Om jag fick välja…

skulle jag aldrig vilja skriva ett blogginlägg som handlar om att min äldsta dotter blivit misshandlad. Inte för att förneka. Inte heller för att beskylla. Utan för att jag vill inte att ungdomar far illa.

Ungdomar far illa idag och jag kan inte linda in det i bomull. Min dotter blev misshandlad av jämnårig person som tyckte att det var okej på något vis. Att slå i istället för att prata. Att slå så att min tjej föll omkull avsvimmad. Som vaknar kort därefter av att handen är full i blod från näsan. Det finns bara offer i den här historien och det gör ont på så många vis. Men likväl, ungdomar far illa.

Min tjej mår bättre efter en vecka. Hjärnskakningen har släppt och näsan gör inte så ont längre. Tacksamma! Det finns dem som har det värre. Men jag försöker sortera mina tankar. Försöker förstå och gå vidare. Och jag skulle vilja förklara lite kring varför jag är tacksam och stolt över mina föreläsningsuppdrag. Ett genomfört och kommande så långt.

Att stärka våra ungdomar är den viktigaste insatsen vi kan göra. Du som pappa. Hon som tränare. Grannen som lärare. Kompisen som polis. Som syster eller som bror. Jag som mamma. Som föreläsare. För att vi behöver gå före och visa på hur bra det kan bli. För om inte vi visar det, hur ska då ungdomarna veta? Hur ska de bli lockade att skapa stordåd och utveckling? Men vad då tänker du kanske? ”De är ju bara ungdomar. Det var allt hårt på min tid också.”

Jo jag vet. Högstadiet var bedrövligt minns jag. Men vi kan inte utgå från vår egen världsbild när vi bemöter ungdomar idag. Tiderna förändras och klimatet där ute har blivit så mycket hårdare än för 30 år sedan. Tillit och förtroende har ersatts med misstanke och hårda ord. Vi kommit till den situationen att unga många gånger agerar som vuxna utan att vara redo. Därför tror jag att vi behöver använda nedanstående punkter lite mer.

  1. Snacka förtroendekapital och börja bygg på relationerna. Vet du inte hur man gör – fråga!
  2. Konsekvenser. Lika viktigt oavsett om du gör fel eller rätt. Oavsett om du är vuxen eller ungdom.
  3. Stå alltid kvar. Vad som än händer – ge stöd! Döm inte, sätt saker i ett sammanhang. Se hela bilden och våga stå kvar.
  4. Källkritik. Oavsett om du är 12 eller 43 år. Eller 85 för den delen.
  5. Tålamod. Relationer, förtroenden och att se hela bilden. Det tar tid och kan inte bortprioriteras.

I all välmening. Fundera gärna lite på detta. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. När jag tittar framåt ser jag starka ungdomar som växer upp trygga i sin roll. De kommer överta så mycket ogjort från oss. Det minsta vi kan göra är att ge dem verktyg att stå stadigt och vetskapen att det finns möjligheter! Därför kommer jag jobba vidare med mitt koncept Mental träning för unga tjejer inom fotbollen.

Och det är en spännande höst som väntar, trots att vår familj kommer bearbeta det som hänt ytterligare en tid. Låt oss också gå till val med insikter om att vi kan göra mycket bra insatser för ungdomarna. Både i skolmiljö men också i ett bredare perspektiv. Ungdomarna är framtiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.