Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap organisation

Att göra det som man inte gör

Det var så välkommet när han sa det, ”jag jobbar egentligen med det vi inte gör”, som inledning på en dagslång utbildning om digitalisering och vilka verktyg som kan användas.

Och jag kände att åren som jag arbetat med förändring och utbildning helt plötsligt fick en ny färg och innebörd. Att göra det som man inte gör är ju den, eller de insatser som driver förändringen. Och förändring behöver vi ha i flera avseenden. Mina bästa tips för att göra det som man inte gör är tämligen enkla.

  • Identifiera spelplanen i organisationen – vart finns mandat för frågorna? Vem är mottagare? Utan dessa hörnflaggor kan det bli svårt men början är hälften av det hela. Alltså har du ingen hörnflagga alls, börja bygg ett lag så kan mandatet växa fram.
  • Följ reglerna (både uttalade och outtalade) i organisationen – då blir det lättare med förankringen av nya insatser. Det är alltid viktigt att visa respekt för de som skapat bottenplattan i verksamheten. Tanka av kunskap, erfarenhet och lär in organisationens styrdokument.
  • Lägg ihop oväntade processer – de metoder som driver verksamheten läggs ihop med nya sätt, det skapar lärande. Det är själva essensen av att jobba med det man inte gör.

Det finns lite olika argument som brukar uppstå när det okända möter det beprövade. Till exempel chefen som bestämt hävdar att ”vi jobbar faktiskt inte med utveckling” och håller så hårt i regler, lagar och förordningar att knogarna vitnar. Och visst är det så att vissa regelverk eller uppdrag går inte att ändra på. Men man kanske kan sätta saker och ting i nya sammanhang.

Det gör inte så ont att göra det man inte gör och det kan det få fantastiska resultat 🙂 Jag känner mig helt enkelt redo för en ny vecka där jag ofta jobbar med både det okända och det beprövade!

coffee-2564947_1920

 

Kategorier
förändring kunskap lärande processer ledarskap organisation

Att jobba med lärande är viktigt.

För några veckor sedan bloggade jag om att det behövs ett genomslag på flera plan vad gäller kunskap och lärande. Nu har jag också läst boken som jag tipsade om. Kunskapssynen och pedagogiken av Magnus Henreksson och jag är fylld av känslor. Periodvis har jag varit upprörd, andra stunder lite nedstämd och nu är jag bara fokuserad på förändring.

Boken blev för mig välkommen för att den på ett teoretiskt plan förklarar det som jag observerat och upplevt ända sedan jag var elev. Nu är jag en av de som jobbar med lärande av ren och skär passion. Och jag finner att oavsett om du är i skolans värld eller inte så ger Kunskapssynen och pedagogiken de incitament som krävs för att förändra. För det som sker i skolan ska också ska om hand i samhället.

Vad kan vi lära oss av boken då? Det går inte att skapa kunskap utan definition och innehåll. Senaste läroplanen är uppbyggd som ett luftslott där relativism och subjektiva antaganden tagit över. Elev förväntas sköta sin inlärning på egen hand. Kontext, sammanhang och struktur lyser med sin frånvaro. Varför lägger vi på ansvaret på eleverna när de inte får strukturen som ramar? Hur ska man någonsin kunna var kreativ i sitt lärande om just struktur och även ledning saknas? Och detta är ingen kritik till de fantastiska lärare som varje dag gör allt vad de kan för att förmedla kunskap till elever. Det handlar om ett allvarligt systemfel.

Boken nämner också Stefan Löfvens ansats att Sverige ska vara ett kunskapssamhälle och att det är grunden till välstånd nu och i framtiden.

De elever som går i skolan nu är framtiden. De ska tas emot av ett näringsliv och offentlig sektor som också har bekymmer med att definiera kunskap. Om eleverna inte har alla kunskapsmässiga byggstenar och heller inte fått den inre kompassen att navigera i detta klimat, hur ska de då kunna tillföra något? Näringsliv och det offentliga behöver i många fall hitta ett bättre förhållningssätt till kunskap och lärande. Gärna före inkommande generationer är på plats.

Ledarskap. Ansvar. Respekt. Egentligen inget konstigt. Bara lite svårt.

Jag tänker det är fint att Löfven med flera pratar om kunskapssamhälle och även för mig är välstånd viktigt men det är inte som bevarande funktion. För mig är ett kunskapssamhälle något som utvecklar och gör saker och ting bättre för fler. Vi ska kritiskt kunna granska fakta och förhålla oss objektiva. Att jobba med lärande har aldrig varit mer viktigt än nu.

Kategorier
kunskap lärande processer ledarskap organisation

Hur göra utveckling?

Gillar du också win-win situationer? Jag tänker att där man kan dela både ansvar, resultat och lärande så alla vinner. Men det är ju inte alltid helt enkelt. För inte är det alla kollegor och eventuella affärspartners som ställer sig upp och säger, ”jag gör det!”, när saker ska göras. Eller säger ”självklart, vi delar resultatet”. Än mindre vanligt är det att man har former för lärande som stimulerar fortsatt utveckling.

