, offentligt och älskar att föreläsa och utbilda. Jo, faktiskt. Jag fick en grym energikick bara av att ha möte med en talarförmedling och diskutera avtal. För när jag får använda hela min energi till att inspirera och utveckla andra mår jag som bäst. Blir du om möjligt lite nyfiken så får du gärna ta del av min profil på LinkedIn

Eller läs för all del i min blogg så lär du känna mig. Det kanske är just vi som borde ses över en kaffe någonstans i Jämtland eller via Skype? Då kan i provprata som en klok konsult brukar säga.

Hoppas vis ses 🙂

doors-1767563_1280