Kategorier
ledarskap mål mod motivation

Allt har sin tid

Jag och mina tjejer flyttade till Jämtland och Östersund 2014 och jag minns vart jag satt när jag startade om bloggen. Det var i vår första i lägenhet i köket, delvis möblerad i andra hand, med fruktansvärda köksstolar som inramning. Tjejerna åkte till sin pappa över julen och jag ville som vanligt göra mig hörd. Och ha en hobby.

Allt har sin tid och sedan dess har mycket vatten runnit under broarna som man brukar säga. Efter det här året har jag svårt att summera på annat sätt än att utan lärande ledarskap som både hobby, ansats i yrket och som överlevnad hade jag aldrig klarat det som jag har gjort.

Det är tre saker jag som jag vill lyfta specifik 2021 och som en hyllning till mina rötter i Umeå. Vi pratade om VED på projektledarutbildningen. Vilja, Engagemang och Drivkraft.

Jag bankade in VED redan 2004 😄

Vilja – att aldrig ge upp tron på en bättre tillvaro. Trots två operationer och en strålbehandling.

Engagemang – jag tappade den här punkten helt efter 3 år i offentlig verksamhet. Jag kan inte kortfattat beskriva hur detta förändrat mig som person och hur jag ser på politik. Inte heller hur vi tid efter tid låter skattemedel gå till spillo. Engagemanget fick istället gå till att kriga för mitt barns rätt till anpassad utbildning. Det senare blev en framgång.

Drivkraft – att ständigt och aktivt söka efter möjligheter med hjälp av viljan. Jag fick nytt jobb utanför länet till slut och är så oerhört tacksam.

Det har varit omtumlande det här året, faktiskt mer än vad jag kan beskriva. Men nu är jag fri, stark och sugen på nya äventyr. Tack vare att digitaliseringen tog fart kan jag jobba hemifrån med färre antal resor. Trivsamt som tusan!

Det blir ingen trendspaning i år men jag kan utan problem återbruka 2019 års inlägg. En del har redan skett men det finns lite kvar att jobba vidare på…

Håll fortsatt avstånd och njut av årets sista dagar. Det tänker jag i alla fall jag göra 🙂

Kategorier
förändring ledarskap motivation organisation

För engagerad?

Huvudvärken var påtaglig när jag begav mig hemåt efter förmiddagens långa möte. Jag hade tappat räkningen på hur många gånger jag ställde mig själv frågan, ”är jag för engagerad?”. Känslan av att vara dränerad höll i sig några timmar och sakta börjar jag kunna fokusera igen. Jag mind-mappar ofta när jag vill lära mig något. Skriver upp nyckelord och drar lite pilar. Försöker dra slutsatser och se samband, både kända och okända.

När det kommer till dagens rubrik, engagemang, kopplar jag det till ansvar å ena sidan och målkonflikt å andra sidan. Ur engagemanget föds ofta ett naturligt ansvarstagande. Man tar initiativ och försöker skapa nytta. Inte heller helt ovanligt att här föds många informella ledare fram. Från engagemang till ledarskap, ett steg som är viktigt i alla avseenden. Tyvärr är det inte ett enkelt steg för precis som jag skrev i förra inlägget finns många gånger en inbyggd diskrepans.

Engagemanget behöver finnas rätt sammanhang. Rätt värdegrund. Tas till vara på och utvecklas. Inte invecklas. Eller för all del avvecklas.

Många av mina senaste inlägg har kommit att handla om offentlig sektor på senaste. Skälet är enkelt. Jag är stolt att tillhöra ”kåren”. Under rätt många år har jag upplevt att det varit lite ”fult” att jobba offentligt. Men med åren har jag släppt det. Jag är nu mer stolt och drivs av att göra skillnad i verkställighet som gynnar medborgaren.

Men. Vi (jag menar verkligen alla) behöver fixa till detta med värdegrunden och ledarskapet inom offentlig sektor. Det är många engagerade (eldsjälar) med mig som stångar pannan blodig mot väggen med jämna mellanrum. Som säger ”nu skiter jag i det här” och går hem. Som nästa dag står där längst fram och vill göra till det bättre för det samhälle vi lever i.

germ-2871773_1920

 

Det känns som en gammal norm ekar från gamla tider, alla är ersättningsbara inom offentlig sektor. Det är sorgligt. För jag tror att vi behöver ta vara på alla kompetens, gammal som ny. Och jag tror egentligen inte att jag är för engagerad. Jag har bara så mycket att tillföra, både kunskap och driv som kommer av sig när stuprör och annat kommer i vägen. Precis som för många av mina kollegor. Så på måndag kör vi igen. Det finns inget alternativ.

