Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mod

Suboptimerat läge

Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas bena ut det här med suboptimerat läge. Men det är dags för läget tar för mycket energi av mig.

Jag brinner för samhällsfrågor. För ledarskap och för utveckling. För lärande och även pedagogik, eller om vi ska vara korrekt didaktik. Länge fick jag utlopp för min energi i rollen som företagare och konsult och somliga höjde på ögonbrynet när jag bytte till offentlig sektor, med en liten paus för staten. För mig var steget inte så långt för frågorna var i stort sett desamma. Det var utveckling.

Jag bytte bana för sju år sedan och har sedan dess också kämpat för en rättvis undervisning till mitt barn. Utan att gå i djupet på detta kan man med all enkelhet konstatera att det är inte självklart att få en anpassad undervisning.

Under dessa sju år har jag haft möjligheten att på nära håll studera ett skrämmande dåligt ledarskap i både skola som offentlig sektor. En offentlig sektor som också är ansvarig för det samhälle dit jag ska skicka både mina döttrar. Det river och sliter i mig. Sorgen över att vi tappat det. Att vi vägrar se hela bilden. Att vad vi gör alltid trumfar hur vi gör (alltså att vi väljer förvaltning före utveckling). Att härskartekniker är en del av vardagen. Att prestige går före behov. Att populism ens finns. Att jobba offentligt när mitt barn inte får hjälp av offentlig sektor. Nej, det räcker nu.

Jag har kommit till en punkt där jag måste optimera mitt liv till bättre status helt enkelt. Jag kan inte fortsätta på inslagen bana, då kommer jag kraschlanda. Utmaningen är bara att hitta eller skapa den där banan. Jag har för litet nätverk i länet för att komma vidare till privata sidan. Kan inte flytta pga familjeskäl. Är generalist och inte specialist. Och jag drömmer om matriser och älskar landsbygd, värdegrund och Buffon (sedan många år tillbaks). Misstänker jag borde jobba remote eller bli digital nomad men tjänster måste definieras och mitt ledarskap anpassas. Det får nog bli temat för nästa inlägg. Och jag kommer säkert lära mig något längs vägen. Det tycker jag känns bra!

Kategorier
förändring ledarskap mål mod organisation

Digitalisering – den nya tidens väckelsemöte

Jag har inte bloggat på länge då nytt jobb tagit mycket härligt fokus. Det har varit periodvis omtumlande och enormt stimulerande. Man skulle kunna säga att jag gick från att nöta bänk till att nu spela i främsta ledet. I och med detta får jag också tillbringa dagarna med skarpa hjärnor och drivkraft deluxe. Förändringsledning har fyllts med nya incitament. Och det känns viktigt för mig. Att förändra och framför allt se till helheten.

Dagens reflektion får bli något som vuxit fram i mina tankar under de senaste dagarna framför allt. Jag har allt som ofta fått känslan att jag tittar på ett väckelsemöte när jag ser hur offentlig sektor, i ett brett perspektiv, går lös inom det som kallas för digitalisering. (Alltså hur vi gör saker och ting med hjälp av digitala verktyg, hur vi strukturerar oss och hur vi även blickar framåt.) För mig blir det lite som, att alla räcker upp armarna och messar/sjunger fast ingen vet egentligen varför.

Missförstå mig rätt. Självklart ska vi arbeta hemifrån under pandemin och ha digitala fikastunder.

Men om vi gör detta med digitalisering på gamla strukturer kommer absolut ingenting att hända.

Om vi tänker förvaltning när vi behöver utveckling kommer ingenting hända.

Om vi tänker kostnad när vi behöver investering kommer ingenting hända.

Om vi tänker inköp när vi behöver förändra beteende kommer ingenting hända.

Vi står mitt i en ganska eldig revolution som kommer skaka om samhällsstrukturen i dess grundvalar samtidigt som våra resurser och offentliga medel krymper som ko-rumpan. Ja det var något jag lärde mig när jag var liten. Det är inte bra om man krymper som ko-rumpan. Känslan av att ett väckelsemöte pågår stör mig. Vart är visionen om det nya samhället? Där vi kombinerar vår kunskap inom teknik (tänker inte ens rada ut möjligheterna) med vår kunskap om samhälle, människor och evolution? Det ena behöver inte utesluta det andra. Våga tänk helhet, jag lovar, det gör inte ont.

