Kategorier
förändring ledarskap mål mod organisation

Digitalisering – den nya tidens väckelsemöte

Jag har inte bloggat på länge då nytt jobb tagit mycket härligt fokus. Det har varit periodvis omtumlande och enormt stimulerande. Man skulle kunna säga att jag gick från att nöta bänk till att nu spela i främsta ledet. I och med detta får jag också tillbringa dagarna med skarpa hjärnor och drivkraft deluxe. Förändringsledning har fyllts med nya incitament. Och det känns viktigt för mig. Att förändra och framför allt se till helheten.

Dagens reflektion får bli något som vuxit fram i mina tankar under de senaste dagarna framför allt. Jag har allt som ofta fått känslan att jag tittar på ett väckelsemöte när jag ser hur offentlig sektor, i ett brett perspektiv, går lös inom det som kallas för digitalisering. (Alltså hur vi gör saker och ting med hjälp av digitala verktyg, hur vi strukturerar oss och hur vi även blickar framåt.) För mig blir det lite som, att alla räcker upp armarna och messar/sjunger fast ingen vet egentligen varför.

Missförstå mig rätt. Självklart ska vi arbeta hemifrån under pandemin och ha digitala fikastunder.

Men om vi gör detta med digitalisering på gamla strukturer kommer absolut ingenting att hända.

Om vi tänker förvaltning när vi behöver utveckling kommer ingenting hända.

Om vi tänker kostnad när vi behöver investering kommer ingenting hända.

Om vi tänker inköp när vi behöver förändra beteende kommer ingenting hända.

Vi står mitt i en ganska eldig revolution som kommer skaka om samhällsstrukturen i dess grundvalar samtidigt som våra resurser och offentliga medel krymper som ko-rumpan. Ja det var något jag lärde mig när jag var liten. Det är inte bra om man krymper som ko-rumpan. Känslan av att ett väckelsemöte pågår stör mig. Vart är visionen om det nya samhället? Där vi kombinerar vår kunskap inom teknik (tänker inte ens rada ut möjligheterna) med vår kunskap om samhälle, människor och evolution? Det ena behöver inte utesluta det andra. Våga tänk helhet, jag lovar, det gör inte ont.

Jag lyfter på hatten för de som förstått förändringsresans karta och navigerar med upptäckarlust! Men ni behöver bli fler – gör er röst hörd. Även om ni bor på fjället i Norrlands inland, på en ö ute på kusten, är gammal eller ung. Bara du tror på kraften i en hel förändring så gör vi det tillsammans.

Fantasy, Framåt, Science Fiction, Byggnad, Stad, Ljus

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap organisation

Utlånad strateg hittade lyckan på oväntat ställe

De senaste arbetsdagarna har jag vid flera tillfällen frågat mig själv, men hur hamnade jag här? Jag har nämligen fått förmånen att arbeta med en av de allra viktigaste frågorna i samhället nu, inte minst genom kopplingen till tillväxt. Då jag blivit världens förmodligen enda arbetslösa digitala strateg i nuvarande tjänst blev jag utlånad till Forskning och utveckling hos Region Jämtland Härjedalen. Och så stimulerad i mitt yrke har jag nog inte blivit sedan jag började arbeta med en känd tunnel i Malmö 2009.

Vi arbetar med att etablera ProjektCenter där en rad olika Horizon-projekt ingår. Bland annat C3-cloud, ett helt suveränt digitalt verktyg för att behandla och vårda multisjuka. Allt som allt innovation, utveckling och förändring inom hälso- och sjukvård. Jag får lära mig otroligt mycket varje dag och inte minst vara en del av den förändring som krävs för omställning av ett system som är större och mer komplext än vad jag först insåg. Lite som när jag klev på tåget till Malmö och två år senare kunde stora delar av den avancerade teknik som låg till grund. ProjektCenter kommer ni snart att kunna läsa mer om på webben då vi ska etablera en sida på regionens webb inom kommande veckor.

