Kategorier
förändring kunskap ledarskap mod omvärld

Think global – act local?

Jag har jobbat i drygt 1,5 år i min nuvarande roll och klev rakt in med stora ambitioner att förändra och utveckla de insatser som sker inom ramen för offentliga kärnuppdrag i vårt län. Jag förstod rätt snabbt att jag stod inför min största utmaning hittills. Att skapa förutsättningar för behovsdriven utveckling med stöd av IT och digitalisering för 8 kommuner och 1 region i samverkan. Tjänstepersoner före mig hade slitit hårt och länge med att få både politik och ledning att inse att digitalisering inte är någon enskild företeelse som bara sker i företag. Eller via en app. Eller för all del att det handlar om bredbandsuppkoppling.

Några veckor före Corona-utbrottet skrev jag därför en debattartikel som publicerades i vår lokaltidning i samband med utbrottet för ca veckan sedan (det blev märklig tajming). ”Nu måste politikerna ta digitaliseringen av verksamheterna i offentlig sektor på allvar”. Efter att ha lobbat, diskuterat, utbildat och informerat utan gehör i ett års tid var det liksom dags. Egentligen borde någon ha skrivit den artikeln för 10 år sedan. 

Vi har dock inte tid att vara efterkloka i det tider som råder med Coronautbrottet. Det enda vi kan göra är att  vi nu gemensamt skapar de bästa förutsättningarna för våra offentliga sektorer i den digitala tid som råder. Förtroende för demokrati och kunskap är i gungning i den svåra tid som råder. Experter och politiker grillas på bål dagligen i sociala medier. Ifrågasätts, hånas och kränks medan vi tittar på och det är inte okej någonstans någon gång.

Distansmöten fick en ny innebörd över en natt. Politiker frågar hur man startar ett Skype-möte. Vad får vi och vad ska vi enligt kommunallagen? Överbelastade nät. Teams som laggar. Netflix sänker kapaciteten på streamingen på begäran från EU. Med mera. Med mera. Tekniken i våra liv som några tog för givet var inte för given.

startup-883576_640

Min förhoppning är ärligt att krisen kommer leda till att vi återgår till mer småskaligt fast på ett smart sätt. Att vi med hjälp av ny teknik skapar nya sätt att mötas, andra näringslivskedjor, innovativa rörelser även i offentliga sektorer och inte minst att vi värdesätter kunskap på ett annat sätt än i dag. Utan subjektivism. Med förtroende. Vi kan göra ett val.

Det kanske är dags att vi dammar av Think global men act local på ett helt nytt sätt. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Ta hand om er!

 

 

 

Kategorier
förändring ledarskap mod omvärld

Orka stå upp och stå kvar

Det skaver på många håll just nu. Och det kan göra riktigt ont. Kanske värre än vanligt tänker jag. Till och med jag som har svårt för att bli arg, blev det idag. Fast idag blev jag blev arg när jag läste om hur min hemkommun hanteras. Det är en plats jag tycker om. En plats som har många styrkor där miljontals kronor som rullar iväg till fel ändamål och utsagor som inget annat än framstår som lögn och förbannad dikt (eller vad det nu brukar kallas).

Och vad är det som skaver och gör ont? Som gör så många fler än mig arga. Jag tror det handlar om en förlorad trygghet. Som när någon drar undan mattan och du befinner dig i luften på väg ner. En förlorad trygghet och smärtan över att det som alltid varit inte längre är. Som en tavla eller skylt som legat i solen för länge. Febrilt försöker vi minnas färger och tavlans prakt när den var ny.

sign slippery wet caution
Foto av Skitterphoto på Pexels.com

Vi söker febrilt nya mattor att stå på. Hoppar till i princip vilken som helst. Många landar fel och skriker ut sin frustration öppet på sociala medier. Så långt är ni med. Men grejen är ju den att vi måste inte byta matta. Vi kan sätta ner fötterna och se sammanhanget som det är. Det finns enorma, snudd på abnorma, problem inom välfärden ja. Det finns dåliga och korrupta politiker, eländiga chefer och ett skolsystem som är helt och hållet förpassat till soptunnan. Som ett exempel.

Jag jobbar varje dag med att hålla fötterna nere på mattan. Jobbar offentligt och möter varenda dag de politiker, chefer och kollegor som gör allt de kan för att trygghet och funktion ska utvecklas i den tid vi lever i. Allt kan inte vara som förr, för det har passerat. Vi lever här och nu. Vi behöver liksom skapa det sammanhang som är bäst lämpat. Jag tror faktiskt det kommer gå bra. Du kan också välja vad du tror nästa gång känslorna tar överhanden. Våga stå kvar.