Så hur gör man utveckling där delaktigheten är hög, resultaten kommer i takt med leveranser och det skapas ett lärande som öppnar upp för nya ideér och göranden? Ett win win-jobb i stora företag och organisationer där vi höjer blicken och vågar bryta ny mark.

children-593313_1920

Förutom viljan och ambitionen så finns det några grundläggande fundament som är viktiga. Ledarskap och tillåtande atmosfär givetvis. Men låt också oväntade parter delta. Då frigörs kraft och fler processer sätts igång. Förutsättningarna för win win börjar öka. Men vadå, jag kan väl inte slänga in vilka som helst i mina affärer, eller projekt?

Nej, kanske inte vilka som helst. Men genom att höja blicken och arbeta med värdeskapande förhållningssätt så ökar inte bara kompetensen. Fler vill delta, lärandet ökar och ansvaret är inte längre någon annans? Några som hajat detta är Sundsvalls kommun. Inte nog med att de tar förändringstakten på allvar, de kopplar ihop sin satsning värdeskapande lärande med deras tillväxtstrategi. Det är ett bra exempel på win win som också är hållbart över tid. Roligt att ta del av! Läs gärna mer här om du är intresserad.

 

 

Kategorier
kunskap lärande processer ledarskap organisation

Förtroende som funktion

Jag har på förekommen anledning valt att läsa igenom lite ny och gammal organisationsteori. Det brukar oftast ge en välkommen och lite trygg känsla men också lärande. För det handlar ju om vilken approach jag har när jag börjar och den här gången var jag verkligen intresserad av att hitta svar.

Och nej, jag har inte doktorerat eller knappt studerat. Jag har bara läst och sökt inspel till mina funderingar vad som gör framgång när det kommer till en människans utveckling och lärande. För jag tänkte att det kanske finns en lösning eller ett svar som jag ännu inte sett. Men hur jag än vänder och vrider på det hela så är det ju humankapitalet som ger byggstenen till lärande. Nyckeln till framgång. Jag hade kunnat skriva människan också men humankapitalet kopplar mina tankar till värde. Jag gillar det.

Och vad är det då som får en organisation stabil och fungerande. En spelare stark och orädd. En medarbetare nyfiken och intresserad. En vän lojal. Jo det är förtroende.

Förtroende till det egna jaget. Förtroende för utförandet av en uppgift och förtroende mellan olika avdelningar. Teorier kan heta mycket och vara väldigt viktiga men i grund och botten måste vi ha förtroende som en funktion i det vi gör. En funktion som skapar framtiden. Det känns så oerhört viktigt när vi är mitt i en periodvis krisande omvärld, digitalisering, AI och effektiviseringar. Förtroende som funktion.

[…]in a world of increasing uncertainty and complexity flat hierarchies, more participative management styles and increasing professionalism, trust is thought to be a more appropriate mechanism for controlling organizational life than hierarchical power or direct surveillance (Sydow 1998:31).

Ovanstående citat kommer från rapporten Den platta organisationens hierarki och byråkrati. Mycket tänkvärt. För visst tenderar vi att fokusera på effektiviteten och det rationellt gångbara när vi fort vill framåt.

Jag har fyllt på både blogg och egen kunskap. Påminner mig och förhoppningsvis er, att avsätta tid och resurser för det som sker mellan oss människor. Och det brukar ge nya insikter och ny kunskap. Förtroende som funktion.

together-2643652_1920

Kategorier
lärande processer ledarskap mål mod omvärld organisation

Och vad jobbar du med?

”Ibland drar jag mig faktiskt för att berätta vad jag arbetar med”..sa den rutinerade konsulten i en diskussion om hur man kan arbeta för att utveckla både verksamhet och omkringliggande system. Och jag vet för jag har också varit konsult i egen regi. Jag tycker det är så ledsamt att höra att det liksom inte kommit längre. För visst finns det många riktigt dåliga konsulter som inte har vare sig social kompetens eller knappt någon kompetens alls men det gäller inte alla.

Jag tänker så här. Hur ska vi någonsin kunna utveckla lärande, verksamhet och personer om vi inte låter kunniga personer med objektivitet titta på verksamheten? Hur ska vi kunna skapa de nya organisationerna om vi inte tillför flöden med kunskap, omvärld och värdegrund som taktar med verksamhetsmålen? Jag tycker det är superviktigt att en konsult kan komma in och göra ett effektfullt uppdrag som leder verksamheten vidare. Men…det kräver så klart att beställarrollen är klarsynt, tydlig och skarp. Och känt sedan länge är att det inte alltid funkar så.

Utan att fördjupa mig i det sistnämnda så tycker jag att förhållningssättet till konsulter kan vara lite generaliserande. För hur 17 ska vi kunna vara transparenta och lärande utan att tillföra ny input. Och det är dags att vi släpper sargen och skapar den bästa organisationen. Många nya lag och spelare sitter i omklädningsrummet och väntar. Till detta krävs resurser och lärande. Och en gärna konsult som stolt kan berätta om det fantastiska uppdrag som hen genomfört. Det bidrar i sin tur så klart till lärande och ytterligare erfarenheter.

En positiv spiral helt enkelt! Och massor med Glad påsk önskas 🙂

spiral-1962819_640