Kategorier
förändring ledarskap mål mod motivation

Sparka in dörren till den framtid som är vår

Sommaren står för dörren samtidigt som begreppet post-corona börjar etsa sig fast allt tydligare. Det går allt fortare i mediabruset som avspeglar en ostadig tillvaro på många håll. Och mitt i det förväntas du som ledare fatta rätt beslut när digitalisering och andra externa påverkansfaktorer kastat omkull gamla rådande sanningar.

Jag har gått och klurat lite på detta. Vi har under så lång tid sagt att det sker förändringar, att vi måste anpassa beslutsfattande till omvärlden och våga en massa saker. För ca 10 år sedan hade jag och en före detta konsult-kollega långtgående planer på att skapa ett seminarium av speciellt slag. Det skulle heta Sparka in dörren till framtiden och handla om de behov av ledarskap vi såg. Tilltänkta föreläsare och personas på generationsledare var klara. Av någon anledning som jag inte minns blev det aldrig av. Men grejen är ju den att sett till ledarskapet har vi inte sparkat in dörren till framtiden ännu. Möjligen gläntat på den. Lite här och lite där. Men definitivt inte sparkat.

Det finns jobb att göra vad gäller ledarskap. Inte bara i offentlig sektor utan rent generellt, att hålla lågan vid liv. Att ge näring till mod, lärande och tajta beslut. Att vara transparent och lyhörd. Att se hela bilden och arbeta proaktivt. Att se var det brister och redo till åtgärder utan att ta över. Något annat kommer inte fungera när inkommande generation tar sin plats. Det är helt andra värden i pipen så att säga.

När chefer pratar om elefanten i rummet och säger att saker är svåra blir gehöret svalt. Om hen däremot sätter problemet i ett sammanhang och ber att man ska reflektera kring olika lösningar, då snackar vi ledarskap. Att man jobbar som ett lag.

Oavsett post-corona, digitalisering, galna presidenter, fallande börser och förändrade lagstiftningar måste vi alla ta ansvar och lyfta fram det ledarskap som gör skillnad. Det har aldrig varit viktigare. Sparka in dörren till den framtid som är vår.

(Men först – en skön, frisk och vilsam sommar 🙂

pexels-photo-1086113.jpeg
Foto av Samarth Singhai på Pexels.com

 

Kategorier
entreprenörskap förändring ledarskap mod organisation

Dags att kasta omkull rådande sanningar?

Markören står ilsket och blinkar i rubrik-rutan där det står Titel…helt utan närvaro trycker jag på delete flera gånger. Word-press svarar om möjligt ännu mer ilsket, du har inte skrivit något ännu.

Jag suckar och tänker att det nu jag ska ta mig an det där ordet som hängt i mina tankar i månader nu. Fast egentligen mycket längre än så. Typ 10 år. Det är ett vackert ord. Som vi borde prata mycket mer om i Sverige. Framför allt inom offentlig sektor. För mig är det ett ord som lockar och förför. För andra är det ord som är mycket besvärande. I den tid vi lever i med osäkerhet, förändrade marknader och falsk information kan man kanske tycka att vi inte heller behöver det ordet.

Men det är precis tvärt om. Vi behöver. Disruptiv. Kasta omkull rådande sanningar. Våga göra nytt.

Det är ett öppet fönster för att justera hur vi gör saker och ting till det bättre. Och för att göra det behövs att ledare är effektiva i fler avseenden än kostnad. Vi behöver ledare som är beredda på att ett försök inte alltid lyckas. Ledare som reser sig igen, tar lärdom och påbörjar ett nytt försök. Ledare som ser att resursfördelning handlar om mer saker än ekonomisk kostnad. Som ser att medborgaren är en kund. Att den bredvid är ens partner oavsett geografisk position och strukturella gränser.

Världen är som bekant inte som förr. Då kan vi inte heller göra som förr. Genom att de offentliga organisationerna blir mer entreprenöriella i utformning och i sitt görande torde också erbjudandet till kunden, medborgaren bli långt bättre och anpassat mot för vad det är idag. Jag tror offentlig sektor skulle må bättre av en disruptiv faktor som bidrar till tajtare beslut, uppbrutna silos och inte minst gladare kunder. En ny modell helt enkelt.

Fast vad vet jag som mest är utanför boxen och springer. Pratade med likasinnade om dagen. De jobbar med utveckling och teknologi och föreslog en innovationssprint. Tänk vad spännande att få låsa in beslutsfattarna några dagar…joråsåatt…fortsättning följer nog.