Hur arg jag än är på hanteringen av min hemkommun så försöker jag ändå tänka på att vi har demokrati och ärendehantering. Att vi har möjlighet att påverka även där bristerna är uppenbara. Man kan alltid fråga, Hur tänkte du nu? Man kan lyssna till svaret och bilda sig en uppfattning. Man kan engagera sig.

Jag tänker orka och stå kvar för att se möjligheterna. För jag vet de finns!

 

 

Kategorier
entreprenörskap förändring ledarskap motivation omvärld

Med förhoppningar om framtiden

Något jag tänkt mycket på senaste tiden är motivation och ambition. Inte för att det saknas, snarare tvärtom. Jag bor i en stad där entreprenörslusten finns bakom varje hörn. Spännande företag startar. Politiska viljor (och oviljor för all del) stretar kring nya byggnationer både på höjden och konstiga ställen. Kompetenta människor frustar och knyter näven i fickan. Jobbar vidare!

Jag tänker att något som förenar oss är ambitionen. Att göra samhället lite bättre, för en del handlar det om att tjäna pengar. Andra har makten i sikte. Någon vill göra skillnad. Ambition – det någon arbetar för att uppnå. Det finns skapligt många ambitiösa människor som vi tycker om att tycka kring. Ambitiösa sticker ut. Kanske en koppling finns till entreprenören som med banbrytande tjänster och produkter oftast överraskar oss.

Men hur som, ambition är ett fundament så klart. Något vi behöver i samhället likväl som i de egna prestationerna. Men det är inte alltid samma sak som motivation.

Om ambitionen är medioker (läs lagomt svensk) behöver motivationen vara större. Alltså våra drivkrafter för att uppnå målet. De drivkrafterna kan vara djupt rotade i oss och man brukar ofta tala om inre och yttre motivation.

Det jag saknar i sammanhanget är däremot något annat. Vision. När tappade vi den förmågan egentligen? Visionen som uttryck för det som kommer efter målet. Vi behöver bli så mycket bättre på att våga prata visioner i samhället och i näringslivet. Nöjer vi oss med ambition så kan risken vara att det blir bara mer av samma. Motivationen skulle kanske till och med bli större om vi inte stannar vid målet?

För mig handlar vision om förmågan att ta ut riktningen långt. Att skapa förutsättningar för att vi bryter nya vägar. Anpassar och samspelar längs vägen. Behöver vi samverka? Nej, inte alltid. Däremot behöver vi våga skapa visioner så att vi lär oss att forma tillvaron med nya kompetenser och nya metoder. Vi kan inte backa nu. Det blir rätt ibland och definitivt fel flera gånger men då lär vi oss något iallafall.

Med förhoppningar om framtiden.

one-way-street-1991865_640

 

 

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap omvärld

Nytta med nytt 2018

Det blir lite som man gör det gör det brukar jag säga till mina barn. Och visst är det så, det avgörs hur vi tänker och hur vi gör. Även på arbetet och i förhållande till andra.

Under senaste året (och åren för all del) har mycket fokus fortfarande legat på teknik och digitalisering för det är fortfarande ett nytt skimmer över mycket där i. Och det känns helt naturligt om man ser till att vi delvis befinner oss i informationssamhället. Men det har också bidragit till en ökad konsumtion och extremt högt informationstryck. Faktorer som i vissa fall också bidrar till stressade hjärnor. Interaction overload var ett begrepp som kom redan i början av 2000-talet.

Information är ju till syvende och sist envägskommunikation. En mottagare tar emot och förväntas kunna hantera det. Ibland blir det overload helt enkelt.

För att kunna övergå i ett mer renodlat kunskapssamhälle måste vi släppa taget om konsumtionshets och överhettade hjärnor. För att övergå i nytta-tänk och dialog! För mig som följer lärande-trender och förändringsarbete lite mer så ser jag det tydligt också. Inkommande unga generationer vill göra nytta och har åsikter. De är insatta i vad som händer runt om i världen och nöjer sig inte med att bli förpassad till en liten vrå.