Men åter till skälet att jag blev utlånad. Det är något man kan lära av. Hur man inte ska göra. Jag sökte en spännande tjänst för två år sedan. Ett arbete som E-strateg för Samverkansnämnden. Nytt upplägg, ny nämnd och stort fokus på verkställighet. Perfekt tänkte jag som trivs i uppstarter. Men oj så fel jag hade. Åratal av utredningar, förstudier och rapporter som skrivits under av högsta ledningsnivå och politik låg till grund för att börja foga samma offentliga verksamheter i länet. Men nej. De ångrade sig hela högen. Samverka var inte längre ett prioriterat område för länets utveckling, i alla fall inte i en gemensam nämnd. Därav blev verkställigheten verkningslös och behoven inom e- och It-frågor läggs tillbaka på önskelistan.

Så vad kan vi lära oss av detta.

  • skriver du under en avsiktsförklaring – se till att meddela din efterträdare om du byter jobb. Om inte, bidra till att verkställa för din trovärdighets skull
  • om du tror att du är färdig med förankring – förankra lite till
  • om du startar något nytt – jobba med en helhetsbedömning, undvik att vara naiv.
  • ska du göra en swot – gör alltid en riskanalys för att förstå vad du gör
  • om du arbetar på bas av skattemedel – tänk på samhällsnyttor, ledarskap och mod mer än ditt eget perspektiv

Jag har aldrig ångrat en sekund att jag klev på detta jobb men nu är jag mest glad att jag fått ordentliga arbetsuppgifter. Peppad för i morgon!

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mod organisation

Hållbara ledare efterlyses

När personal gick över till att bli HR, human resources för flera år sedan sågs det som ett kliv i rätt riktning. De anställda skulle inte längre bara ses som anställda utan som humant kapital. Mänskliga resurser som krävde nya ledarskapsstilar och nya organisatoriska former. Platt och fint skulle det bli. Jan rev pyramiderna och mer nyligen så var alla lika mycket värda i form av dess olika personligheter. Nya ledarskapsstilar igen och utmaningar kring nya generationer som inte vill jobba 30 år på samma ställe. Fast jag kan tycka det är lika bra, att vi blir utmanande. Det känns som att vi inte är riktigt framme. Och hur fint det än är med mänskliga resurser så rymmer det något gammalt över sig. En resurs är oftast utbytbar. Och ses man som utbytbar ställer det inte lika mycket krav på ledarskapet.

Vi pratar generellt väldigt mycket i offentlig verksamhet om hållbarhet vilket i sig är fantastiskt bra. Men att prata räcker ju inte som bekant. Att prata ger ingen hållbarhet oavsett om det handlar om vår sargade miljö eller om våra gemensamma skattemedel. Att prata hör det gamla till. Att göra hållbarhet handlar om att ta beslut som är långsiktigt hållbara för våra gemensamma resurser. Det kan handla lika mycket om en serverdrift som om matkompostering som humant kapital. Kunskap, bilpool, skattemedel.

Leadership is not about titles, positions, or flow charts. It is about one life influencing another.

— John C. Maxwell

Det är mellantid i svensk politik, snart omval i USA och pandemi. I offentligheten är det av förklarliga skäl begränsat med ekonomiska resurser. Olika koalitioner på olika nivåer pratar och pratar. Sparar och sparar. Säger att vi ska ställa om både här och där. Jag förstår det så väl men tänker samtidigt att om vi bara tar bort, blir det någonting kvar då? Och blir det något kvar, blir det inte då på samma sätt som förut? Jag har svårt att se någon hållbarhet i det resonemanget.

Min förhoppning och vision är att vi kommer se fler ledare som vågar bryta nya vägar inom offentlig verksamhet. Som kan skapa med det vi har på nya sätt. Att vi gemensamt tillåter ett ökat lärandet och att vi tillåter att sunda ledare får mandat.