Och till sist. Idag tänker jag bara lite högt kring förändring och utveckling. Jag vet att det finns enastående delar av organisationer och så klart ledare som når genom precis allt brus. Även i offentliga organisationer. Men varför nöja sig med delar när man kan få hela? post-its-1875512_1280 (1)

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap

På tvären och technifik i ett kluster

Det är med lättad känsla och trötta fötter som jag räknar dagarna inför julledigheten. Det är ju inte bara året som ska stängas utan det är ett helt decennium. Sist det blev nytt decennium hade jag precis avslutat ett stort utbildningsprojekt i Malmö. Jag var gift, husägare och vad en del betraktade som framgångsrik entreprenör. Jo faktisk så blev jag intervjuad i lokal-tv i Värmland med epitetet framgångsrik företagare. Ler gott vid det minnet!

Nåja, från en tid till en annan. Sista decenniet har i huvudsak arbetsmässigt kommit att handla mycket om offentlig sektor. Utan man, hus och tv-inslag för all del men så mycket klokare ändå. Intresset för lärande kvarstår alltid och därav tänkte jag  ge mina bästa tips för ett framgångsrikt lärande nästa år.

  • På tvären.

Och nej, jag menar inte att du ska ställa dig och sura. Kollaborativt lärande borde vara ett stående inslag på varje veckomöte av många olika skäl. När besparingar och effektiviseringar duggar tätt är det desto viktigare att synliggöra kunskapen och dess lösningar som sker därefter. Och visst är det roligare att lösa ett problem med teknikern (som du så sällan möter) än med skrivbordsgrannen. Eller den där långa väntan på att chefen ska svara på din fundering.

  • Våga vara technifik!

I Sverige är vi som bekant lite vana att inte sticka ut och på något sätt vara magnifik. Däremot finns det inga regler kring teknik överhuvudtaget. Det är alltså öppet mål att lära sig allt om AR, VR och moderna arbetsverktyg. Använd till exempel My Analytics (Office365) för att planera dina dagar. Utmana teknik-folket på ditt företag genom att ställ massor av frågor. Varför då? Hur då? När då? Att bli technifik betyder inte att du måste läsa fem år på universitet. Det handlar mer om att våga lära sig nya saker. Och att sätta rätt teknik i rätt sammanhang. Så ta tillfället i akt och gläns med dina nya förmågor.

  • Tänk kluster

I takt med att kunskap kommer värderas högre och högre är det dags att börja tänka på kluster. Länken relaterar till kluster som IT-begrepp men jag föreslår att stora företag och organisationer reclamiar ordet till att fokusera på kunskapsdelning. Att vi klustrar oss efter funktioner och inte administrationer. I ett offentligt perspektiv skulle geografiska gränser suddas ut. Ett kluster kan bli en hub som förenar och förgrenar den kunskap som behövs i det digitala 20-talet. Det är egentligen bara vi själva som begränsar ett kunskapskluster.

Vi kan byta ut prestige mot ödmjukhet som virke. Stuprör blir fastspikade hängrännor som skapar förutsättningar för nya byggen. Både vad gäller företag, samhälle och inte minst offentlighet.

Till sist. Mod. Och det är inte frånvaron av rädsla. Det är viljan att överkomma den. Och man kan vara lika rädd för en ny organisationsstruktur som galna makthavare i väst (och öst för all del). När allt kommer omkring kanske det är mod som är det viktigaste att ta med sig in i nästa decennium. Vad tror du?

person rock climbing
Photo by Анна Рыжкова on Pexels.com

 

 

Kategorier
förändring ledarskap mål mod

T i l LI t

Efter ett blogguppehåll på sex månader går det inte att börja på ett enkelt sätt. Orden vill inte formera sig och tankarna spöregnar på mig. Det enda jag kommer att tänka på är tillit. Inte bara för att vi flyttade dit. Till Lit alltså. Utan mer för att det aldrig varit viktigare att prata om det precis överallt där vi står.

Det framstår ofta som om det är mer viktigt med skam, ångest och strömlinjeformade perspektiv. Flygskam, nätångest och alla ska vara lika. Bygg gärna men inte här. Fall ut ur linjen för en kort sekund, återgå eller du är förlorad. Förmodligen för evigt eftersom att det är mest viktigt att alla ska tycka lika. Allt du läser är sant…

Visst ja. Tillit var det. Jag hade ett fantastiskt möte med en vän för några veckor sedan. Han berättade om sin tuffa resa samtidigt som han stod kvar och var stark. Han gav mig insikten om det enkla. Att skala av och söka efter behov. Både mina och andras.

Jag landade i någon slag bomull efter det mötet och kände att jag kom vidare. Tillit till både mig själv och andra. Det finns ingen lathund hur man gör. Hur man känner tillit. För mig tog det bokstavligen 7 svåra år. Det är inte så att jag legat under en sten men skillnaden mellan att känna tillit och att inte göra det är påtaglig. Jag ser det nu.