Kategorier
ledarskap mål mod

Vad påverkar ditt engagemang?

Skiljelinjen mellan vad som förpliktigar och vad som är roligt kan i vissa avseenden vara knivskarp och ibland suddig som en grumlig lerpöl. Jag tänker det ligger i betraktarens ögon men det är också det som fascinerar mig mest. Vad är det som avgör människans val till hur man agerar. Går jag in i ett åtagande med bitterhet, tveksamhet eller gör jag det med intresse och nyfikenhet?

Oavsett vilket så har behovet av tydligt ledarskap aldrig varit viktigare. Att få bli övertygad så pass att det spelar ingen roll hur vägen fram ser ut. Att bidra till ett lagbygge som med sunda värderingar vill nå ett större mål än det som jag själv först tänkte på. Att känna att alla bidrag är välkomna, stora som små. Man behöver inte alltid gå först men man kan gå tillsammans. Det handlar om att jacka ihop små och stora kuggar till ett fungerande hjul.

Och det spelar ju egentligen ingen roll om det är på arbetsplatsen, i en förening eller samhället i stort tänker jag. Många tvekar, en del känner hopplöshet. En del är bitter och andra missnöjda. Rädda. Jag blir fascinerad och matt när jag läser vissa trådar i sociala medier. Drivet bakom hat och hot. Det ska inte vara så här, vi kan bättre.

Att lyfta fram ledarskap och tydliga röster är egentligen inte plikt eller nöje. Det är absolut nödvändigt just nu. Vilken ledare, känd som okänd, har inspirerat dig till att känna glädje i engagemang? Finns det någon som gör att du glömmer det som förpliktigar och bara kastar dig ut i det okända för att skapa nya stordåd?

Har du ingen sådan ledare runt om dig, sök reda på din källa till inspiration. Det är en investering på alla sätt.

thumb-1013968_640

 

 

 

 

 

Kategorier
förändring ledarskap mål mod motivation

Man kan alltid lära sig mer

Jag tänkte berätta lite om en för mig nygammal fast väldigt medveten satsning. Tack vare några kloka och snabbt utbytta ord med kollega styrde jag i höstas stegen mot ett möte med Centerpartiets nomineringskommitté i Östersund. I vanlig ordning utan koll på alla detaljer. Jag visste ju bara att jag funderat på detta i väldigt många år.

Det blev ett inspirerande möte. Jag log faktiskt när jag gick hem. Att prata företagande, skola och lusten att påverka i en timme gav en efterlängtad kick. Fast även om det var ett möte med nomineringskommittén var det ändå svårt att sätta ord på mina egna förväntningar. Vad skulle detta leda till liksom?

Det gick några månader och nu vet jag. Det ledde till att jag ligger på en föreslagen 16:de plats för Centerpartiets kommunlista i Östersund. Stämman i slutet av januari avgör utfallet i sin helhet. Och varför då denna satsning? Egentligen är det så pass enkelt som Gandhis ord, ”be the change you want to see in the world”. Jag kan inte förvänta mig att någon annan tar ansvar för att göra världen (och i detta fallet kommunen) till något bättre. Jag vill bidra. Det var av samma anledning som jag blev ambassadör för kvinnors företagande för 10 år sedan. Eller varför jag engagerade mig i JCI (juniorhandelskammaren). Eller varför jag ska föreläsa igen. Och så vidare. Men jag kan ju inte allt om politik kanske man tänker nu. Helt sant, men jag kan däremot mycket om mina sakområden. Och jag är bra på strategifrågor och ledarskap. Resten kan och vill jag lära mig. Man kan alltid lära sig mer!

Som mamma till två döttrar, varav den ena utbrister ”Vad coolt” när jag berättade om ovanstående, är det faktiskt en ynnest. Att så med ena foten på väg in i politiken. Att visa att vi kan göra skillnad genom att ge av sin tid och sitt engagemang (lika viktigt oavsett partifärg). Det kommer bli ett turbulent valår helt säkert. Och jag är helt säker på att det behövs ett nytt ledarskap.

Fortsättning följer.

woman-2692437_1280

 

 

 

Kategorier
entreprenörskap ledarskap mål mod

Skäl till självrannsakan

Ibland möter man dem. Ibland inte. Det beror lite på situationen och så klart personen. Om man vågar och vill göra en självrannsakan. För det handlar om att möta sig själv och se om man gör rätt, om man tänker rätt. Men vem vet om man tänker rätt kanske du nu tänker?