Det behöver inte vara så komplicerat egentligen, så länge det är hållbart och ger samhällsnytta. Mina tankar kring ledarskap just nu ledde mig tillbaka till en gammal lära. Enkelt och effektfullt. Vilken PAIE-ledare är du?

Kategorier
förändring ledarskap motivation organisation

För engagerad?

Huvudvärken var påtaglig när jag begav mig hemåt efter förmiddagens långa möte. Jag hade tappat räkningen på hur många gånger jag ställde mig själv frågan, ”är jag för engagerad?”. Känslan av att vara dränerad höll i sig några timmar och sakta börjar jag kunna fokusera igen. Jag mind-mappar ofta när jag vill lära mig något. Skriver upp nyckelord och drar lite pilar. Försöker dra slutsatser och se samband, både kända och okända.

När det kommer till dagens rubrik, engagemang, kopplar jag det till ansvar å ena sidan och målkonflikt å andra sidan. Ur engagemanget föds ofta ett naturligt ansvarstagande. Man tar initiativ och försöker skapa nytta. Inte heller helt ovanligt att här föds många informella ledare fram. Från engagemang till ledarskap, ett steg som är viktigt i alla avseenden. Tyvärr är det inte ett enkelt steg för precis som jag skrev i förra inlägget finns många gånger en inbyggd diskrepans.

Engagemanget behöver finnas rätt sammanhang. Rätt värdegrund. Tas till vara på och utvecklas. Inte invecklas. Eller för all del avvecklas.

Många av mina senaste inlägg har kommit att handla om offentlig sektor på senaste. Skälet är enkelt. Jag är stolt att tillhöra ”kåren”. Under rätt många år har jag upplevt att det varit lite ”fult” att jobba offentligt. Men med åren har jag släppt det. Jag är nu mer stolt och drivs av att göra skillnad i verkställighet som gynnar medborgaren.

Men. Vi (jag menar verkligen alla) behöver fixa till detta med värdegrunden och ledarskapet inom offentlig sektor. Det är många engagerade (eldsjälar) med mig som stångar pannan blodig mot väggen med jämna mellanrum. Som säger ”nu skiter jag i det här” och går hem. Som nästa dag står där längst fram och vill göra till det bättre för det samhälle vi lever i.

germ-2871773_1920

 

Det känns som en gammal norm ekar från gamla tider, alla är ersättningsbara inom offentlig sektor. Det är sorgligt. För jag tror att vi behöver ta vara på alla kompetens, gammal som ny. Och jag tror egentligen inte att jag är för engagerad. Jag har bara så mycket att tillföra, både kunskap och driv som kommer av sig när stuprör och annat kommer i vägen. Precis som för många av mina kollegor. Så på måndag kör vi igen. Det finns inget alternativ.

Kategorier
förändring ledarskap mål organisation

Strategi, förändringsledning och kossor

I morse läste jag en intressant artikel om strategiskt arbete. Jag fastnade speciellt för punkt tre då jag arbetat statligt och offentligt de sista åren. Ett enormt spännande fält där behovsbilden är  både tydlig och gemensam på många håll.

”The traditional strategic planning process does not match the speed with which the market is moving and likely needs to be reinvented. The process is too infrequent, and it takes too long to complete.”

Men vänta nu.Offentlig sektor har väl ingen koppling till marknaden? Jag vill bestämt hävda att koppling finns och den är stark. I den värld vi lever i nu har offentlighetens roll som institution blivit förändrad av den enkla anledning att den inte är förändrad. Precis allt annat är förändrat och det är hög tid för offentlig anpassning. Det gäller så väl förhållningssätt till strategier som förmåga att vårda relationer med medborgare, partners, intressenter och andra aktörer. Vi kan inte längre säga att man behöver inga planer för de ligger bara på hyllan. Det är oerhört ansvarslöst.