Jag lyfter på hatten för de som förstått förändringsresans karta och navigerar med upptäckarlust! Men ni behöver bli fler – gör er röst hörd. Även om ni bor på fjället i Norrlands inland, på en ö ute på kusten, är gammal eller ung. Bara du tror på kraften i en hel förändring så gör vi det tillsammans.

Fantasy, Framåt, Science Fiction, Byggnad, Stad, Ljus

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mål mod

Vilken riktning ska vi ta?

Vart ska vi i offentlig sektor egentligen? Länge har vi pratat om att världen förändras i högt tempo. Att vi måste vara på tårna och ta snabba beslut. När jag tittar i bakspegeln undrar jag om det var någon som visste vart vi skulle? Framtiden kan ju ha varit ett potentiellt svar. Att det var dit vi skulle. Och det är ju logiskt i all välmening. Framtiden är ju det som kommer, fram tiden. Kanske lätt att finna trygghet i det som generellt begrepp. Alla gillar väl framtiden. (Lite som projekt och andra hajpade begrepp som tagit våra verksamheter i besittning genom åren). Förmågan att konkretisera framtiden och därefter ta fram en karta är dess värre väldigt liten just nu, upplever jag.

Foto av Pixabay pu00e5 Pexels.com

För vi har inte tid, det ska skäras men ändå investeras. Digitaliseras men ändå behållas stuprör. Utvecklas men ändå invecklas. En djungel av diametrala motsättningar. En stark vilja att göra rätt men det oftast ändå blir fel. För vi ska ju framåt, till framtiden. Oftast är det många som vill leda färden till framtiden men…

Fri tolkning av Alice i underlandet och katten:
Verksamheten (Alice): – Kan du säga oss vad vi ska ska gå?
Katten: – Det beror på vart ni vill gå.
Verksamheten(Alice): – Det vet vi inte.
Katten: – Då spelar det ingen roll vart ni går.

Jag saknar innerligt modet hos många att stanna upp och lägga örat mot rälsen. Vart ska vi egentligen? Vad krävs för att skapa ett hållbart samhälle utan att fastna i Agenda 2030 och dess viktiga målsättningar. Med all respekt för det extremt viktiga styrdokumentet men det är ju inte målet som är resan, det är resan som är målet. Som exempel, för mig är framtiden inte så långt borta då jag tänker att allt jag gör kommer i alla fall yrkesmässigt bidra till ett bättre samhälle. Jag lägger därför en stor vikt på att verkställa och leverera det som skapar förutsättningar för utveckling och lärande. Det är inte alltid mätbart i pengar men det är alltid mätbart i effekter. Och effekterna brukar ge förändrat beteende etc…sedan kan det rulla på.

Enligt min egna lilla teori är också det ett bidrag till framtiden. Men vi behöver mer! Mycket mer. Jag saknar till exempel mer fokus på att vi arbetar med förtroendekapital generellt inom offentlig sektor. Medborgardialog, användarnytta och samhandling. Men mer om det en annan gång.

Vad är framtiden för dig? Är det något du skapar eller något som någon annan känner till?

Ta hand om er och fortsätt håll avstånd ❤

Kategorier
förändring lärande processer ledarskap mod organisation

Hållbara ledare efterlyses

När personal gick över till att bli HR, human resources för flera år sedan sågs det som ett kliv i rätt riktning. De anställda skulle inte längre bara ses som anställda utan som humant kapital. Mänskliga resurser som krävde nya ledarskapsstilar och nya organisatoriska former. Platt och fint skulle det bli. Jan rev pyramiderna och mer nyligen så var alla lika mycket värda i form av dess olika personligheter. Nya ledarskapsstilar igen och utmaningar kring nya generationer som inte vill jobba 30 år på samma ställe. Fast jag kan tycka det är lika bra, att vi blir utmanande. Det känns som att vi inte är riktigt framme. Och hur fint det än är med mänskliga resurser så rymmer det något gammalt över sig. En resurs är oftast utbytbar. Och ses man som utbytbar ställer det inte lika mycket krav på ledarskapet.

