Kategorier
entreprenörskap lärande processer ledarskap mål

Årets branschdag

Lite sedvanligt trött begav vi oss till årets branschdag. Jag och min medresenär, tillika dotter, längs den livsnerv som finns kvar i inlandet. E45. Mora tur och retur över dagen. Och nej, det var inte tal om någon cool branschdag på flott konferensställe. Det var bara en dag med många mil och tillfälle att utvärdera och tänka igenom årets första halva.

Som egen företagare har jag möjligheten att skapa mina egna lärande processer och detta sker oftast då kollektivtrafiken lyser med sin frånvaro och barnen ska åka till sin pappa många mil söderut. Under årets branschdag kunde jag konstatera att mitt företag gjort sitt första uppdrag, samt etablerat kontakt för fler uppdrag till hösten.

Jag har startat min politiska resa och blivit styrelseledamot. Något som jag faktiskt saknat. Vart jag landar i allt detta får vi väl se. Men det är fantastiskt att möta engagerade och kompetenta partivänner. Det ger så mycket hopp om kommande tider. Igenom detta fick jag nöjet att träffa Annie Lööf också. Så oerhört sympatisk och närvarande!

Men det bästa med årets branschdag var kanske ändå att jag insåg att jag under början på 2018 gjort saker som jag är stolt över, både i jobb och privat. Och genom detta blir det så klart både lättare och roligare att fortsätta framåt, åtminstone som kombinatör. (Anställd plus företagare=kombinerad tillvaro). Genom att jag lyckas kombinera mina kärnämnen och intressen i alla led kan jag också se nya utmaningar som väntar runt hörnet. Att lära mer, knåda på invanda sanningar och göra bra resultat…ja, helt säkert kommer roliga saker ske även under resten av 2018.

Det är däremot inte lika roligt att år efter år se 45:an förfalla. Det är en väg som fascinerar mig lika mycket som den är sprucken. Och på sätt och vis delar den också vår tillvaro likväl som den berättar en historia som vi ofta glömmer. Vilka levnadsöden som format bygden. Förutsättningarna skiljer sig åt för både boende och företagare, beroende på var du bor. Det behöver vi jobba vidare med, kanske något att återkomma kring längre fram.

Underskatta aldrig kraften i enkelheten – Robin Sharma 

Kategorier
kunskap ledarskap mål motivation

Lärande processer

I slutet på förra veckan hände något som var lite oväntat för mig. Helt plötsligt relaterade en kollega till min blogg mitt under pågående möte. Och det låter kanske lite märkligt men jag brukar inte riktigt tänka på det. Att min blogg används…tänkte nog mer att jag gillar att skriva.

Men saken var ju den att kollegan hade börjat identifierat sina egna lärande processer. Sina vad, varför och hur och kollegan kopplade det till sina insatser. Oj och wow tänkte jag. Kan jag tända en stjärna i detta betyder det väldigt mycket. För det händer ju ibland att den mest beprövade och erfarne ledaren föredrar att diskutera hårdfakta och mätbara utfall. Det är liksom enklare än att mäta en lärande process. Men detta är också vad som skiljer framgång från stagnation tänker jag.

”Människor jobbar för människor – inte för företag.” (Don Carr)

När jag vill utvecklas i min roll är jag beroende av interaktionen med andra. Samspelet, mötet och dialogen är fundament för mina lärande processer. Det är då min kunskap blir stimulerad och det stärker förmågan till leverans och bra resultat. För mig är detta helt självklart.

Efter att ha tänkt på hur min kollega relaterade till inlägget om min vardag som processledare fick jag själv lite nya perspektiv som landade i att mina egna mål behöver uppdateras. Lusten att lära nytt och mer vaknade igen! Och jag har lärt mig att jag relaterar hellre till ord efter att mina barn gav mig en Snapchatprofil. Och nej, ni behöver inte adda mig där riktigt ännu 😉

31143849_10211596382010058_3425615539618185216_n

Fortsättning följer så klart. Men till dess fundera gärna på vad just du relaterar till när det handlar om utveckling och lärande 🙂

Kategorier
lärande processer ledarskap organisation

Att avrunda kreativt ger mersmak

När semestern är en armlängd bort kändes det skönt att avrunda med en diskussion om pågående kunskapssatsning på jobbet. Och det blev tämligen kreativt. Vi pratade om betydelsen av fungerande processer i arbetet. Inte bara för målgruppen utan även för oss. Fast i mer i ordalag som,

”det finns alltid en mottagare”

”det tar inte slut” samt

”den har många kompisar längs vägen”

Att arbeta med processer är kanske det viktigaste man kan göra, speciellt i samband med förändring och utveckling. Men det är också ett hantverk som kräver tålamod, finlir och implementering. Dagens diskussion gav en känsla av att det blir spännande arbete till hösten.