”Tilliten är en vild planta som bara blommar spontant” José Luiz Ramirez (2001)

Det är alltså inget man trycker fram på en kvart. Men det är något som är eftersträvansvärt och som kan bidra till att bygga en bättre framtid. På jobbet, på skolan, i familjen och i samhället. Ett kitt som reducerar risken för upplevelser av kaos.

I det stressade informationssamhälle vi lever i kanske det går så fort att du inte ens upptäcker att tilliten är borta. Eller att den håller på att försvinna. Låt det inte gå så långt! Vägen tillbaka kan vara så lång och du behövs. Här och nu.

 

 

 

 

 

Kategorier
entreprenörskap ledarskap mål motivation

Se behovet, fyll behovet

Idag har jag varit på ett seminarium som handlade om kvinnors företagande och politikens betydelse i det. Intressant som alltid..men nytänkande? Lärande? Det var en intressant diskussion om mod. Varför ska en entreprenör alltid våga? Oerhört relevant faktiskt. Borde inte det kravet finnas på fler i samhället tänker jag.

Nya tider, gamla roller. Se behovet, fyll behovet. Lika svår som enkel ekvation. En entreprenör löser problem och vi andra kan lära. Tänk många fler som arbetar med ett värdeskapande förhållningssätt som kan appliceras lika mycket i kommunhuset som i skolan. Jo precis, mer entreprenöriella glasögon i kommunhuset. Men det går ju inte kanske du tänker? Det är ju politiken som styr och alla dessa tjänstemän. Jo precis, det är just de som kan göra skillnad.

coffee-2564947_1920

I grund och botten handlar det så klart om normer och värderingar. För entreprenören kategoriseras fortfarande in i olika fack. Och ibland är det inte ens tillåtet att vara entreprenör. För vi jobbar inte så här.

Och det blir inte så mycket nytänkande när vi tar fram 15 år gamla modeller för samhället såg annorlunda ut då. Och att prata välfärdsmodellen när man ska prata om kvinnors företagande. Går inte hem hos mig iallafall. Så visst var det kärnfullt, varför är det bara entreprenörer som ska våga?

För mig som gillar lärande så blev dagen något av ett avstamp. Just lärandet om entreprenörer och företagare behöver bli långt mycket bättre. Fast det visste ni ju redan. Mitt avstamp kom i att jag valt att engagera mig mer under kommande valår. När jag berättade om det sa min dotter, Vad coolt!

Fortsättning följer.

 

Kategorier
entreprenörskap ledarskap mål motivation

Visst tusan spelar platsen roll

Frigör resurser och ha stora mål. Men inte för mycket för då kanske du sticker ut. Och det är det inte alla som vill. Men en del gör det.

Dyker det upp en bild i ditt huvud nu? På någon som sticker ut och har de där visionerna som verkar så konstiga. Bra! För visst har det skrivits kilometervis om Fuck Jante, Fuck your fears och allt det där men jag vill passa på att hylla platsens betydelse.

För inte tusan skulle Östersunds FK lyckats med deras satsning om det inte fanns växtkraft för Kindbergs visioner och Potters Ledarskap. Eller andra framgångssagor på arbetsplatser för den delen.

”Strategier växer fram som ogräs i en trädgård, de odlas inte som tomater i ett växthus” (okänd) 

Jag älskade Östersund och Jämtland från dag 1. Flyttade hit för en omstart och blev så fascinerad över att här gör man saker. Det var ingen som kategoriserade eller dömde ut. Folk är välvårdade inte bara fysiskt utan också mentalt. Soliga dagar och kalla vintermorgnar, humöret och bemötande finns alltid där även om jämtarna har en tendens till att cykla även om det är -27 grader ute.

Inställning är allt. I Jämtland gör man saker i trädgården och då kommer resultatet. Jag älskart! seedlings-2708679_1920

Och för att knyta åter till platsens betydelse. Lyckade lokala satsningar (idrott likväl som företag) ger inte bara inspiration och förebilder. Det ger också större resultat som når fler. Det är bra! Vi behöver bygga där vi står.

 

Kategorier
ledarskap mål mod motivation

Konsten att lyckas med allt

Jag har precis flyttat och valde att införskaffa fina köksmöbler via Blocket. Supernöjd och förväntansfull inser jag på flyttdagen att mina möbler inte kommer rymmas i nya köket. Jag lyckades alltså köpa fel köksmöbler och är plötsligt mindre nöjd.

När jag någon dag senare är på väg för att köpa ett annat köksbord via Blocket skrattar jag för mig själv. Det ”nya” bordet är ju faktiskt det bord jag drömt om i så många år. Runt och vitt. Precis som det skulle vara egentligen.