Tekniken kommer fortsätta utvecklas, distansarbetet likaså men det är inte det väsentliga. Allt handlar om dialogen. Hur vi pratar och hur vi gör för att komma vidare? Kan vi använda gamla beprövade metoder som ger nya lösningar i andra sammanhang?Digitalisering och samverkan blir verkningslösa om vi inte fyller dem med nytta och substans. Hur ska vi använda? Hur löser vi det genom samproduktion?

Mitt tips för 2018 blir därför att lägga fokus på hur? Det kommer ge en nytta som räcker länge. För inspiration kring detta tycker jag ni ska läsa mer om Refo.nu. De lever som de lär, något vi alla behöver göra för att få en hållbar framtid.

Och med detta önskar jag alla läsare en riktigt fin och vilsam december! Tack för att ni hängt med under året, det värmer alla fina kommentarer och gillningar jag fått!

christmas-2910468_1280

 

Kategorier
kunskap lärande processer ledarskap omvärld

Två saker om ledarskap

thumb-1013968_640

Utan att ge mig i kast med några djuplodande teorier eller andra inspiratörer vill jag dela med mig av mina tankar kring ledarskap. Uppstarten efter semestern har minst sagt varit i makligt tempo så det har funnits tid till läsning och reflektion. Det gav mig följande.

  • Ledarskap är inte åldersrelaterat.

Jag är engagerad som fotbollstränare för ett flicklag. Det är absolut en av de roligaste saker jag vet. Likväl en ynnest att få förtroendet att få dessa talanger att fortsätta med fotboll och den egna utvecklingen. Men här kommer ju själva grejen. Det ledarskap jag praktiserar där är i mångt och mycket samma sak som jag skulle ha använt på en arbetsgrupp, projektgrupp eller motsvarande.

I grund och botten har vi alla Maslows behovstrappa att tillgodose. Det är användbart och det är effektivt. Tryggheten, glädjen och lusten att nå nya mål.

  • Ledarskap är inget regelverk

Och vice versa. Regelverk kan aldrig ersätta ledarskap och styrning. Jag möter det på flera ställen i samhället och känslan är densamma. Det är inte bra alls. Vart tog det genuina hantverket vägen? Förtroendet som grundplåt har kommit att ersättas av osäkerhet och ökad byråkrati.

För mig är dessa två punkter väldigt viktiga när det handlar om just ledarskap. Håller du med? Och vad kan vi alla göra för att ge plats till ett modernt men också normativt ledarskap? Kan ledarskapet ändå vara gammalt när samhället är nytt?

Mina tankar kommer nog inte stanna här. Det är evigt intressant och lärande att fundera hur vi både som individ men också på arbetsplatser och i samhället kan göra saker bättre. För det kan verkligen bli bättre och det beror på hur vi gör.

 

Kategorier
lärande processer ledarskap mål mod omvärld organisation

Och vad jobbar du med?

”Ibland drar jag mig faktiskt för att berätta vad jag arbetar med”..sa den rutinerade konsulten i en diskussion om hur man kan arbeta för att utveckla både verksamhet och omkringliggande system. Och jag vet för jag har också varit konsult i egen regi. Jag tycker det är så ledsamt att höra att det liksom inte kommit längre. För visst finns det många riktigt dåliga konsulter som inte har vare sig social kompetens eller knappt någon kompetens alls men det gäller inte alla.

Jag tänker så här. Hur ska vi någonsin kunna utveckla lärande, verksamhet och personer om vi inte låter kunniga personer med objektivitet titta på verksamheten? Hur ska vi kunna skapa de nya organisationerna om vi inte tillför flöden med kunskap, omvärld och värdegrund som taktar med verksamhetsmålen? Jag tycker det är superviktigt att en konsult kan komma in och göra ett effektfullt uppdrag som leder verksamheten vidare. Men…det kräver så klart att beställarrollen är klarsynt, tydlig och skarp. Och känt sedan länge är att det inte alltid funkar så.

Utan att fördjupa mig i det sistnämnda så tycker jag att förhållningssättet till konsulter kan vara lite generaliserande. För hur 17 ska vi kunna vara transparenta och lärande utan att tillföra ny input. Och det är dags att vi släpper sargen och skapar den bästa organisationen. Många nya lag och spelare sitter i omklädningsrummet och väntar. Till detta krävs resurser och lärande. Och en gärna konsult som stolt kan berätta om det fantastiska uppdrag som hen genomfört. Det bidrar i sin tur så klart till lärande och ytterligare erfarenheter.