Men först, jag vill passa på att önska er en fantastisk sommar. Jag startade den här bloggen för ett halvår sedan och hade nog inte vågat tro så pass mycket läsare. Till hösten väntar några nyheter och mer fokus på lärande processer här på bloggen!

Välkommen tillbaka då.

Ps. Kom ihåg att investera klokt när det kommer till Sambandscentralen 🙂

rest-52495_640

Kategorier
förändring kunskap lärande processer

Leverans eller leverans?

Vi befinner oss i ett informationssamhälle där kunskap förhoppningsvis är på väg att värderas med nya perspektiv. Kunskapsdrivet, forskning, öppna data, transparent, learnability och allt det där. Jakten på det moderna där den nya generationen ska fastna och leverera. love-1100261_640Men så kommer vi till det där med att leverera och vara kunskapsdrivna samtidigt. För att lägga fram en rapport eller hålla en utbildning är bara en av många aktiviteter som man gör i en kunskapsdriven organisation. Och det är så viktigt att lära både genom att använda befintlig kunskap men också att tillföra nya kunskap. Många gör det redan på ett förtjänstfullt sätt men många kan också utveckla detta arbete genom att ha tydligare syfte. Att lyfta leveransen genom att definiera hur kunskapen kan användas utanför gruppen, utanför organisation.

Det är kunskapsdrivet rakt igenom och det ger ett helt annat värde till både leverans och till samhället. Vi behöver jobba med att sätta kunskap i rätt kontext så det gynnar fler. Men det var ju någon som sa, kunskap är makt (i ett negativt avseende) och visst är det så. Kunskap är makt men just därför har vi faktiskt också chansen att forma det kunskapssamhälle vi ändå har ena foten i.

Skapa kunskap, sprid kunskap och du får med ens nya värdeskapande leveranser.

Kategorier
lärande processer ledarskap mål mod omvärld organisation

Och vad jobbar du med?

”Ibland drar jag mig faktiskt för att berätta vad jag arbetar med”..sa den rutinerade konsulten i en diskussion om hur man kan arbeta för att utveckla både verksamhet och omkringliggande system. Och jag vet för jag har också varit konsult i egen regi. Jag tycker det är så ledsamt att höra att det liksom inte kommit längre. För visst finns det många riktigt dåliga konsulter som inte har vare sig social kompetens eller knappt någon kompetens alls men det gäller inte alla.

Jag tänker så här. Hur ska vi någonsin kunna utveckla lärande, verksamhet och personer om vi inte låter kunniga personer med objektivitet titta på verksamheten? Hur ska vi kunna skapa de nya organisationerna om vi inte tillför flöden med kunskap, omvärld och värdegrund som taktar med verksamhetsmålen? Jag tycker det är superviktigt att en konsult kan komma in och göra ett effektfullt uppdrag som leder verksamheten vidare. Men…det kräver så klart att beställarrollen är klarsynt, tydlig och skarp. Och känt sedan länge är att det inte alltid funkar så.

Utan att fördjupa mig i det sistnämnda så tycker jag att förhållningssättet till konsulter kan vara lite generaliserande. För hur 17 ska vi kunna vara transparenta och lärande utan att tillföra ny input. Och det är dags att vi släpper sargen och skapar den bästa organisationen. Många nya lag och spelare sitter i omklädningsrummet och väntar. Till detta krävs resurser och lärande. Och en gärna konsult som stolt kan berätta om det fantastiska uppdrag som hen genomfört. Det bidrar i sin tur så klart till lärande och ytterligare erfarenheter.

En positiv spiral helt enkelt! Och massor med Glad påsk önskas 🙂

spiral-1962819_640

 

 

Kategorier
kunskap ledarskap mod organisation

Att lägga resurser i vågskålen

Jag har alltid betraktat det där med ålder lite oviktigt. För visso kommer det väl ett och annat tant-skämt när man passerat 40-sträcket men med glimten i ögat. Men nu sitter jag ändå här och tänker att jag ändå lärt mig något under de sista 10 åren där fokus legat på projekt, processer och förändringar. Inte minst för att jag hushåller med mina egna resurser på ett bättre sätt.