När jag funderat vidare en stund på artikeln kom ordet motsträvigt upp i mitt huvud. Anledning oklar men fri för tolkning. Jag googlade om det fanns någon bild och blev aningens besviken då en kossa dök upp. Men..allt är ju relativt och jag valde genast att identifiera mig med en ko för att starta dagen med glimten i ögat. En motsträvig kossa (ogillar stuprör) som vet att gräset är grönare på andra sidan, när vi arbetat vidare med att ställa om offentliga verksamheter till vad det förtjänar att vara. Moderna, lättfotade och förtroendeingivande.

Än gladare blev jag när eftermiddagens mötte var tillsammans med en hel flock ko…nej, jag menar likasinnade. Ni hajar. Alliera er med de som ger kraft, kavla upp ärmarna och jobba vidare.

Ps. Kor är ju inte bara heliga (i Indien). De är starka, envisa och förtjusande också.

pexels-photo-382166.jpeg
Foto av Jahoo Clouseau på Pexels.com

 

Kategorier
entreprenörskap förändring ledarskap mod organisation

Dags att kasta omkull rådande sanningar?

Markören står ilsket och blinkar i rubrik-rutan där det står Titel…helt utan närvaro trycker jag på delete flera gånger. Word-press svarar om möjligt ännu mer ilsket, du har inte skrivit något ännu.

Jag suckar och tänker att det nu jag ska ta mig an det där ordet som hängt i mina tankar i månader nu. Fast egentligen mycket längre än så. Typ 10 år. Det är ett vackert ord. Som vi borde prata mycket mer om i Sverige. Framför allt inom offentlig sektor. För mig är det ett ord som lockar och förför. För andra är det ord som är mycket besvärande. I den tid vi lever i med osäkerhet, förändrade marknader och falsk information kan man kanske tycka att vi inte heller behöver det ordet.

Men det är precis tvärt om. Vi behöver. Disruptiv. Kasta omkull rådande sanningar. Våga göra nytt.

Det är ett öppet fönster för att justera hur vi gör saker och ting till det bättre. Och för att göra det behövs att ledare är effektiva i fler avseenden än kostnad. Vi behöver ledare som är beredda på att ett försök inte alltid lyckas. Ledare som reser sig igen, tar lärdom och påbörjar ett nytt försök. Ledare som ser att resursfördelning handlar om mer saker än ekonomisk kostnad. Som ser att medborgaren är en kund. Att den bredvid är ens partner oavsett geografisk position och strukturella gränser.

Världen är som bekant inte som förr. Då kan vi inte heller göra som förr. Genom att de offentliga organisationerna blir mer entreprenöriella i utformning och i sitt görande torde också erbjudandet till kunden, medborgaren bli långt bättre och anpassat mot för vad det är idag. Jag tror offentlig sektor skulle må bättre av en disruptiv faktor som bidrar till tajtare beslut, uppbrutna silos och inte minst gladare kunder. En ny modell helt enkelt.

Fast vad vet jag som mest är utanför boxen och springer. Pratade med likasinnade om dagen. De jobbar med utveckling och teknologi och föreslog en innovationssprint. Tänk vad spännande att få låsa in beslutsfattarna några dagar…joråsåatt…fortsättning följer nog.

Och till sist. Idag tänker jag bara lite högt kring förändring och utveckling. Jag vet att det finns enastående delar av organisationer och så klart ledare som når genom precis allt brus. Även i offentliga organisationer. Men varför nöja sig med delar när man kan få hela? post-its-1875512_1280 (1)

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mål organisation

Vad signalerar effektivare för dig?

Idag kom effektivitet på tal. Eller rättare sagt var det jag som anmärkte på att det är för många som böjer på ordet. Effektivare anser jag vara vedertaget, framför allt inom myndigheters språk. Det finner jag trist ur två perspektiv. Dels anser jag inte att man kan böja effektiv. Antingen så är du effektiv eller så kan du bli mer effektiv.