En positiv spiral helt enkelt! Och massor med Glad påsk önskas 🙂

spiral-1962819_640

 

 

Kategorier
entreprenörskap förändring omvärld

En rosa mössa eller ett svart armband?

accessory-1869839_640

Vi är inne i mars månad och jag har funderat på det där med frustration. Eller om vi ska tjuren vid hornen och skriva arghet. Och då menar jag inte bara mina egna upplevelser utan det som man kan uppleva i omgivningen.

För det första får vi väl inte ens prata om att vara arg? Eller? Jag chansar och kan uppriktigt säga att jag varit arg på en stad väldigt länge. Jag är det inte längre men det är ett bra exempel. Det var en stad där jag körde så totalt i diket att jag aldrig trodde jag skulle komma upp igen. Med ett fokus jag inte riktigt visste att jag hade så klarade jag det och har det utomordentligt bra i min nya stad. Det var någon som sa att en ängel faller alltid hårdare än en djävul och så var det nog. Men med stöd från några riktigt goda vänner och hårt arbete kommer man vidare.

Jag är inte så arg av mig egentligen. Jag väljer att se möjligheterna och skapa lösningar men det var också därför min dikeskörning blev så total.

Hur som helst,en sak gjorde mig faktiskt lite arg igår. Att se Byggnads styrelse sitta som en skolklass i de berömda rosa mössorna. Det finns inte ens 3 milimeter signalvärde i den bilden. Skärp er gubbar, ni är pinsamma!! Vill man ha en förändring så måste man leva den. Göra den!

En som däremot vet hur man gör förändring är Refos grundare Liselotte Norén. Hon jobbar med människor, för människor och tillsammans med Refo-gänget som de gör återbruk.

Jag köpte ett svart armband av dem. Gjort av en hörlurssladd. Varenda gång jag har på mig det armbandet får jag inspiration att jobba för förändring. Som Liselotte och alla de hjältar som lever entreprenörskapet fullt ut! Och med det vill jag ha sagt…ska du göra något som gör skillnad. Hitta ditt svarta armband, kavla upp ärmarna och jobba!

Det är den enda som fungerar.

(Och nej, det är inte armbandet på bilden men jag gillar lejonet.)

Kategorier
lärande processer ledarskap omvärld

Att kunna prioritera

one-way-street-1991865_640

En ledarens viktigaste egenskaper är att kunna prioritera efter hur hela bilden ser ut. Både för egen del men också för en verksamhet eller möjligen inom politiken. I förra veckan publicerade Lotta Gröning en krönika om Löfvens landsbygdsresa. Den som han skulle göra för att förstå väljarna utanför tullarna. Och för att förstå skulle han lyssna. Jag låter gärna Lottas krönika reda ut vad som hände men personligen tycker jag det blev så tydligt.

Det kan vara svårt att lyssna när man så gärna vill prata. Och hur ska man kunna se hela bilden om man inte lyssnar och lär? Jo, man gör ett val. Man skapar sig egna preferenser av vad den hela bilden består av och prioriterar därefter. Och som bekant blir det ofta skevt. Snedfördelade resurser och nya beslut som man behöver prata mer om. Att lyssna och lära åker liksom längre och längre ner på prioriteringslistan.

Likväl på företaget. Som tidningen Chef påvisade om chefers beslutsfattande nyligen,

”Hur kommer det sig att en människa som inte skulle fatta ett enda beslut utan att varje kommatecken är rätt i Excel-arket väljer att ligga med en kollega på julfesten? Trots att det varken är gynnsamt för gruppdynamiken eller affärerna på sikt?

Ett exempel med glimten i ögat förvisso men dock ändå. Läsvärt artikel som också visar på komplexiteten i att prioritera. Att se hela bilden. Att balansera intuitionen mot fakta.

Själv har jag lärt mig med åren att jag är oerhört känslostyrd och fattar bäst beslut när jag lyssnar mycket på magen men långt ifrån bara. Och jag vet att jag har ett stort behov att se mina insatser i ett större sammanhang, en helhet, men det ställer också krav på kommunikation och omvärldsanalys. Jag trivs men lär mig hela tiden!

Hur tänker du kring helheten? Orkar och vill du jobba med att sätta dina prioriteringar i ett större sammanhang? Vill du helst äta hela elefanten på en gång? Eller känns det bra så länge du får prata? Fundera lite på detta vet ja. Det här kan vara grunden till de långsiktiga lärande processer som kommer ta dig vidare.

Ps. jag har inte glömt att jag utlovat gästbloggare. Valde dock att prioritera på min egen helhet under en tid. Stay tuned 🙂