Och hur gör vi egentligen när det handlar om att fördela resurserna? Inte bara arbetstimmar utan också det där med kunskap och engagemang. På jobbet har jag fokus på en lite komplex planering av nya processer som både ligger i linje och projekt. Ny kunskap förväntas förädla gammal vetskap och i vågskålen ligger nya insatser i förhållande till beprövade metoder. Då jag ännu inte jobbar heltid efter mitt rygghaveri är det extra spännande då jag vill nytta mitt fulla engagemang på halv arbetstid.

Men oavsett, en rätt hanterad kunskapsprocess är alltid rätt att prioritera. Det ger en arena där motstånd kan bli till energi och vetskap kan bli kunskap. En arena där ovanliga saker ska göras fast på ett vanligt sätt. Och till syvene och sist är det faktiskt att göra som är det viktiga.

Så tänk gärna kunskap, tänk långsiktigt och tänk en stor dos mod och handlingskraft när det kommer till resursfördelning. Oavsett om det handlar om beslut och planering på jobbet eller dig själv. Det är en  väldigt klok investering.

Ps..och tänka sig, jag valde bort en kväll på fotbollsplanen med världens bästa flicklag för att jag behövde landa mina tankar och vila min rygg. Det var min investering för både jobb och kommande säsong.

horizontal-1155878_640

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mål organisation

Vad gör du på transportsträckan?

Det går inte att bromsa i en uppförsbacke. Inte med laget, inte privat och inte i organisationen. Än mindre med bilen. Matcher ska vinnas, mål ska uppnås och leveranserna ska levereras. Däremot kan man befinna sig på en transportsträcka där flödet bör vara jämt och behagligt.

Vad gäller lärande processer och välmående organisationer finns det vinster att hämta hem om vi ser till att nyttja transportsträckorna lite mer. Verksamhetsåret är som bekant inte rakt. Och ibland kommer oförutsedda förändringar som påverkar driften. Investera klokt här. Se till att skapa flöden som stimulerar kunskap, samarbete och produktivitet när det blir lågsäsong eller andra former av avbrott. Var proaktiv helt enkelt.

Man kan alltid utveckla och lära sig något. Både som organisation och som person. Skapa digitala plattformar och tillgängliggör kurser på webben för jobbet. Tillgänglighet och struktur ger förutsättningar för kreativitet.  Ställ frågor till dig själv – vad har jag lärt mig av det här?Och med det följer engagemang och kraft att ta sig uppför backen. Och det är något som alla vinner på. Jag är möjligen gammaldags men jag ser gärna att ledaren, chefen tar täten här. Så klart har alla sitt ansvar oavsett backe eller transportsträcka men förebilder är viktigt!

Själv har jag till slut blivit trygg i att mina mål kommer uppnås även om det tar längre tid än jag förväntat. Tålamodet är ändå annorlunda. Kanske inte bättre men definitivt mer uthålligt ändå. Jag njuter faktiskt lite av min transportsträcka nu och jag har tid att väga mina erfarenheter mot nya inspel och ny kunskap. Det känns spännande!

Vad gör du på din transportsträcka?

road-220058_640

Kategorier
kunskap ledarskap motivation

Det där lilla extra

person-1245959_640

Årets slutspurt i Vasaloppet var en fenomenal uppvisning i att plocka fram det där lilla extra. Fast så litet är det ju så klart inte. Att tro stenhårt på sin egen förmåga i dimmor av smärta och leverera långt över de fysiska gränser man redan passerat.

Jag tycker det är oerhört fascinerande att lära mer om idrottsprestationer och högpresterande människor överlag. Hur man som individ kan träna upp sin mentala förmåga att nå nya nivåer. Om vi dock bortser från de världsstjärnor som du troligtvis tänker på nu så skulle jag vilja byta fokus lite grann.

Vad kan jag själv göra för att nå nya nivåer? Vad kan jag göra för att finna min egen överväxel? Behöver jag ens en överväxel om jag inte åker Vasaloppet?

Jag tror att varje människa och individ har det där lilla extra. Det är inget som få utvalda föds med. Däremot så är vi olika duktiga på att använda våra resurser och skills i olika sammanhang. Förutom att tro stenhårt på sin egen förmåga så är det några människor som samverkar med omgivningen i dessa sammanhang på ett fantastiskt sätt. Genom olika perioder av livet så nyttjar man sin verktygslåda på olika sätt. Därför är det också så viktigt att skapa lärande processer på arbetsplatsen. 

Vi tillbringar mycket tid på arbetet. Många gånger tar vi med oss jobbet hem också. Därför är det viktigt att vi lär oss att resurssätta oss själva. När ska jag gasa och bromsa? När är det rätt tillfälle och sätta in överväxeln inför en slutspurt eller leverans på gång. Det är lärande och i högsta grad ledande av dig själv. Och du kan. Massor!