Sedan känns det som att effektivare signalerar mellanmjök. Och det är förhållandevis svårt att mäta något som är effektivare. I tider när digitalisering och nedskärningar turas om att ta plats i ledningsrummen växer en tanke hos mig. Och det är inte effektivitet, eller ”effektivare”. Jag tänker snarare på mekanik. Som jag skrev i förra inlägget kräver nya tider nya metoder. Men i vår iver att rätta till och skapa just effektivitet ser jag en stor risk att det bara blir mekanik eller luftslott. Raka rör, centraliserade organisationer och hierarkisk struktur. En form som inte gynnar innovation och lärande. Risk för inlåsning alltså.

Vad är det då som gör en organisation framgångsrik? – Projekt? Försäljning? Ekonomi? Grym marknadsföring?

Nej, det är arbetsplatsens kultur som är fundamentet och det är människor, medarbetare som frigör magin. Magin att skapa lösningar på de behov av effektivitet som finns. Det som behövs för detta kostar inte så mycket. Trygghet, användarfokus och horisontella processer. Rakt igenom. Inte upp ifrån och ner.

Ni har hört många säga det. Kulturen som värdeskapare. Jag säger, underskatta aldrig det! Organisationen som jobbar med att skapa värde på fler sätt än en produkt eller tjänst. Jag tycker vi lämnar mellanmjölken nu och och tillåter oss bli nyskapande och om vi är riktigt modiga…bäst! Inte effektivare.

christmas-2910468_1280

 

 

Kategorier
egensinning förändring ledarskap organisation

Mitt i språnget

Jag tänkte våga mig på en liten reflektion kring att jobba i en politisk organisation. Somliga må tycka att det bör man inte göra…kanske till och med ska inte göra, för att undvika trampa någon på tårna.

Men grejen är ju den att det har varit oerhört intressant! Jag har sällan lärt mig så mycket på jobbet som just på detta jobb. Jag blev placerad mitt på den enhet som hanterar allt bakom kulisserna i vårt demokratiska system. Syftet var att starta processen med en ny nämnd kopplat till mitt uppdrag. Till min hjälp har jag haft skrivtekniska experter (sekreterare och sakkunniga) som ser till att alla politiska beslut och bedömningar kommer fram på rätt sätt. Deras förmåga och engagemang är helt exceptionellt och jag vill verkligen tro att våra politiker (och alla andra så klart) förstår vidden av denna insats. Det är i denna verkstad som vi formar samhället, inte genom att säga ja eller nej. Det är en fantastisk lärdom att ha med sig.

Det är inte bara en allmän summering om kompetenta kollegor. Jag är mitt i språnget och tar mig tid att fundera varför jag valde att söka ett näst intill omöjligt uppdrag. Att jag inte kunde förmå dem att se styrkan i samhandling må svida men det har också gjort att jag trimmat min argumentation lite till. Att jag vänt på mossiga stenar har gjort att jag fått använda mitt ledarskap.

adventure-1868817__340.jpg

Betydelsen av att ha ett fungerande eller åtminstone existerande back-office, eller i detta sammanhang även kallat, kansli ska inte underskattas. Lika ledes ska behovsstyrt inte förväxlas med exekutiv förmåga. För att göra något av de behov som finns behöver man ta ut riktningen och utan mål, så blir det inga mål. Även om ingen sagt ja eller nej kopplat till mitt mitt uppdrag så talar tystnaden ett språk också.

Men på något vis känner jag mig rik. Definitivt lite äldre och med ett grymt uthålligt tålamod. Jag är mitt i språnget. Jag vill lära mer, göra mer. När jag landar så får vi se om det blir mer eller mindre av dessa inlägg.

Ps. Om jag råkat trampa på någons tå ber jag om ursäkt och skyller på en gammal chef jag haft som uppmuntrade till denna typ av reflektion.

 

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap organisation

Att göra det som man inte gör

Det var så välkommet när han sa det, ”jag jobbar egentligen med det vi inte gör”, som inledning på en dagslång utbildning om digitalisering och vilka verktyg som kan användas.