Jag utgår från att så länge man har sina mål och visioner, hälsan och någon form av positiv upplevelse i självrannsakan finns det inget annat än att fortsätta framåt. Jobba hårt, njut i stunden och se till att skaffa belöningar. Blir det obalans blir det åtgärd och det är bara du som vet. Men det krävs att man är närvarande och vågar möta sig själv.

Efter några dygn med rejält sjuk dotter så kommer mina skäl till självrannsakan upp. Tvivlet. Att som ensamstående kvinna jobba heltid, starta företag på sidan om, fotbollsengagerad, politiskt engagerad (ja, det är planen)..går det verkligen? Ska jag verkligen? Och varje gång åker jag ner i en slags avgrund av tvivel så kommer också upp lite starkare, lite modigare. Nej, det är inte lätt alls. Att göra många saker, återhämta sig och fortsätta jobba hårt.

Men det går. Det är roligt och det visar också för mina döttrar att det är andra tider nu. Att man kan skaffa sig en tillvaro som man trivs med. Göra skillnad genom att agera föredömligt. Jag tror det behövs på alla sätt. Inte för mina döttrar utan på alla sätt. Bättre ledare skapar bättre samhällen.

Nu har jag vågat skriva om en av mina största bovar. Tvivlet. Laddar om. Tar nästa steg. Tack för att du läser.

stickies-2852375_1920

Kategorier
ledarskap mål motivation

Våga gilla!

Vågar vi släppa lös och hänge oss åt det vi gillar mest? Passionerade personer och drivna doers, eldsjälar och sammanhållare..ibland känns det som om ett filter ligger i vägen. Fler krafter kan komma lös, helt säkert. Min upplevelse är dock att det ligger ett filter i vägen många gånger. Att man funderar mer på vad andra tycker än vad man själv gillar.

Våga gilla. Våga hänge dig. Om man ger så får man. För med glädje kommer man långt.

Och varför denna tanke? Idag fick jag åter igen anledning att fundera på hur och varför jag kommer i vissa lite udda situationer. Jag blev uppringd av en journalist för eventuell medverkan i ett inslag. På Ekot. Ja, det riktiga Ekot.

Det kändes länge som ett skämt men frågorna var både relevanta och lite svåra. Jag blev ombedd att svara på hur jag som fotbollstränare, tillika ungdomsledare upplevde resursfördelning inom ungdomsfotbollen, kopplat till landslagets match i morgon. Jorå, det var stora penseldrag. Och jag tänker att oavsett anledning, upprinnelse och utfall kring den intervjun fick jag prata lite om det jag brinner mest för. Att skapa förutsättningar för tjejer som vill spela boll, att utveckla dem som personer, att hjälpa dem vidare och bli starka både på insidan och utsidan.

Jag är jättestolt fotbollstränare och ser framemot vad som kommer. Och jag vill verkligen passa att peppa dig att våga gilla. Våga hänge dig. Man får så mycket tillbaka. Det gör gott!

girl-2051553_960_720

Och nästa gång så tänker jag att tjejerna på bilden ger järnet på fotbollsplanen 😉

 

Kategorier
ledarskap organisation

Olika motorer

Efter en välförtjänt vila är det dags att ta sig an 2017. Och givetvis börjar jag på en fredag som egentligen är en söndag. Eller var det tvärt om? En blir dagavild men oavsett vilket så funderade jag lite på det där med engagemang.

Under den gångna hösten hade jag flera samtal med unga tjejer om olika motorer. Och det handlar inte om bilar. Det handlar om engagemang och viljan att prestera. Vid olika tillfällen fick jag förklara vikten av att göra saker för att man älskart! För att man helt enkelt gillar och är engagerad. Och inte för att man måste. Jag vill egentligen inte ha dessa samtal för tjejerna är för unga för att ens behöva fundera på prestation. Men det är så himla viktigt att vi snackar om hur bra det blir när vi låta rätt motor föra en framåt. Prestationsmotorn blir ju lite som en Mustang i öknen. Det är bara roligt en kort stund.

car-1465433_1280

Lika viktigt som vi möter dessa prestationsdrivna unga tjejer är det också att vi pratar om hur prestation och drivkraft tas emot i våra organisationer. Att vi lägger en struktur där det finns utrymme för att vilja. Att skapa och leverera. Lyckligtvis är ju detta ett arbete som ofta pågår hos företag och organisationer. Men…jag kan nog tycka att det finns en bit kvar. Jante-motorn lever den också.

Låt oss jobba för att 2017 blir det år då kunskapsdrivna, prestigelösa organisationer skåpar ut allt gammalt! Och låt 2017 bli det år då unga tjejer vet att det är okej att bli bäst men utan prestationsångest.

Nu kör vi!