Jag har valt att inte kliva på Blogg100 just av den anledningen. Även om jag vet att det skulle ge mig ett stort lärande så ligger mitt fokus på mig själv och min träning just nu. Men lita på att jag kommer fortsätta blogga ändå.

Tack för att du läser!

 

Kategorier
lärande processer ledarskap omvärld

Att kunna prioritera

one-way-street-1991865_640

En ledarens viktigaste egenskaper är att kunna prioritera efter hur hela bilden ser ut. Både för egen del men också för en verksamhet eller möjligen inom politiken. I förra veckan publicerade Lotta Gröning en krönika om Löfvens landsbygdsresa. Den som han skulle göra för att förstå väljarna utanför tullarna. Och för att förstå skulle han lyssna. Jag låter gärna Lottas krönika reda ut vad som hände men personligen tycker jag det blev så tydligt.

Det kan vara svårt att lyssna när man så gärna vill prata. Och hur ska man kunna se hela bilden om man inte lyssnar och lär? Jo, man gör ett val. Man skapar sig egna preferenser av vad den hela bilden består av och prioriterar därefter. Och som bekant blir det ofta skevt. Snedfördelade resurser och nya beslut som man behöver prata mer om. Att lyssna och lära åker liksom längre och längre ner på prioriteringslistan.

Likväl på företaget. Som tidningen Chef påvisade om chefers beslutsfattande nyligen,

”Hur kommer det sig att en människa som inte skulle fatta ett enda beslut utan att varje kommatecken är rätt i Excel-arket väljer att ligga med en kollega på julfesten? Trots att det varken är gynnsamt för gruppdynamiken eller affärerna på sikt?

Ett exempel med glimten i ögat förvisso men dock ändå. Läsvärt artikel som också visar på komplexiteten i att prioritera. Att se hela bilden. Att balansera intuitionen mot fakta.

Själv har jag lärt mig med åren att jag är oerhört känslostyrd och fattar bäst beslut när jag lyssnar mycket på magen men långt ifrån bara. Och jag vet att jag har ett stort behov att se mina insatser i ett större sammanhang, en helhet, men det ställer också krav på kommunikation och omvärldsanalys. Jag trivs men lär mig hela tiden!

Hur tänker du kring helheten? Orkar och vill du jobba med att sätta dina prioriteringar i ett större sammanhang? Vill du helst äta hela elefanten på en gång? Eller känns det bra så länge du får prata? Fundera lite på detta vet ja. Det här kan vara grunden till de långsiktiga lärande processer som kommer ta dig vidare.

Ps. jag har inte glömt att jag utlovat gästbloggare. Valde dock att prioritera på min egen helhet under en tid. Stay tuned 🙂

 

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap organisation

Att frigöra resurser

apple-256261_640

Det där med resurser är alltid lite intressant oavsett hur resurserna definieras. Jag tänker så här, för ett genomförande av en förändring eller möjligen utvecklingsinsats behövs oundvikligen resurser.

Traditionellt tänker många redan nu, nej – det går inte, det hinner vi (jag) inte. Då kan du som läsare också välja att sluta läsa nu.

För att genomföra en förändring behöver man frigöra resurser. Enkelt! Det behöver inte alltid vara stora mängder tid, pengar eller antal personer. Man kan också frigöra kompetens. Så mycket enklare och framför allt så kan det säkra upp en nödvändig implementering i verksamheten. Fokus på ”hur” likväl viktigt.

Det är fascinerande att i takt med att vår livssituation generellt förändras så är ändå kompetens ett bestående begrepp. Vi lever längre, byter jobb mer ofta, flyttar, jobbar i gig och har andra relationer men kunskapen är där oavsett och den kan blir både förlösande och mätbar om man hanterar det rätt. Och det finns som bekant många belägg för att vi är på väg in ett kunskapssamhälle.

Talangerna kommer att lämna de dinosaurier (organisationer) som inte gör plats för hungriga medarbetare med stor learnability. (Intressant artikel som verkligen visar på behovet av nyskapande i organisationerna!) Men varför vänta? Varför säger vi att initiativ är bra men vi gör det sedan? Varför säger vi jobba kunskap när vi gör den som enskild insats?

Personligen tror jag att den svenska modellen i detta fallet handlar om att inte sticka ut. Skynda er att frigöra resurser, och våga fatta beslut som leder till ökad learnability. Det är att skapa lärande långsiktiga processer och det är framtiden!

Redo?