Och jag kände att åren som jag arbetat med förändring och utbildning helt plötsligt fick en ny färg och innebörd. Att göra det som man inte gör är ju den, eller de insatser som driver förändringen. Och förändring behöver vi ha i flera avseenden. Mina bästa tips för att göra det som man inte gör är tämligen enkla.

  • Identifiera spelplanen i organisationen – vart finns mandat för frågorna? Vem är mottagare? Utan dessa hörnflaggor kan det bli svårt men början är hälften av det hela. Alltså har du ingen hörnflagga alls, börja bygg ett lag så kan mandatet växa fram.
  • Följ reglerna (både uttalade och outtalade) i organisationen – då blir det lättare med förankringen av nya insatser. Det är alltid viktigt att visa respekt för de som skapat bottenplattan i verksamheten. Tanka av kunskap, erfarenhet och lär in organisationens styrdokument.
  • Lägg ihop oväntade processer – de metoder som driver verksamheten läggs ihop med nya sätt, det skapar lärande. Det är själva essensen av att jobba med det man inte gör.

Det finns lite olika argument som brukar uppstå när det okända möter det beprövade. Till exempel chefen som bestämt hävdar att ”vi jobbar faktiskt inte med utveckling” och håller så hårt i regler, lagar och förordningar att knogarna vitnar. Och visst är det så att vissa regelverk eller uppdrag går inte att ändra på. Men man kanske kan sätta saker och ting i nya sammanhang.

Det gör inte så ont att göra det man inte gör och det kan det få fantastiska resultat 🙂 Jag känner mig helt enkelt redo för en ny vecka där jag ofta jobbar med både det okända och det beprövade!

coffee-2564947_1920

 

Kategorier
kunskap lärande processer ledarskap organisation

Att bygga från grunden

En grund kan se så olika ut tänker jag medans tankarna vandrar till torpargrunden på det hus jag tidigare ägde. Så oerhört stabil men också rätt känslig om den inte omhändertogs på rätt sätt. Som nyblivna och entusiastiska husägare fick vi göra en snabb åtgärd med avfuktare och tätning med mera. Det var en suverän investering men det var ju inte vad jag skulle skriva om. Bara en liknelse till hur man bygger verksamhet.

Jag läste en så inspirerande artikel i veckan. Det handlar om en av våra stora hotellkedjor (Scandic) som nu ska bygga en helt ny lärandekultur.

love-1100261_640

”Det blir digitalt lärande, rakt in i mobiltelefonen. Vi sätter en ny lärandekultur just nu, med motto ”five minutes learning a day”.

Och det som gör mig både glad och inspirerad är att mycket, om inte allt, av deras satsning sker med de anställda i fokus. Och nej, en app löser inte allt men det är ett kraftfullt verktyg som både kan effektivisera arbetet och stimulera medarbetaren samtidigt.

”Det kräver en kultur där man faktiskt får testa, göra fel och göra om”

Vi lär alla på olika sätt. Om det finns behov av att skapa en sund kultur med bra värderingar så räcker det inte med att skriva en policy och hänga upp på väggen eller lägga på hyllan. Det ger inte tillräckligt med information om hur ska man efterleva den. Eller hur jag kan lära om ett nytt ämnesområde inom verksamheten. Och ska vi vara krass…vi gör inte alltid som ledaren säger. Men vi gör gärna som ledaren gör. Ledarskapet är centralt!

Att våga sig på att inte bara skapa en ny lärandekultur, utan också göra det med digitala verktyg är välkommet, det är det som bygger verksamheten från grunden.

Tänk om utbildningsdesign, learnability och lärande processer blir det som trendar under nästa år? Finns det fler företag och organisationer som nu kommer gå i Scandics fotspår? Jag hoppas verkligen det.

(Jag smyger också in ett tack till tidningen Chef som alltid levererar så läsvärda artiklar. Klicka gärna på länken ovan och läs mer.)