Och är det inte så att trots de felaktiga beslut vi fattar så går det ju utmärkt att lyckas ändå. Andra konstiga saker jag lyckats med är exempelvis att bli dumpad av en mentor, bli påkörd på en 40-sträcka så jag hamnade i ett träd med min bil. Gjort karriär och tappat den. Gjort comeback. Smått och gott, litet och stort. Alla kan konsten att lyckas med allt. Det handlar till sist om vilken inställning vi har. Om vi viker oss för motstånd. Om vi är rädda. Om vi tycker glaset är halvfullt eller halvtomt.

Just nu känns det som om mitt glas är fullt av ett hav med möjligheter. Jag tänker kasta mig ut och se vad jag kan lyckas med. Går det inte vägen så har jag iallafall prövat.

lincoln-city-1204401_640

Vad är det konstigaste du lyckats med trots att det inte blev som du tänkt?

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap mod motivation

En sjujäkla övertygelse

En av anledningarna till att jag alltid haft svårt att lära mig matte är att jag ifrågasatt. Alla dessa skrivna och oskrivna regler som man var tvungen att bara acceptera rakt av. Och det kändes aldrig logiskt för mig. Däremot att analysera och fundera på olika händelser och situationer i samhällskunskap, det var mycket mer spännande. Att lägga ihop 1 plus 1 och det kan bli både 3 och 45. Jag valde av naturliga skäl att fortsätta på den sistnämnda banan. Det är stimulerande och framför allt roligt!

Efter att i förra veckan läst en alldeles oerhört inspirerande text av Petter Stordalen i tidningen Chef så började jag fundera ytterligare lite kring ovanstående. Och jag konstaterade att jag satt i system att varje gång någon säger åt mig att vänta, att tänka, att vila eller på något annat sätt säga, ”det går inte” så gör jag gärna tvärtom. Lånar här också lite inspiration från Zlatan som vägrar låta en omfattande knäskada diktera slutet på hans karriär.

Och varför skriver jag nu detta då..jo, för jag känner övertygelse. En sjujäkla övertygelse om att motgångar gör en stark.

Och jag känner en sjujäkla övertygelse om att vi behöver bli ännu bättre i vårt ledarskap. Att det är okej att passionerat hjälpa varandra till nya framgångar där vi lär och utvecklas hela tiden. Att det är bättre att fråga, hur kan jag hjälpa dig att uppnå dina mål istället för att säga det går inte.

För motgångar kommer för eller senare. Men om målet är uttalat och accepterat blir det betydligt lättare att hantera de motgångar som dyker upp. Som Petter skriver,

Världen behöver målas med ljusare färger. Världen behöver mer galenskap. Mer mod. Som ledare har vi möjligheten att förse samhället med fler penslar. Med mer färg.

Tack Petter! Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag tar min sjujäkla övertygelse och möter kommande utmaningar med både penslar och massor med färg. Och jag kommer alldeles säkert hitta någon underbar okonventionell lösning.

Vilken är din övertygelse?

person-1245959_640

 

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap motivation

Varför så fokuserad?

mountain-road-1556177_640

Insikten kring mig själv slår mig hårt. Det är till och med svårt att skriva ibland, det blev ju inte som jag tänkt. Jag fick diskbråck och de senaste månaderna har jag periodvis varit försvunnen i en bedrövlig smärta. Det är inte självklart att skriva detta. Inte på något sätt alls. Jag har pratat med nära och kära så klart men att sätta det på pränt är något annat.

Det säger väl en del om min självbild men det är också upprinnelsen till detta inlägg. Några i min närhet har berömt mitt fokus i rehabiliteringen. Att jag gång på varannan gör mina övningar med fokus, närvaro och repetition. För mig är det alldeles självklart för att min rehabilitering är mitt lärande. Varje dag, varje övning och varje steg ger mig kraft, motivation och nya nivåer att finna!

Jag flyttar mina bekvämlighetszoner och jag stretchar lika mycket på mina målsättningar som på min kropp. För någonstans vet jag att jag kommer vinna igen. Och inte något nytt millopp utan mot mig själv.

”The go-getter, a day without learning is a day without breathing”

– Robin Sharma (så klart)

I mångt och mycket är jag emot alla dessa quotes men detta är så kärnfullt. Inte enkelt men däremot kärnfullt. Jag har ofta känslan att många söker sin inre karaktär och personlighet och därigenom motivationen att ta ansvaret. Att göra saker för det egna välbefinnandet. Jag tror det är viktigt att skrapa bort bruset vi lever i för att hitta förutsättningarna för eget lärande.

Vad vill du börja med? Våga, agera och framför allt repetera!