Vi pratar generellt väldigt mycket i offentlig verksamhet om hållbarhet vilket i sig är fantastiskt bra. Men att prata räcker ju inte som bekant. Att prata ger ingen hållbarhet oavsett om det handlar om vår sargade miljö eller om våra gemensamma skattemedel. Att prata hör det gamla till. Att göra hållbarhet handlar om att ta beslut som är långsiktigt hållbara för våra gemensamma resurser. Det kan handla lika mycket om en serverdrift som om matkompostering som humant kapital. Kunskap, bilpool, skattemedel.

Leadership is not about titles, positions, or flow charts. It is about one life influencing another.

— John C. Maxwell

Det är mellantid i svensk politik, snart omval i USA och pandemi. I offentligheten är det av förklarliga skäl begränsat med ekonomiska resurser. Olika koalitioner på olika nivåer pratar och pratar. Sparar och sparar. Säger att vi ska ställa om både här och där. Jag förstår det så väl men tänker samtidigt att om vi bara tar bort, blir det någonting kvar då? Och blir det något kvar, blir det inte då på samma sätt som förut? Jag har svårt att se någon hållbarhet i det resonemanget.

Min förhoppning och vision är att vi kommer se fler ledare som vågar bryta nya vägar inom offentlig verksamhet. Som kan skapa med det vi har på nya sätt. Att vi gemensamt tillåter ett ökat lärandet och att vi tillåter att sunda ledare får mandat.

Det behöver inte vara så komplicerat egentligen, så länge det är hållbart och ger samhällsnytta. Mina tankar kring ledarskap just nu ledde mig tillbaka till en gammal lära. Enkelt och effektfullt. Vilken PAIE-ledare är du?

Kategorier
förändring ledarskap motivation organisation

För engagerad?

Huvudvärken var påtaglig när jag begav mig hemåt efter förmiddagens långa möte. Jag hade tappat räkningen på hur många gånger jag ställde mig själv frågan, ”är jag för engagerad?”. Känslan av att vara dränerad höll i sig några timmar och sakta börjar jag kunna fokusera igen. Jag mind-mappar ofta när jag vill lära mig något. Skriver upp nyckelord och drar lite pilar. Försöker dra slutsatser och se samband, både kända och okända.

När det kommer till dagens rubrik, engagemang, kopplar jag det till ansvar å ena sidan och målkonflikt å andra sidan. Ur engagemanget föds ofta ett naturligt ansvarstagande. Man tar initiativ och försöker skapa nytta. Inte heller helt ovanligt att här föds många informella ledare fram. Från engagemang till ledarskap, ett steg som är viktigt i alla avseenden. Tyvärr är det inte ett enkelt steg för precis som jag skrev i förra inlägget finns många gånger en inbyggd diskrepans.

Engagemanget behöver finnas rätt sammanhang. Rätt värdegrund. Tas till vara på och utvecklas. Inte invecklas. Eller för all del avvecklas.

Många av mina senaste inlägg har kommit att handla om offentlig sektor på senaste. Skälet är enkelt. Jag är stolt att tillhöra ”kåren”. Under rätt många år har jag upplevt att det varit lite ”fult” att jobba offentligt. Men med åren har jag släppt det. Jag är nu mer stolt och drivs av att göra skillnad i verkställighet som gynnar medborgaren.

Men. Vi (jag menar verkligen alla) behöver fixa till detta med värdegrunden och ledarskapet inom offentlig sektor. Det är många engagerade (eldsjälar) med mig som stångar pannan blodig mot väggen med jämna mellanrum. Som säger ”nu skiter jag i det här” och går hem. Som nästa dag står där längst fram och vill göra till det bättre för det samhälle vi lever i.

germ-2871773_1920

 

Det känns som en gammal norm ekar från gamla tider, alla är ersättningsbara inom offentlig sektor. Det är sorgligt. För jag tror att vi behöver ta vara på alla kompetens, gammal som ny. Och jag tror egentligen inte att jag är för engagerad. Jag har bara så mycket att tillföra, både kunskap och driv som kommer av sig när stuprör och annat kommer i vägen. Precis som för många av mina kollegor. Så på måndag kör vi igen. Det finns inget alternativ.

Kategorier
förändring ledarskap mål organisation

Strategi, förändringsledning och kossor

I morse läste jag en intressant artikel om strategiskt arbete. Jag fastnade speciellt för punkt tre då jag arbetat statligt och offentligt de sista åren. Ett enormt spännande fält där behovsbilden är  både tydlig och gemensam på många håll.

”The traditional strategic planning process does not match the speed with which the market is moving and likely needs to be reinvented. The process is too infrequent, and it takes too long to complete.”

Men vänta nu.Offentlig sektor har väl ingen koppling till marknaden? Jag vill bestämt hävda att koppling finns och den är stark. I den värld vi lever i nu har offentlighetens roll som institution blivit förändrad av den enkla anledning att den inte är förändrad. Precis allt annat är förändrat och det är hög tid för offentlig anpassning. Det gäller så väl förhållningssätt till strategier som förmåga att vårda relationer med medborgare, partners, intressenter och andra aktörer. Vi kan inte längre säga att man behöver inga planer för de ligger bara på hyllan. Det är oerhört ansvarslöst.

När jag funderat vidare en stund på artikeln kom ordet motsträvigt upp i mitt huvud. Anledning oklar men fri för tolkning. Jag googlade om det fanns någon bild och blev aningens besviken då en kossa dök upp. Men..allt är ju relativt och jag valde genast att identifiera mig med en ko för att starta dagen med glimten i ögat. En motsträvig kossa (ogillar stuprör) som vet att gräset är grönare på andra sidan, när vi arbetat vidare med att ställa om offentliga verksamheter till vad det förtjänar att vara. Moderna, lättfotade och förtroendeingivande.

Än gladare blev jag när eftermiddagens mötte var tillsammans med en hel flock ko…nej, jag menar likasinnade. Ni hajar. Alliera er med de som ger kraft, kavla upp ärmarna och jobba vidare.

Ps. Kor är ju inte bara heliga (i Indien). De är starka, envisa och förtjusande också.

pexels-photo-382166.jpeg
Foto av Jahoo Clouseau på Pexels.com

 

Kategorier
förändring kunskap ledarskap mål

Det ska vara lätt att göra rätt.

För mig började det för någon vecka sedan. Tankarna började snurra och rynkan i pannan blev liksom djupare. ”Vad är det jag håller på med egentligen?” För mig går de här funderingarna i cykler, ofta återkommande när mål är otydliga och jag har begränsat med humankapital att förhålla mig till.

Som bekant kom det en kris för en tid sedan. Fokus i offentliga verksamheter riktas helt självklart och naturligt åt samhällets viktigaste funktioner. Och likväl är det inte enkelt att arbeta med utveckling när det är kris. I någon slags självterapi kommer här ett tappert försök att skriva ner några viktiga punkter när man arbetar som ledare inom ramen för digitalisering och digital transformation. Och ja, jag raljerar lite grann men likväl. Det ska vara lätt att göra rätt, eller hur ;-)?

Utan inbördes rangordning ska du ska kunna hantera och förstå komplexa argument för egen del men också för att svara på den förvirring som kan uppstå i ett förändringsarbete. Det mentala arvet är starkt hos en del. Du behöver likt en tapper orienterare navigera på blöta myrar i dimma och hoppa på rätt tuva. Beslutsfattandet blir så kallat agilt. Du ska ha en extremt bra tajming när det handlar om att identifiera utmaningar i både organisation och hos individ. Det gäller i synnerhet i uppstarten av en digital transformation. Alltså när du läser kartan som orienterare.

orienterare_98228369

Se det som ditt livs mission att se på saker på andra sätt. Utmana det tekniska arvet ungefär som Ivanhoe utamanar Brian Guilbert varje år på nyårsdagen. Fast det behöver du göra varje vecka. Du ska inte minst vara en pedagog av rang som kan berätta om hur:et i alla målgrupper. Vidare skapa förutsättningar för tillitsbaserad styrning så alla kan lyckas i en platt organisation.

Sist men inte minst ska du stå upp när det blåser storm och gamla maktordningar ruckas. När åskan slår ner och moderniteten tar en ny fas ska du le och vinka som pingvinerna i Madagaskar.

Detta läses alltså bäst med glimten i ögat 😀

I morgon blir det hemuppgift i utbildningen Digital transformation i offentlig sektor hos Hello future. Bra så Li.